Kategori: Resor (sida 1 av 13)

4 nätter vid havet.

När vi hade fått igång bilen på vår fina plats bland bergen så upptäckte vi att någon slags kortslutning skett i samband med att vi haft dieselvärmaren på och samtidigt laddat våra telefoner, så min laddsladd hade typ brunnit upp, för den slutade ladda och blev extremt varm på bara några sekunder så fort man kopplade in den. Vi behövde alltså köpa en ny sladd och styrde därför mot en större stad vid kusten där det fanns en Apple Store. Efter några år med iPhone har jag lärt mig att inte köpa andra laddsladdar än original för de går bara sönder. Så vi hamnade till slut i Tarragona, där vi fick gå omkring och strosa ett bra tag då affären inte öppnade efter siestan förrän 17.30.

Då vi inte vill övernatta i storstäder så körde vi vidare och nådde till slut fram till den första i raden av perfekta platser precis vid havet, som Spanien visade sig bjuda på. Just den natten var det nära fullmåne och vi kunde ligga i sängen och titta på månljuset och lyssna på havet, utan att frysa. Helt magiskt!

Morgonen var inte mycket sämre den heller. Bara att slå upp dörrarna och vakna i takt med solen.

Vi körde vidare, gjorde ett lunchstopp på en lång strand, och stannade sen på nästa nattplats med havsutsikt.

Morgonen efter tog vi en liten stros i den lilla byn Peniscola som ni ser i bakgrunden på bilderna ovan, och stundtals kändes det mer som att vi var i Grekland än Spanien.

Från Peniscola åkte vi vidare till en camping utanför Valencia och tog sen pendeltåget in för en kväll på stan, men bilderna därifrån ligger på lilla kameran och är inte importerade på datorn än, så om det blev nåt bra därifrån så får det bli ett eget inlägg sen. Efter Valencia nådde vi vår tredje nattplats med havsutsikt, den här gången omgiven av säsongstomma lyxlägenheter. Det kändes lite speciellt, men vi var inte ensamma på stranden, så det kändes okej.

Den sista natten innan vi åkte till vår nya ”arbetsplats”, blev längs kusten strax söder om Alicante, som skymtar till vänster i bilden här under.

Att ligga i sängen och kolla på månen kommer jag nog aldrig att tröttna på, speciellt inte när det bjuds på en ”månuppgång” som denna. Visste nog inte ens att månen kunde ”gå upp” på samma sätt som solen.

Snart ska ni få se hur vi har det på stället där vi just nu jobbar. Vi måste bara ta lite bilder först.

3 nätter bland bergen.

Veckan som följde efter att Tok gjort illa klon blev väldigt lugn, eftersom han ju var tvungen att ta det lugnt och vi inte ville göra något utan honom. Vi hade heller inte så jättelångt kvar att köra till vårt jobbställe utan kunde stanna länge och ofta. Ett lunchstopp gjordes på den här fina platsen. Solen försvann dock bakom bergen vid 16, så vi körde in till en ställplats i en by 5 minuter bort för att sova, då vi ändå behövde tömma & fylla vatten.

Morgonen efter hade vi det såhär mysigt, innan vi tog en liten promenad med Elvis genom byn.

Nästa lunchstopp gjordes på botten av en sjö. Vår position på Google Maps visade att vi stod i en sjö, men vattennivån var alltså så låg att det var land just då.

Till natten hittade vi en av de bästa platserna hittills. En liten platå ovanför vägen med perfekt solnedgång över bergen. Eftersom vi inte hade bråttom och trivdes så bra, stannade vi två nätter. Det blev ganska kallt om nätterna så vi körde dieselvärmaren, men den kan vi tydligen inte köra 2 nätter i rad, för när vi skulle åka vidare ville bilen inte starta. Vi frågade de 3 andra bilarna på plats om nån hade startkablar (för det hade inte vi), men fick inget napp. Då kom vi på att vi har ju ett till batteri, så vi testade att koppla ihop bilbatteriet med bobatteriet och efter 15 minuter så gick bilen att starta!

Soluppgång över Berga

Om utsikten uppe på berget var fantastisk redan på eftermiddagen när vi kom så var det ändå ingenting i jämförelse med soluppgången som mötte oss på söndagsmorgonen. Jag drog ut en av våra stolar så nära kanten jag kunde och bara satt där helt mållös, och kunde bara inte sluta fota.

Katalonien

Förlåt för lång tystnad. Vi anlände till vårt volontärjobb i måndags och har haft fullt upp och varit helt slut i våra lata pensionärskroppar att det helt enkelt inte blivit energi kvar för bloggande. Inte en enda bild har vi tagit här än heller, så ni får tyvärr vänta på det lite till och istället tar jag som vanligt upp där jag slutade sist. En snabb titt i kalendern säger mig att det faktiskt är hela två veckor sen vi korsade gränsen mellan Frankrike & Spanien, eller Katalonien, beroende på vem man frågar…

Första stoppet gjorde vi på en superfin liten ställplats i en liten by. För en gångs skull hade vi stannat ganska tidigt och såg fram emot att kika runt i staden medan solen fortfarande var uppe. Men tji fick vi för när vi släppte ut hundarna för att knalla iväg lyckades Tok fastna i trappsteget och dra av en hel klo, med endast en blottad blödande pulpa kvar. Så istället för promenad blev det att uppsöka veterinär. Kvällen blev bra till sist ändå, och klon är läkt nu men det har varit 2 jobbiga veckor med tassbandage & vila för stackars Token, och inte fick har bestiga några pyreneiska berg heller. :(

Vår nästa katalanska sovplats blev på en parkering bredvid en kyrka på toppen av ett berg, så vi fick oss lite utsikt och tog Elvis på en sväng runt bergskammen i alla fall, inte den klättring vi tänkt oss i Pyrenéerna men bättre än inget.

Kvällen avslutades med en öl i kvällssolen och efter middagen slog vi ihop oss för öl & snack med gänget från de 2 gröna folkvagnsbussarna ni ser i bild bredvid vår röda. Det var 3 spanska killar från Barcelona som var iväg på helgtur.

Sista dagarna i Frankrike.

Nu såhär i efterhand när jag ska gå tillbaka och välja bilder till, och skriva blogginlägget, så inser jag att de sista dagarna i Frankrike inte var speciellt märkvärdiga alls. Vi körde mycket, men ändå med målet att köra lagom mycket varje dag på vår väg mot jobbstället i Spanien, och stannade på ställen vi hört att vi borde stanna på, eller som bara föll oss in. Det första stoppet efter olivodlingen blev naturreservatet Camargue, som jag hört mycket om, men vi fattade verkligen inte grejen alls. Det var bara platt och allt såg ut som skit, men det fanns flamingos och till slut kom vi fram till en jättelång strand, och den var ju fin.

Efter att ha kört från stranden, långt tillbaka åt samma håll, omgiven av samma fula natur och sen vidare in i parken, passerade vi en vingård med en husbilsskylt. Vi svängde in, gick till butiken där det fanns en söt men bitig weimaranervalp, pratade med sonen i familjen som var i butiken just då, köpte en flaska rosé och körde in mot vinodlingens lilla ställplats. Ett himla trevligt sätt att bo på!

Dagen efter finns det nästan inga bilder på. Vi åkte vidare till ett ”mål” inom Camargue, en ”rosa sjö”, som visade sig kosta pengar och ha nåt med salttillverkning att göra, vi tog inte reda på så mycket för vi ville inte betala 10€ var för att sitta på ett litet tåg genom en industri bara för att vattnet färgats rosa. Så vi åkte vidare, och stannade till i en stad för att den såg fin ut, men det var den inte. Bara lite, på just den här bilden.

Nattens ställe blev sen en liten ficka vid en uttorkad sjö, en bit ifrån morgondagens planerade första stopp.

En liten liten sjö som tyvärr var helt täckt i dimma när vi kom, så vi såg den knappt uppifrån klippväggarna som den kantades av.

Men vi hittade fina vinrankor att ta kort på hundarna med.

Framåt lunch klarnade det upp och vi gjorde ett till litet stopp i en by.

Och på kvällen parkerade vi på en strandparkering, säkert den enda på frankrikes sydkust där husbilar kan stå så nära stranden, för det var säkert 15 andra bilar där. Och en kille som snorklade efter solnedgången.

Morgonen efter for vi vidare mot Spanien, och korsade gränsen strax efter lunch. Men var vi verkligen i Spanien? Mer om det i nästa inlägg.

Två nätter på samma ställe.

Vi hade egentligen planer på att bara åka längs kusten och bada bada bada medan det var varmt, men det räcker visst inte med att det är varmt och sol för helt plötsligt började det blåsa och stranden kändes inte alls lika kul. Så vi for en bit inlands till en olivodling som hade gratisparkering för husbilar, där vi mötte upp Maja från Insjön. Vi har följt varandra på Instagram, skrivit lite, och nu var vi äntligen i samma område! Maja reser ensam tillsammans med sin BC Misha och lämnade Sverige bara några dagar innan oss.

Den snälla fransmannen vars olivodling vi fick bo på.

Även inlands härjade vindarna så att vi fick, trots vår svenska ryggradskänsla att sitta ute så fort solen skiner, retirera inomhus. Men följande morgon var nog faktiskt den första som vi kunde öppna bakdörrarna och få naturen in i sovrummet. Det blåste kallt även då, men under täcket var det mysigt.

Vi tog en promenad över ägorna.

Hälsade på den feta trädvaktarhunden, och tittade på olivplockningen. Köpte även en olivtvål och en flaska vin från affären, som tack för att vi fått stå på deras mark.

Till kvällen vankades tacos. För vad ska annars 3 svenskar som möts i Frankrike göra för middag tillsammans?!

Cannes & havet!

Tiden blir en märklig sak när man lever såhär för i skrivande stund sitter jag i månljuset vid havskanten, lyssnar på vågorna och tänker att äntligen är vi tillbaka vid havet, efter en sväng in mot Pyrenéerna. Och då är det bara 12 dagar sen vi nådde havet för första gången under vår resa och det hann ändå börja kännas som vant att ha det nära.  Då, för 12 dagar sen, hade vi äntligen, efter vår långa körning genom alperna och östra Frankrike, nått fram till kusten och Cannes! Det var på eftermiddagen, men vi hann ändå med att ta ett snabbt dopp i havet och ge oss iväg på en promenad in mot staden.

Vi lyckades parkera på en gratisparkering en bit i utkanten av staden, men ville inte sova där så for vidare mot en rastplats längs med kustvägen istället. Dagen efter vaknade vi upp till denna soluppgång.

Vi for vidare längs kusten (franska rivieran, alltså) i jakt på lite mindre folktäta stränder. Nu var det ju Oktober och ganska folktomt ändå, men vi ville ändå iväg så mycket som möjligt för att inte behöva känna att hundarna störde. Efter lite googling hittade vi en strand man bara nådde med en halvtimmes promenad, så den tog vi sikte på.

Och vattentemperaturen på rivieran i Oktober? Helt okej! Ganska kallt till en början men inte så pass kallt att man inte vänjer sig. Med svenska mått mätt, fullt badbart! Dock blåste det ganska mycket just den här dagen så vi blev inte liggande på stranden speciellt länge utan for vidare och hittade efter en stund en stor ”övergiven” parkering i en by som under lågsäsong invaderats av husbilar, så vi klämde oss in där och kände oss som hemma. Men inte kunde vi sova utan att först ta en till tur ner till havet.

Hej då Alperna.

En sak som tagit lång tid för oss att få in rätta känslan för, är när vi ska åka och när vi ska stanna. Över alperna tog vi oss på knappt 3 dagar och jag vet inte riktigt varför vi hade så ”bråttom” där. När vi kom ner till bilen efter vår bergsklättring i Oberalppass gjorde vi mat för att sedan köra iväg, kring klockan 16. Helt plötsligt är klockan snart 21 och vi befinner oss någon kilometer från franska gränsen vid Chamonix.

Nu har vi blivit bättre på att bara >vara< på ställen, men de första veckorna fanns liksom ett sug efter att hela tiden ”komma framåt”. Lite kan det nog också ha berott på att vi sökt volontärplats i Spanien och när som helst kunde få veta att vi behövde vara på plats, så vi hade faktiskt inte all tid i världen att hänga på alptoppar. När vi 2 dagar efter att det här inlägget utspelar sig nått så långt som till Verdon Gorge i Frankrike fick vi faktiskt svar om att vi skulle vara på plats i södra Spanien i början av November och då kändes det otroligt skönt att inte vara kvar i Schweiz utan att ha god tid på oss att åka längs franska sydkusten & spanska östkusten. Men mer om det senare. Efter det här inlägget väntar frukost vid Mont Blanc & resan mot rivieran!

Piz Nurschalas

En lika fantastisk som stressande sak med att leva såhär är att det ofta är slumpen som avgör vilka saker vi är med om. Hade jag inte tittat bakåt på väg in i den där tunneln hade jag aldrig sett husbilarna, vi hade aldrig stannat över natten i Oberalppass och vi hade aldrig gjort vårt livs bergsklättring dagen efter. Strålande sol, inte ett moln så långt ögat nådde, näst intill vindstilla, och shortstemperatur på 2000-2700 meters höjd i Alperna i Oktober.

Förlåt för tom blogg, men senaste veckan har vi varit i Frankrike och av någon anledning har nätet på telefonen funkat för dåligt för att kunna använda det till datorn & bloggen, men tillräckligt bra för att kunna använda Instagram & Google Maps på telefonen, så vi har inte orkat söka upp wifi. Just nu är vi i Spanien och här verkar det funka bättre, så jag tar upp vid senaste inlägget.

När vi badat klart och kom tillbaka till bilen kände vi oss klara i Tyskland så trots att det var sent på eftermiddagen började vi köra mot Österrike.

Vi hann se mycket fina landskap i kvällssolen innan det blev mörkt och vi bestämde oss för att stanna på en parkeringsficka precis intill vägen. Inte den mysigaste platsen, det skakade i hela bilen när en lastbil körde förbi, men vi kunde sova och gick sen upp innan solen för att hitta ett finare ställe att se soluppgången och äta frukost på.

När solen var uppe och vi hade chillat tillräckligt for vi vidare och var snart i Schweiz!

Precis när vi skulle lämna passet och köra in i en tunnel fick jag se ett gäng husbilar stå uppradade, så vi vände och åkte och ställde oss med dem! Det är alltid skönt att kunna parkera innan solen går ner, speciellt på ett så vackert ställe som det här, och i skuggorna på berget låg till och med snön kvar så Tok godkände nattplatsen.

Äldre inlägg

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑