Etikett: Elvis

just another tuesday

Snön har kommit till Forshaga. Den kommer i omgångar. Bilden på pälset är tagen i första omgången, för två veckor sen. Bilden på Majken är tagen mellan omgångarna, för en vecka sen. Och nu är det snö igen. Dock ganska grått och trist i övrigt, så det är ingen höjdare faktiskt.

Jag är inne i en hundträningsperiod. En riktigt intensiv period, där jag både känner att jag vill träna, jag skriver planeringar, planeringarna följs, och jag känner faktiskt också att det går framåt. Och allt detta utan minsta känsla av att det är jobbigt. Härligt! Jag känner att saker äntligen börjar hända i de ”klassiska” momenten, som jag en gång kallat klara. Apporteringen börjas få ordning på, uthållighetsträning i fria följet är äntligen påbörjad, jag jobbar på småsaker som ingångar, utdrag i hoppet, bättre skiften i fjärren osv. Har börjat förstå att jag måste ta tag i de där momenten som är tävlingsbara men endast duger för 7:or eller 8:or, innan jag kan gå vidare med helt nya moment. Så det blir vad vintern kommer att handla om, lydnadsmässigt. Till våren sen drar jag igång ordentligt med rutor, inkallning med ställande, kryp, framåtsändande & skall. Det är tänkt att jag ska tävla tvåan i april och högrespår samt lägresök i september/oktober. Om känslan håller i sig ser jag inga hinder för att det målet ska uppnås.
Fint! Matten är nöjd & pälset är nöjd!

Förresten, vi har fått tillökning. Hemhemma bor numera en svartvit BC-puppis som heter Trick. Lillmatten längtar så tills vi ska hem och ses, det ska bli kul att se hur Elvis hanterar faktumet att han fått en lillebror!

superpäls!

Har nyss varit ute & spårat med Elvis & Jennifer med hundar.
Och jag kunde inte vara mer nöjd över pälsets insats. Han spårade på riktigt, riktigt fint. Hittade rätt håll direkt i upptaget, även om han flummade runt lite väl mycket de första 50 metrarna kanske. Tog första vinkeln fint & strax därefter också första pinnen. ca 100-150 meter in i spåret kom, som väntat, ett tapp, men det skötte han ovanligt snyggt & hittade tillbaka väldigt snabbt. Vid andra pinnen var han så långt fram att jag inte såg att han plockade upp den så jag blev lite fundersam när jag såg att han var på väg tillbaka i spåret, men då jag såg att han hade med sig en pinne öste jag med beröm. Fint att få kvitto på att apporteringen funkar. I vanliga fall brukar jag vara med och berömma redan när han plockar upp den. Resten av spåret flöt på bra, med även tredje pinnen + slut in.

Det jag är särskilt nöjd med är det snabba upptaget efter tappet & att han samlade sig snabbare än vanligt. Han brukar annars kunna flumma på i flera hundra meter med väldigt slarvig, osäker spårning, men idag skärpte han sig mycket tidigare än han brukar. Ett steg i rätt riktning!

© 2019 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑