Kategori: Pics. (sida 1 av 3)

Höjdpunkter från 2015

Ju närmare årets slut vi kom, desto mer tänkte jag på vad det innehållit. De första spontana tankarna om 2015 har ofta varit att det varit ett extremt dåligt år som jag helst vill glömma bort. Jag känner att jag uträttat väldigt lite och inte kommit en enda dröm närmare, men så kände jag ändå att jag ville ändra min vinkling och satte mig ner för att försöka lista upp vad som varit positivt under 2015. Och visst kom jag på en hel del saker.

  • Det största jag ska bära med mig från 2015 är att det har varit ett stort agilityår. Jag har tävlat mer än någonsin och gått två ”riktiga” kurser och en onlinekurs. Vi har praktiskt taget bott på min temporära hemmaklubb Söderköpings BK och det har varit som balsam för själen att ägna så mycket tid åt agilityn, och jag måste faktiskt därför dela upp agilityåret 2015 i flera höjdpunkter som följer:- Tok har lärt sig running contacts!
    – Målet med Tok var att hitta rätt känsla på tävlingsbanan. Han har väldiga tävlingsnerver och blir ofta låst och instängd på tävlingar, och trots att jag gråtit mer efter målgång i sommar än vad jag någonsin gjort i min agilitykarriär så blev ändå känslan bättre tillslut och de sista starterna för säsongen (i September) blev riktigt glädjefyllda för oss.
    – Elvis tog ett CERT!
    – Jag och Elvis har satsat mot SM 2016 och gjort vår bästa tävlingssäsong någonsin. Tyvärr räckte det inte ända fram, men det fattades bara en ynklig hopp-pinne och hade det inte varit för att vi åker till Irland så hade vi haft 4,5 månader till på oss att försöka kvala, så jag är så jävla nöjd över min stjärna!

_K5B0045
Tok på kurs för Maria Alexandersson.

Skärmavbild 2015-12-29 kl. 20.52.24


Elvis lopp från Eskilstuna, där vi tog ett agilitycert. 

 


Toks första skick över balans på fullhöjd!


 

  • En annan höjdpunkt, som dessvärre förlorat sin glans ju längre året gått, är ju ändå det faktum att vi flyttade till en ny stad, Norrköping! Jag älskar att upptäcka nya städer och visst har Norrköping sina fina sidor, men det är inte en stad jag kommer att återvända till, även fast det var (hyfsat) kul så länge det varade.

_K5B9599 _K5B3360
_K5B3886
_K5B2540

 


 

  • Det har varit ett fint hundår över lag, faktiskt. Många härliga promenader och Tok har faktiskt fått träna ganska mycket spår och uppletande och utvecklats bra!
  • Jag har träffat mina älskade Hundsport-vänner väldigt mycket vilket ju alltid är extremt värdefullt.
  • Jag fick komma på intervju för ett jobb som hade hundratals sökande och fick jobbet 2 minuter in i intervjun, något värt att vara stolt över och ta med sig i erfarenhetsryggsäcken.

 

_K5B9378_K5B9350

_K5B3689-4 _K5B2991 _K5B0666

_K5B0129 _K5B0145

Imorse packade jag in alla hundar 4 i lilla Opeln och åkte iväg för att möta Elin. Jag hade läst i morgonens Fagersta-posten om att en politiker nyligen stoppat rivningen av byggnaderna vid Högbyn, det som en gång var Fagerstas alldeles egna skidbacke. Denna läsning fick mig att inse att senast jag vad vid Högbyn så åkte jag skidor, något som alltså inte gått att göra på flera år, så jag kände att det var dags att åka ut och ta sig en titt.

_K5B4411

 

Det som mötte mig vid den gamla skidanläggningen gav mig ärligt talat en enorm klump i halsen. Varenda ruta var krossad på det som en gång varit värmestuga och skidbod, och trädkojorna vid grillplatserna var borta.

 


_K5B4414
_K5B4429 _K5B4430 _K5B4436_K5B4524 _K5B4440

 

När Elin kom tog vi en promenad upp- och nedför det som en gång varit skidbackar, men som nu var helt igenvuxna, så när som på ett uppåkt crosspår som vi kunde gå på.

 


_K5B4472 _K5B4460
  _K5B4494 _K5B4498 _K5B4501

 

Rent promenadmässigt var det en perfekt tur, då hundarna till och med kunde ta sig ett dopp i den lilla sjön som ligger där liftarna en gång började. Men känslomässigt gjorde det faktiskt lite ont i hjärtat. Vi har spenderat många roliga timmar i Högbybackarna, jag och Elin, och det var fruktansvärt sorgligt att se hur det förfallit.

Vardagslycka

_K5B4326 _K5B4332_K5B4332-2 _K5B4335 _K5B4347_K5B4361 _K5B4368 _K5B4383 _K5B4406_K5B4402

Solsken, varma vindar, bästa vänner, både två- och fyrbenta. Att kunna ta tillvara på solen, en av de dagar som den faktiskt syns under alla de få av dygnets ljusa timmar. Det är vardagslycka.

Att ta en gruppbild.

Sju års erfarenhet av att ofta befinna mig i vänskapskretsar med många hundar har även gett mycket erfarenhet inom ämnet ”gruppbild”. Vid ett tillfälle eller annat får någon nämligen för sig att en gruppbild vore trevligt att försöka ta, nu när vi alla är samlade. Scenariot vid dessa gruppbilder brukar alltid vara som så att fotografens (nästan alltid jag) hundar sätts ner först, och under följande 5-10-15 minuter sitter som ljus, om än stundtals väldigt besvärade, medan de andra hundägarna febrilt kämpar med att få alla sina (oftast bara två) hundar att sitta still samtidigt. När, låt oss säga 2 av 3, mattar lyckats få sina hundar stilla och den tredje är på väg att lyckas så har det oftast gått så lång (ytterst besvärlig, ur hundperspektiv) tid att minst en hund ur hundpar ett eller två har hunnit resa sig. Och så börjar hela kedjan om. Tills, för en värdefull sekund eller två, ett tillfälle uppenbarar sig då varendaste liten jycke sitter blickstill. Fotografen är då givetvis på hugget och klickar av en serietaging. Chansen att alla hundar, på någon av de 14 bilderna tagna under 2 sekunder, samtidigt tittar in i kameran är givetvis noll, och vid det här laget har det gått åt så mycket tid och energi att ingen matte är redo att åter ge sig in i kampen. Men alla hundar satt ju åtminstone still samtidigt. I två sekunder. Och kvar på fotoplatsen sitter fotografens hundar, ty de äro dömda till ett liv av att ”sitta stilla och se glada ut”. De vet ju inte bättre.

När detta scenario visserligen bara innehåller en extra matte förutom fotografen, men dessutom en valp, ja då undrar man hur man ens kunde tänka tanken från första början.

_K5B3583

_K5B3586

_K5B3601

_K5B3607

_K5B3609

_K5B3611

# Lite allt, lite inget.

Har ett veckogammalt utkast som inte blev publicerat. Det var färdigskrivet och dags att välja bilder, och då blev det för jobbigt att fullfölja. Nu har jag lyckligtvis fått i skoluppgift att organisera mina bilder, så jag håller på. Kvällen har gått till att frigöra plats på datorns hårddisk för att över huvud taget kunna föra över de senaste dagarnas bilder från minneskorten. Men, men, det om detta. De senaste veckorna har varit organisering, inspark, stress, lite fylla och en gnutta party. Uteslutande party för nollorna, desto mer stress och slit för organisatörerna, det vill säga; jag. Och många andra tappra medarbetare, såklart. Insparken är nu avslutad och blev lyckad, så min tid är äntligen lämpligt fördelad, dvs på uteslutande hundträning och skola. Det känns som ett lämpligt upplägg för hösten.

Tok har varit så trevlig att träna de senaste veckorna att jag bara håller andan och väntar på katastrofen. Han är pigg, alert, engagerad, ”gör om & gör rätt” med enorm envishet och jag har skrattat mer under vår träning de senaste veckorna än jag tidigare gjort på 3 år. När jag tänker efter minns jag faktiskt aldrig att jag skrattat när jag tränat Tok. Elvis skrattar jag ofta åt pga hans matglädje och odödliga pepp, och det är så befriande att äntligen kunna skratta åt den svarta också, för äntligen så känner jag att jag tränar helt och håller kravlöst.

Nu är det dags för bilder och det får bli en blandad skörd från veckorna hemma efter tågluffen.

_MG_1914-2_MG_1668
Först två bilder från London som inte publicerats tidigare. South Bank & gatumusikanter i Covent Garden.

_MG_2058
En helt vanlig sommarkväll i världens bästa torp.

5K5B2599
Utsikten från Jossans fönster i Väsby där vi bodde en helg i Augusti när det var tävlingar på Solvalla.

5K5B2734
Tommy agerade tävlingsfotograf.

 5K5B2787
Och jag fångade den här sköningen på bild under dragracet som gick runt travbanan.

Livet i Rovinj.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERADet har blivit ganska få bilder tagna i Rovinj sen första dagen, huvudsakligen på grund av att våra dagar sett ut mest så här. Det är ganska härligt det också. Vi gillar ju som sol & havsbad.

 

# Idag är jag tacksam för:



– att jag faktiskt har två egna hundar, min dröm sen jag visste vad en hund var.
– att jag har två kärleksfulla föräldrar som älskar mig och alltid finns där för mig.
– att jag är frisk & har en (för det mesta) fungerande kropp.
– att jag har lojala, trogna vänner som ibland känner mig bättre än jag känner mig själv.
– att jag ska fira jul tillsammans med min fina, fina familj i vårt underbara torp.

Just nu är det svårt. Av många anledningar som jag inte vill gå in alltför nära på. Men trots att jag just nu känner mig ganska tilltrampad, illa till mods, och har ganska ont i magen, så försöker jag istället tänka på allt det fantastiska jag faktiskt har i mitt liv. Det må vara svårt just nu, men det är bara just nu. Och vad betyder det, egentligen? Det kunde varit så himla mycket värre. När jag ser till dom saker som verkligen betyder någonting, så har jag ingen anledning att vara ledsen. Vissa människor har bara en, eller ingen, förälder som bryr sig om dom. Jag har den gränslösa kärleken från båda mina föräldrar, och jag vet att de båda skulle ge mig världen om de kunde. Nog för att mina knän trilskas ibland, men över lag har jag en frisk, stark och hel kropp som kan bära mig över jorden. Jag har ett gäng så himla fantastiska vänner, utspridda över Sverige, men samlade i mitt hjärta, och jag har dem att tacka för en så stor del av den jag är idag. Och jag har mina hundar. Mina älskade, bästa vänner som gett mig en så stor del av mitt liv, och som hjälpt mig definiera den jag är.

Jag har allt det där, och när det kommer till kritan så spelar faktiskt inget annat någon roll.

 

# faller.



Ibland får jag liksom svårt att andas. Det är något som saknas.
Just ikväll känner jag mig så väldigt, väldigt ensam..

# om väder.

Igår kväll var jag ute på en cykeltur precis innan solen gick ner. Iklädd endast byxor, t-shirt och en tjocktröja, som jag efter en kort stund fick lov att ta av mig så att jag bara hade t-shirt på mig. I Oktober. En sak som verkligen slagit mig senaste veckorna är att: England är varmt! …och jag älskar det! Okej, inte varmt som i typ medelhavet, men nog är skillnaden från Sverige påtaglig och jag älskar det faktum att det fortfarande räcker med ett lager (dvs jacka eller tröja, aldrig båda!), och att halsduken oftare ligger i väskan än sitter på, trots snålblåst och duggregn. Det gör det liksom så mycket enklare att inte bekymras av hösten. Jag tänkte innan jag kom hit att det var tråkigt att ha hela hösten framför sig, för att det skulle vara enklare/roligare att vara ute och turista när det var sommar och varmt, men tvärtom så är vädret just nu helt perfekt. Luften är höstfrisk, men det är ändå så pass varmt att man liksom aldrig fryser.

Tog mycket bilder från min tur, med ikväll får ni bara en. Nu ska jag läsa Harry Potter & sova.

Äldre inlägg

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑