Kategori: Cobham (sida 2 av 3)

#

& just ja. Idag är det den sextonde vilket betyder att jag varit här i en månad.
Faktiskt förbannat stolt över den prestationen. Vet att många gör det här, det är inget unikt på något sätt, men utan att ha gjort det har man verkligen ingen aning om hur svårt det är. Fantastiskt, självklart, men så mycket svårare än man kan ana.

# det går bra nu.

Vet ni vad, vänner? Just nu känns det bra. Efter att dagligen ha plågats av förfärlig hemlängtan och tjocka, tjocka klumpar i mage, hals & bröst, börjar det nu äntligen lätta. Självklart finns det jobbiga kvar där. Jag vill inte riktigt släppa taget om det heller, för det är viktigt. Att faktiskt alltid ha i bakhuvudet hur viktigt det jag har hemma i Sverige är. Hur jag aldrig igen får underskatta det. Men samtidigt är det ju fantastiskt underbart att livet i England äntligen börjar kännas riktigt, riktigt bra.

Londonhelgerna lyfter verkligen mitt hjärta och min lycka till max, för det är så fantastiskt att leva & vara i en stad som London. Att faktiskt ha tid att leva i en stad som London. För; det jag inte hann med förra helgen, gör jag bara nästa helg. Eller helgen efter det. Jag har tid. Tid att lära känna staden, och inte bara se den.

Men den största anledningen till att mina jobbiga klumpar börjar lösas upp är att jag äntligen börjar lära mig att älska Cobham, på ett stadie efter nyförälskelsen. Jag börjar lära mig att acceptera och tycka om det låga pulsen. Och jag börjar träffa människor. Den första månaden har varit himla ensam. De få tjejer jag lyckats träffa har antingen redan varit ”i par” (dvs har en ”bästa” kompis och är egentligen inte intresserad av att lära känna någon annan), eller så har det verkligen inte klickat. Det är än så länge bara i London som jag har vänner, men jag har nu lyckats få kontakt med några tjejer här, så förhoppningsvis ska jag snart ha lite pub-/fikasällskap, vilket verkligen vore guld. Träffade en helgullig tysk tjej igår som jag verkligen tyckte om, fingers crossed!

En annan sak som verkligen får mig att må bra är att jag kommit så långt i min träning att jag faktiskt gymmat 2-3 gånger/vecka de senaste 3 veckorna, och jag märker redan en enorm skillnad. Både i min fysik och i min attityd mot gymträningen. Jag vill verkligen gå, nästan varje dag, och jag njuter av träningsvärken. Helt underbart är det!

Och, idag kände jag faktiskt för första gången en lättnad över att inte ha någon hund. Gick över skolans fotbollsplan och tänkte ”vilken bra lydnadsplan det här vore”, men istället för att bli ledsen över att inte kunna träna lydnad, kände jag mig lättad att jag inte ”behövde” träna lydnad där bara för att planen var fin. Och jag kände mig tacksam över den känslan. Över distansen. Över möjligheten att få ett sånt otroligt perspektiv på mig och min hundträning. Tacksam för att inte behöva känna skulden över att inte ha någon som helst lust att träna hund. Och tacksam för en känsla som gör de hundratals milen mellan mig & mina hjärtan lite, lite lättare att stå ut med.

Det var allt för ikväll, mina vänner. Inga bilder fick ni den här gången, men desto mer text. Hoppas ni orkade läsa, och att ni lämnar en liten kommentar. Puss!

# hemlängtan



Detta betyder alltså 71 dagar kvar till Sverige. Till mina pojkar i Grindstugan,
Fagersta, hemma. 71 dagar. 2 & en halv månader. Så himla mycket kul
kommer hinna hända under den tiden.
Också.

Nu ska jag ut på en springtur. Springa tills skogen tar slut, tills tankarna tar slut, och tills bara bra finns kvar!

# om: att hitta sin plats.

Så mycket föreställningar. Om vem man vill vara, vem man kan vara, eller vem man borde vara. Svaret är kanske inte att försöka bli någon annan, någon annanstans, utan att hitta den plats där man kan vara sig själv, just nu? Att bygga sitt liv utifrån den man är, inte utifrån den man vill vara. Annars kanske risken är stor att man lever hela sitt liv i jakt på något man aldrig kan hitta. Jag vill inte försöka låta som att jag vet något om livet. För det gör jag inte. Men jag lär mig mer & mer varje dag. Kanske tänker jag för mycket. I skissandet av den perfekta planen är det lätt att glömma att livet pågår här & nu. Jag lever bara en gång, precis som du, och varken du eller jag vet i förväg det bästa sättet att göra det på. Kanske är det inte meningen att man ska försöka ta reda på det heller. Kanske det bästa receptet för livet är att bara.. leva?

 

#








En bildbomb från min morgonpromenad. När jag var ute på en cykeltur min första vecka kom jag till en väg som slutade vid ett grönområde som hette Bookham Commons. Där & då bestämde jag mig för att vända, eftersom jag cyklat långt, men idag gjorde jag en fuling och tog bilen till skogen för att kunna utforska området lite närmare. Jag tror att jag var ute i närmare 3 timmar och, som bilderna visar, fick jag se mycket vacker engelsk landsbygd. Gården ni skymtar till höger på bild 4 går väl inte direkt av för hackor, va? Enligt mina efterforskningar är det en hästgård med fullblodsuppfödning. Egen tennisbana hade de också. Jaja, drömma kan man ju alltid.

Som ni ser har vi det fortfarande ganska grönt i England, men det gula & orangea börjar definitivt inkräkta och det står nog inte på förrän träden står där och fryser ikapp med mig.

# sunday as it should be.

Söndagen har spenderats på ett sätt som alla Söndagar egentligen borde spenderas på., då mina söndagar vanligtvis har en tendens att flyta iväg och bli just ingenting. Tåget in till Wimbledon vid 10, mötte där upp Amanda, en förbannat härlig tjej som ger mig otroligt mycket positiv energi varje sekund jag är med henne. Så välbehövligt för någon med lite gnagande hemlängtan. Vi mötte sen upp två andra härliga tjejer för en fika, innan vi drog till Trafalgar Square för att träffa ett helt gäng från Swedish Connection, au pair-förmedlingen jag åkte med. Marie som håller i SC hade nämligen planerat en poängjakt, där vi delades upp i lag om 4 pers, fick varsitt papper med ”uppgifter”, och 4 timmar att samla ihop så mycket poäng som möjligt. De olika uppgifterna gav olika poäng baserat på svårighetsgrad.

Så idag har jag (& mitt lag) bl.a: fotat ballonger, Big Ben, London Eye, en röd dörr, fish & chips, en pint öl, en födelsedagstårta, en postlåda & en union jack. Jag har blivit pussad på kinden av 2 främlingar, och bytt jacka med en annan. Jag har blivit buren av en främling över tröskeln till Harrods, samt fått 7 andra främlingar att posa utanför entrén. Jag har stått i en pannkakstrailer vid Big Ben & serverat pannkakor till kunder. Vi har fått 8 främlingar att sjunga ”Call Me Maybe”, samt tryckt in 5 av dessa i en telefonkiosk. Vi har dansat ringdans runt Erosstatyn på Picadilly Circus. Jag har haft en armbrottningsmatch med en främling på en pub, och lånat en polismans hatt. En ganska underlig men väldigt rolig söndag, med andra ord. Bildbevis från våra äventyr kommer upp så fort jag fått bilderna från hon som fotade. Jag var för ovanlighetens skull med på fler bilder än jag tog.

 

#

Vet ni, jag är jätteglad över att ni läser. Utan era glada tillrop är det liksom inte alls lika kul. Så, tack vare era glada tillrop, här kommer nu ett till blogginlägg.

Jag kom hem 0700 imorse, efter en utekväll på Picadilly, och första morgontåget hem, så jag sov halva dan, men lyckades ändå pallra mig ut på en cykeltur när jag vaknat. Kameran följde med, och bilderna som följer är vad den lyckades fånga. Natur, åtkomlig med ungefär 5 minuters cykeltur från ”mitt” hus. Perfekt! Det här landet, och mina små utflykter, har verkligen fått mig att uppskatta Sveriges allemansrätt på en helt ny nivå. Ofta ser man skyltar så som den på bild fyra, och i princip alla åkrar & ängar är inhägnade. Som tur är finns det mycket skogar med promenadstigar som man får gå, men det känns ändå extremt begränsande att faktiskt inte kunna gå precis vart man vill.


Ikväll är föräldrarna inne i London på festligheter, så jag är hemma med ungarna. Kan behövas efter gårdagen.

#


Två kvällsbilder från trädgården & vardagsrumsfönstret. En vacker dag ska jag pallra mig ut och ta lite mer bilder på huset och området, det är ju så himlans fint här! Tills dess vill jag bara försäkra er om att jag har det bra. Var på första lektionen av min engelskakurs i onsdags, träffade en hel hög trevliga tyskar. Imorgon bär det av in till London för födelsedagsfirande av den ena. Blir nog rätt så epic. Har börjat gymma också, jävlar vad biff jag ska bli. Så det mesta är så bra som det kan bli, men just nu oroar jag mig väldigt för att inte lyckas få tag i biljetter till Mumford & Sons i London 11 dec, som släpps imorgon klockan 9. Jag väntar mig megatryck, krashande hemsidor & krånglande internet. Som vanligt med min tur.

Gonatt på er!

# godmorgon


Tänk! Här hade jag förväntat mig skyfall dagen lång, och så möts jag av den här synen utanför sovrumsfönstret! Solsken & klarblå himmel. Det blir till att ta ut cykeln en sväng och sen vidare mot min andra tennislektion.

Ha en fin dag, mina vänner!

#

Så har regnet kommit till London. Min första vecka var helt underbar, 15-20 grader och solsken varje dag. Men igår kom alltså regnet, med besked. Och det väntas mer. Översvämningsvarningar har utfärdats. Min morgon har faktiskt spenderats i sängen, med rullgardinen nerdragen och Mumford & Sons i hörlurarna. Deras nya album Babel släpptes inatt och har gått på repeat nu sen 8am. De gör 2 spelningar i London, idag & imorgon och jag kan inte gå på någon av dem. Den idag kunde man bara vinna biljetter till och det gjorde jag ju självklart inte. De gör även en mindre spelning imorgon på en skivaffär i London. Ett helt fantastiskt tillfälle, och en spelning som säkert kommer bli amazing, men den är 4pm och då jobbar jag. Plus att gratisbiljetterna släpptes när skivaffären öppnade vid 8 i morse, och är förmodligen redan slut.

Det känns faktiskt ganska förjävligt. Att dom är här. Och jag är här. Så nära, men precis lika långt borta som om jag vore hemma i Sverige. Är faktiskt ganska besviken på dem. Att de bara gör 2 spelningar som endast folk med tur får se. De kunde väl ha haft en helt vanlig köpa-biljetter-spelning. Istället åker de till Oz&Nz för höstturne. Svikare. Blir det inte en vårturné i UK så…!

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2019 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑