Kategori: Wales

Vi lever!

Vi lever & mår bra, men har haft svårt att få tillgång till ett tillräckligt stabilt wifi (och ström) för att ta upp datorn och blogga.Vi har mestadels tältat eller bott hos bekanta, men nu är vi äntligen i billiga Tjeckien och har tagit in på hostel för natten (250 kr för ett privat dubbelrum för oss & hundar). Tok har totalslocknat i en fåtölj och jag & Tommy njuter av att äntligen ha fått ta en dusch efter 3 nätter i tält. Vi är inne på nionde dagen på resande fot och det har varit en väldigt intensiv, men såklart också rolig, resa hittills.

Söndag för en vecka sen lämnade vi Limerick vid 5 på morgonen, och tog färjan från Dublin till Holyhead i Wales. Där åkte vi först till Betws-y-coed, en by som jag & Veronica besökte när vi var där för 3 år sedan. När vi parkerade bilen stod termometern på 23 grader och det var så härligt att få känna på årets första riktiga sommarvärme på en av mina favoritplatser i världen. Vi var sen och hälsade på Penyfed, gården jag jobbade på för 3 år sedan, men tyvärr var Aled i USA och höll kurser vid tillfället. Pratade lite med hans fru & döttrar och åkte sen till Steve & Janet, som jag inte sett eller knappt pratat med sen grillfesten som var vårt avsked när vi sist lämnade Wales. Men det blev ett kärt återseende och de lät oss sova i deras gästrum 2 nätter.

Andra dagen i Wales spenderade vi lugnt med att strosa lite i Bala, närmaste staden från Aleds gård, samt gå min favoritpromenad över Aleds berg och genom hans marker. Dagen avslutades med grillmiddag med Steve & Janet. På tisdagsmorgonen åkte vi vidare mot England, men det tar vi i nästa inlägg.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

# snowdon

IMG_9781 IMG_9874 IMG_9892 IMG_9983 IMG_9933 IMG_0052 IMG_0335

Första bilden visar ett av dom mest fantastiska ögonblicken i mitt liv. Klockan är 07.16 och vi är halvvägs upp för de 1085 metrarna mot Wales högsta topp, med inte en människa i sikte. Absolut tystnad. Bara vi, och bergen.

Andra bilden, en timme & fyrtiofem minuter senare. Fem minuter från toppen. Vid vänstra kanten av bortersta sjön satt vi på första bilden. Du ser samma sjö på tredje bilden, den av Elvis på toppen. Det är minsann inte många hundar som har det på sin meritlista.

På sjätte bilden ser du hundarna framför den främsta, minsta sjön, om du tittar på andra bilden igen. Och på andra bilden ser du även stigarna vi gick. Vi tog den övre (vänstra) på vägen upp, och den nedre (högra) på vägen ner.

Jag tror inte det finns något mer fantastiskt i världen än att bestiga berg.

Åh, vad jag saknar mitt Wales. Jag kan inte fatta att det här är mindre än 3 veckor sen..

# Lake District

Veronica är tillbaka i Wales!! Men inte förrän jag åkte upp till Keswick, Lake District, spenderade två nätter, och sen körde hem oss. Det var jättekul att komma upp till Norra England och få se gården där Veronica spenderat April/Maj, samt att få träffa Derek Scrimgeour och hans supertrevliga familj. Vi hade två härliga dagar där jag hann se fantastiska vyer och utforska Keswick tillsammans med Veronica. Det var tänkt att ni skulle få fler bilder från vår härliga helg tillbaka i Wales också, men de ville inte bli uppladdade, så vi får ta dem till ett annat inlägg istället.

Nu är det mindre än två veckor tills vi kommer hem. Det känns ganska neutralt för båda av oss. Vi har haft vår tid här, och vi har älskat varje minut, men en fantastisk sommar nalkas och vi är inte direkt ledsna över det.

IMG_9048

IMG_9014 IMG_9011 IMG_8948 IMG_8901 IMG_8895 IMG_8862

Dags för ett inlägg igen kanske? Det är så himla lätt att glömma lilla bloggen när det är ungefär tusen gånger enklare att posta EN bild på Instagram eller skriva max 120 tecken på Twitter. Att behöva komponera ett helt blogginlägg kräver ju energi. Jobbigt!

Här borta på andra sidan Nordsjön är i alla fall lamningen slut sen några veckor, och det tycker vi alla är skönt. Dagsrutinerna är numera lite minde rutinerade och mer spontana, och arbetsbördan är betydligt lättare, vilket gör mig rygg glad. Vallträningen går sådär, då Token verkar tycka att träningen utvecklas åt fel håll. Från att bara få springa runt runt fåren och inte riktigt behöva tänka, till att behöva springa längre, hålla avståndet och STANNA, ve och fasa! Jag har verkligen insett de senaste veckorna att hans koncentrationsspann är otroligt kort och att hans hjärna helt enkelt inte kan hänga med under ett helt vallningspass, om än ett kort ett. Sen så får jag väl helt enkelt inse att han saknar medfött superintresse a la border collie, men jag tycker det är kul att valla ändå, på vår nivå.

Slalomträningen, däremot, går fantastiskt. Han sprang 12-pinnars rakt för första gången i år och det går så satans fort att jag knappt hinner se om han går rätt. Han föddes till agilityhund, den svarta, och agility ska vi träna, hela sommaren lång!

Just ja, valpar har vi ju fått också, för 2 veckor sen. Min favoritaktivitet just nu är att titta på när dom äter.

Lite bilder får ni, också.

20130517-160718.jpg

20130517-160748.jpg

20130517-160809.jpg

20130517-160823.jpg

20130517-160848.jpg

20130517-160958.jpg

20130517-161010.jpg

20130517-161022.jpg

20130517-161031.jpg

# en annan sida av Wales.

Idag tog jag Opeln till havet, och fick se en ny sida av Wales, lika fantastisk som de jag redan sett. Bilderna får tala. Cymru am byth. <3

20130420-173616.jpg

20130420-174000.jpg

20130420-174042.jpg

20130420-173622.jpg

20130420-173610.jpg

20130420-175439.jpg

20130420-175449.jpg

20130420-175457.jpg

20130420-175508.jpg

20130420-175517.jpg

20130420-175527.jpg

20130420-175532.jpg

# a sunset to die for.

IMG_6320

IMG_6265

IMG_6288

IMG_6304

Och allt som krävdes var 20 minuters promenad.

# bilder från dagen.

IMG_5892 IMG_5893
IMG_5902
IMG_5933 IMG_5941
IMG_5961 IMG_6005

Solen är tillbaka i Wales och livet är för underbart för att vara sant. Det töar varje dag, vi kan träna slalom igen, igår besökte vi vallningsringen igen för första gången på en vecka och varje dag förundras vi över hur lyckligt lottade vi är. Jag tog äntligen med mig kameran till gården idag och det kändes som att jag var hel. Idag har det kommit två tvillingpar och Veronica drog ut den tredje i ett trillingpar innan vi åkte in till Corwen för en fika. Vardagen på en fårgård. Nu längtar vi båda tills vi har vår egen gård, då vi nu för tiden är proffs på det här. Aled är nere i Cardiff för att kolla på rugby idag så vi är ”in charge”. Och vi äger! Ikväll ska vi tjocka påskgodis och kolla på Harry Potter. Life is good.

 

Vad gör vi egentligen?

När folk frågade oss innan resan vad det var vi skulle göra så hade vi inget vettigt svar, för vi hade ingen aning. De första veckorna gjorde vi inte så mycket annat än att mata får & hundar, och träna massor av vallning med både våra och Aleds hundar. Vi visste båda att det skulle bli mycket mer jobb när lamningen startade, fast vi kunde inte alls tänka oss vad. Och jag antar att ni inte heller vet vad som händer på en stor fårgård under lamningen?

Först och främst är det ju det faktum att det kommer lamm. Man ska hålla koll på fåren, som går tillsammans i ett stort skjul, och flytta de nya lammen med tackan till individuella bås i ett annat skjul. De goda mödrarna följer med frivilligt, men vissa får vi lassa in i en kärra och köra bort till båsen, om vi inte vill släpa dom med alla stackars krafter vi kan frambringa. Får är förvånansvärt starka.

20130325-092602.jpg

20130325-092700.jpg

20130325-092709.jpg

20130325-093613.jpg

20130325-093535.jpg

Alla lamm ska sedan få navelsträngarna jodade, samt en shot mot ”water mouth”. När det kommit en hög lamm ska alla även få små plastringar runt de långa svansarna, som gör så att de faller av efter några veckor. Lång svans=bajs fastnar= infektionsrisk. Tacka och lamm ska märkas med siffra/bokstav/symbol så att man vet vilka som hör ihop. I och med de individuella båsen så tar även matningen längre tid än vanligt eftersom varje bås får mat och vatten i en egen hink.

20130325-093230.jpg

20130325-093236.jpg

20130325-093244.jpg

20130325-093520.jpg

Snön som fallit de senaste dagarna har dessutom gett oss extra arbete. Vanligtvis släpps lamm ut i hagen efter några dagar för att ge plats åt nya lamm i båsen, men med två dec snö ute så kan vi inte släppa ut lammen utan måste göra extra plats inne i skjulen genom att skapa små tillfälliga hagar.

20130325-093550.jpg

Varje dag har vi hjälp från Qually, gårdens jack russell som verkar gilla att hänga med oss. Hon hjälper oss med saker som att skälla på olydiga tackor och äta upp efterbörden från lamningarna.

20130325-093559.jpg

Betws-y-Coed

Vi lever och mår bra! Halv nio igår kväll körde vi in på en kolsvart gårdsplan. Var vi på rätt ställe? Väntade dom oss? Och jodå, dörren öppnades av Aleds fru och vi blev varmt mottagna med te och mackor. Vi blev visade till vårt hem den kommande tiden, en husvagnstrailer med miljonutsikt från köksfönstret. Där ska vi nog trivas.

Just nu sitter vi på ett cafe i Betws-y-Coed, en by för idyllisk för att vara sann. Vi förstår inte att det är på riktigt! Idag fick vi rådet av Aleds fru att utforska omgivningarna, men imorgon kommer Aled hem från tävling i Holland, så snart börjar nog allvaret.

20130228-150112.jpg

20130228-150119.jpg

20130228-150125.jpg

20130228-150133.jpg

20130228-150141.jpg

20130228-150150.jpg

20130228-150213.jpg

20130228-150204.jpg

20130228-150231.jpg

20130228-150739.jpg

20130228-150757.jpg

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑