Kategori: Cobham (sida 1 av 3)

# avslut.

Nu är den faktiskt slut. Den sista dagen. Jag ska snart släcka och försöka sova. Klockan ringer 03.00 inatt. Jag var bara tvungen att posta ett sista inlägg från Cobham. Och trots att jag längtat sönder, så känner jag nästan mest sorg just nu. För även fast det varit mycket mycket svårt, så har det varit himla fantastiskt också. Och det är först ikväll som jag faktiskt insett att jag aldrig kommer tillbaka. Jag har liksom alltid vetat att jag ska stanna hemma, men jag har inte förrän nu fattat att det också innebär att jag aldrig kommer tillbaka. Det blev ändå mitt hem. Den lilla byn i Surrey som jag aldrig tidigare hört namnet på, har blivit en del av mig. Så tack Cobham. Och tack familjen. Tack T för hejdåkramen och orden ”Jag kommer missa dig..”. Tack London & tack ödet, för din fantastiska förmåga att vända livet i alla möjliga riktningar. Tack. Och hej då.


Lyckliga i London.

Snart är det slut. Det här äventyret. Jag började räkna ”sista” för drygt en vecka sen. I morgon är det sista ”sista”, den sista dagen. För på Lördag, 06.15, lyfter mitt flygplan hem. Igår var jag på en pub med dom två bästa vännerna jag fått genom den här resan. Det var ett fint avslut. Jag hoppas att vi alltid kommer ha kontakt. Och jag hoppas att jag alltid kommer minnas det här. Klart att man inte glömmer att man spenderat 3 månader av sitt liv i en engelsk Londonförort, men vad jag menar är att jag aldrig vill glömma hur det känns. Allt jag lärt mig. Allt jag insett. Jag vill aldrig glömma det onda i att inte ha mina pojkar nära, men jag vill heller aldrig glömma spänningen och lyckan i att upptäcka så mycket nytt. Dom gånger man stannat mitt på trottoaren och sagt högt ”Jag är i London!” För det har varit så fint. Så fina platser, så fina människor, så fina insikter. London har format mig, gjort mig lite mer till den jag var menad att vara.

 

# filmklipp

Min fotoinspiration har inte varit på topp på långt över ett år, och när jag var ute på en promenad i Lördags förmiddag så mindes jag ett inspirationstips jag läst på en fotoblogg, nämligen att spela in små filmklipp och sätta ihop en film. ”Jag har ju ändå en kamera som filmar i full HD, så varför inte?”, tänkte jag. Och gud vad roligt det var! Och så annorlunda. Samt lite av en utmaning då jag var tvungen att hitta saker som rörde sig, eftersom jag ju inte hade någon med mig att filma. Och himla kul var det att sitta i iMovie och pilla efteråt. Det här kommer jag definitivt att göra igen! Nu är filmen dock i värsta YouTube-kvalitet, men jag orkar faktiskt inte exportera den till något annat format, eller ladda upp den med någon annan filmtjänst, så ni får hålla till godo.

Lämna gärna en kommentar, så blir jag glad.

# om: packning

När jag åkte hit hade jag maximalt antal kabinväskor (2), samt ett incheckat bagage på 22,9 kg (maxvikt är 23 kg). För att få med mig allt hem har jag idag varit och köpt en extra väska som jag kan checka in. Tänkte nu provpacka ”light” genom att slänga ner allt jag hittils köpt i den nya väskan. Har alltid tänkt att ”Nämen jag har ju inte köpt så mycket här”, men nu när provpackningen är klar är den nya väskan på 70 l nästan full. Dock finns det ganska mycket utrymme att pressa på, så jag tror det är lugnt. Nästa vecka ska jag börja packa på riktigt. Kanske börjar på smyg redan den här veckan. Vi får se.

Om 12 dagar åker jag & fyra fullproppade väskor HEM. <3

# autumn

Shit vad trögt det här går nu. Jag har all tid i världen, och mycket kul att skriva om, men det vill sig liksom inte. Så ni får lite bilder istället. Från helgen. En bakissöndag spenderad i en vindstilla Painshill Park, med solen & en fin vän som sällskap. Ungefär så som alla söndagar borde spenderas.








# sex veckor kvar.

Hej kära vänner! Jag lever och mår bra, och som rubriken säger är det nu 6 veckor kvar tills mina fötter står på svensk mark igen. Och snart har jag varit här i 2 månader. Tiden bara kommer och går. Bilden ovan ger en en inblick i hur min kväll varit. En solig promenad genom en höstsolsbelyst by. Inte för att vara jobbigt svensk och prata om väder, men jävlar vilket fantastiskt väder London hade idag. Från morgonfika på en varm uteservering i Hammersmith till en frisk promenad över ängarna i Cobham har solen skinit som om den skulle slockna imorgon. Jag älskar verkligen hösten i det här landet. Och jag är glad att jag får ta del av den.

För övrigt så är livet väldigt, väldigt bra just nu. För första gången på veckor går jag utan tyngd på axlarna, jag andas utan tryck i bröstet, och jag skrattar utan klump i halsen. Livet har en sån fantastisk förmåga att bara.. lösa sig, ibland. Jag ser ljust på framtiden och njuter av nuet så mycket mer.

Vet ni hur mosig man blir i hjärnan av att spendera 8 raka helger i London? Ungefär så mosig att man kan skriva ett helt blogginlägg utan att ha en aning om ifall det innehåller något av publiceringsvärde eller inte. Helt körd, med andra ord. Hur man kan bo & leva sin vardag i en pulserande storstad kommer min mosiga hjärna aldrig att förstå.

Nu: sömn.

# allmän update



Vet ni vad? Min blogg har inte varit så här aktiv sen December 2008. Jag kommer nog aldrig att bli en stor, berömd bloggare. (Förresten, är det inte lite ironiskt att orden ”blogg” & ”bloggare” markeras som felstavade i WordPress’ bloggverktyg?) Jag medger dock att det varit lite tyst senaste veckan, med reservinlägg i form av bilder & musikcitat. Men dom är icke att förkasta som värdelösa, då det är texter just som dom som oftast får mitt liv att gå runt.

Förra helgen firade jag för första gången i mitt liv Halloween. Utklädd & allt begav vi oss till Grand i Clapham och, vad som sades var, Londons största Halloweenfest. Lite för stort, lite för trångt & alldeles för otrevlig garderobspersonal (som förra gången!) för min del, men det är ändå kul att ha upplevt Halloween i London. Nästa år fortsätter jag nog dock min tradition av att ignorera detta amerikanska fenomen och beger mig till kyrkogården på Alla Helgona, som jag gjort den här tiden på året i hela mitt liv.

I Tisdags var jag in till Westminster & hälsade på Big Ben & trängdes med turister. Begav mig någon timme till Hammersmith för terapisamtal med världens bästa Carro, innan jag tog mitt South West Train tillbaka till Cobham. I Onsdags var jag in till Clapham & fikade med en tysk tjej som heter Alma, som jag träffade på spelningen förra veckan. Hon är himla härlig & Sverige är hennes favoritland. I helgen ska hon ta med mig till hennes kvarter, runt Brick Lane, för pubrunda & öldrickande. Kan bli ganska fantastiskt att se Brick Lane by night.

Annars rullar livet på. Jag köttar på gymmet, går långa promenader & kommer till nya insikter om livet. Igår kväll insåg jag till exempel att jag glömt multiplikationstabellen & att jag inte längre kan ställa upp & multiplicera tvåsiffriga tal. Se där! (Men jag kommer ihåg hur man använder en miniräknare)

 

# om väder.

Igår kväll var jag ute på en cykeltur precis innan solen gick ner. Iklädd endast byxor, t-shirt och en tjocktröja, som jag efter en kort stund fick lov att ta av mig så att jag bara hade t-shirt på mig. I Oktober. En sak som verkligen slagit mig senaste veckorna är att: England är varmt! …och jag älskar det! Okej, inte varmt som i typ medelhavet, men nog är skillnaden från Sverige påtaglig och jag älskar det faktum att det fortfarande räcker med ett lager (dvs jacka eller tröja, aldrig båda!), och att halsduken oftare ligger i väskan än sitter på, trots snålblåst och duggregn. Det gör det liksom så mycket enklare att inte bekymras av hösten. Jag tänkte innan jag kom hit att det var tråkigt att ha hela hösten framför sig, för att det skulle vara enklare/roligare att vara ute och turista när det var sommar och varmt, men tvärtom så är vädret just nu helt perfekt. Luften är höstfrisk, men det är ändå så pass varmt att man liksom aldrig fryser.

Tog mycket bilder från min tur, med ikväll får ni bara en. Nu ska jag läsa Harry Potter & sova.

# japanese food & new shoes


Den här kvällen har varit ovanligt givande för att vara en Måndag. Vid 4pm åkte jag med familjen in till Chelsea för att äta på japansk restaurang och HERREGUD I HIMLEN vad gott det var. Det var utan tvekan det bästa jag ätit i hela mitt liv. Jag bara åt & åt och kunde verkligen inte sluta äta. Det var ett sånt där ställe där kocken lagade maten vid bordet, som det där Ross träffar Carol & Susan på hans första dejt efter skilsmässan, i första säsongen av Vänner. Vi kom en halvtimme innan stället öppnade, så vi hann även med lite shopping, och jag sprang helt slumpartat in i jordklotets snyggaste Dr Martens för endast 69 pund! FYND! Lyckan av att köpa nya skor alltså. Dom står här mitt på golvet nu. Ska beundra dom lite innan jag somnar..

puss!

# någonting avgörande hände.

Så har ännu en helg kommit och gått. Lika fantastisk och omtumlande som vanligt. Vi är faktiskt här, i London. Vi lever våra liv och uppfyller våra drömmar. Mitt i rusningen är det viktigt att stanna upp och komma ihåg det. Livet pågår här och nu, och vi är mitt i det. Latte & chokladmuffins på Starbucks, prat om allt mellan himmel & jord, en blick ut genom fönstret, en paus mitt i meningen; ”Carro, vi är i London!” För oss är det något stort, och jag vill påminna mig själv om det varje dag.

Fredag på The Running Mare i Cobham, med två nyfunna vänner, som bor här i min lilla by. Fantastiskt fint! Lördag utan stress, för-förfest med Amanda i Wimbledon, förfest på helt fantastiska Venn St Records i Clapham, med underbar uteservering, underbar öl och förbannat underbara människor. Fest på Infernos med dans, dans, dans på ett ölklibbigt dansgolv. Efterfest på Subway och dubbeldäckade nattbussen ”hem” till kära Wimbledon. Bakissöndag på Costa & en stilla promenad i duggregnet på andra sidan Tower Bridge (dvs den östra sidan). Kvällsfika på Starbucks i Wimbledon med världens bästa Caroline. Finmusik i öronen på tåget hem till förorten, åkrarna, skogarna, lugnet.

 

Äldre inlägg

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑