Kategori: Vardagsbetraktelser (sida 2 av 3)

# det går bra nu.

Vet ni vad, vänner? Just nu känns det bra. Efter att dagligen ha plågats av förfärlig hemlängtan och tjocka, tjocka klumpar i mage, hals & bröst, börjar det nu äntligen lätta. Självklart finns det jobbiga kvar där. Jag vill inte riktigt släppa taget om det heller, för det är viktigt. Att faktiskt alltid ha i bakhuvudet hur viktigt det jag har hemma i Sverige är. Hur jag aldrig igen får underskatta det. Men samtidigt är det ju fantastiskt underbart att livet i England äntligen börjar kännas riktigt, riktigt bra.

Londonhelgerna lyfter verkligen mitt hjärta och min lycka till max, för det är så fantastiskt att leva & vara i en stad som London. Att faktiskt ha tid att leva i en stad som London. För; det jag inte hann med förra helgen, gör jag bara nästa helg. Eller helgen efter det. Jag har tid. Tid att lära känna staden, och inte bara se den.

Men den största anledningen till att mina jobbiga klumpar börjar lösas upp är att jag äntligen börjar lära mig att älska Cobham, på ett stadie efter nyförälskelsen. Jag börjar lära mig att acceptera och tycka om det låga pulsen. Och jag börjar träffa människor. Den första månaden har varit himla ensam. De få tjejer jag lyckats träffa har antingen redan varit ”i par” (dvs har en ”bästa” kompis och är egentligen inte intresserad av att lära känna någon annan), eller så har det verkligen inte klickat. Det är än så länge bara i London som jag har vänner, men jag har nu lyckats få kontakt med några tjejer här, så förhoppningsvis ska jag snart ha lite pub-/fikasällskap, vilket verkligen vore guld. Träffade en helgullig tysk tjej igår som jag verkligen tyckte om, fingers crossed!

En annan sak som verkligen får mig att må bra är att jag kommit så långt i min träning att jag faktiskt gymmat 2-3 gånger/vecka de senaste 3 veckorna, och jag märker redan en enorm skillnad. Både i min fysik och i min attityd mot gymträningen. Jag vill verkligen gå, nästan varje dag, och jag njuter av träningsvärken. Helt underbart är det!

Och, idag kände jag faktiskt för första gången en lättnad över att inte ha någon hund. Gick över skolans fotbollsplan och tänkte ”vilken bra lydnadsplan det här vore”, men istället för att bli ledsen över att inte kunna träna lydnad, kände jag mig lättad att jag inte ”behövde” träna lydnad där bara för att planen var fin. Och jag kände mig tacksam över den känslan. Över distansen. Över möjligheten att få ett sånt otroligt perspektiv på mig och min hundträning. Tacksam för att inte behöva känna skulden över att inte ha någon som helst lust att träna hund. Och tacksam för en känsla som gör de hundratals milen mellan mig & mina hjärtan lite, lite lättare att stå ut med.

Det var allt för ikväll, mina vänner. Inga bilder fick ni den här gången, men desto mer text. Hoppas ni orkade läsa, och att ni lämnar en liten kommentar. Puss!

# in her majesty’s honor.

Idag, mina kära vänner, tänkte jag blogga om.. *trumvirvel* ..pengar! Det här landet har nämligen 8 olika slags mynt. Åtta. Det är ungefär fem för mycket. Det längsta går ner till 1 penny. Det är en hundradel av ett pund. Ett pund är för tillfället 10,6160007 svenska kronor (källa:google). Det gör att 1 penny har ungefär samma värde som 10 öre.  Hej Onödigt!


f.v: one penny, two pence, five pence, ten pence, twenty pence, fifty pence, one pound, two pounds

Så, för att slippa stå och se ut som ett fån varje gång jag öppnar plånboken och ska betala, har jag bestämt mig för att lära mig dessa jävla mynt. & jag har faktiskt kommit på ett system. I princip är det bara att gå efter ”färg” och storlek. Ju större mynt & ju ädlare ”metall”, desto mer värt. Ganska logiskt faktiskt. Låt bilden demonstrera min excellenta observation (det är bara pound-mynten som är guld, de 4 i mitten är silver). Tesen funkar förutom 20- och 10-pence mynten som borde byta plats storleksmässigt. Annars tror jag att jag satsar på det. Att när jag betalar leta efter guldiga mynt & stora silvriga mynt, och typ.. slänga resten i soptunnan.

Eller så föreslår jag för regeringen att dom skrotar typ alla mynt utom 10 pence, 50 pence & 1 pound, vi svenskar klarar oss ju utmärkt så.

Btw så är drottningen på baksidan av alla mynt. Exakt samma bild. Det är nog därför det finns 8 stycken. För att hon har ett stort ego. Snillet har spekulerat igen.
Over and out!

# tisdagsbabbel

Känner mig förbannat förvirrad. (som att jag inte alltid gör det?) En major livskris sköljde över mig för nån timme sen och jag fick ångest över allt. Över allt som inte är. Över allt som är. Över alla förbannade grejer som är över hela jävla allt & över vilken jävla nytta jag har av dom? Fick panik över konsumtionssamället och människors sjukliga behov av att köpa grejer. Hela. Jävla. Tiden. I bloggar skrivs det om alla sommarkläder som måste inhandlas. Varje. Jävla. Dag. Mitt nyårslöfte om att sluta köpa kläder är något av det bästa jag gjort. Både för att jag faktiskt håller det, och för att det har gett mig så otroligt mycket att reflektera över. Bara det senaste året har jag fått så mycket nya värderingar & insikter, från massa olika håll, att jag svämmar över av panik över hur sjuk världen är. Och över vart min plats i den är. Och hur jag ska hitta den. Å ena sidan vill jag leta överallt. Å andra sidan vill jag gömma mig i min stuga i skogen & dela post för alltid. Det senare känns så förbannat mycket enklare. Å ena sidan vill jag påverka, provocera & förändra. Å andra sidan känner jag att jag måste hitta & förändra mig själv innan jag kan påverka någon annan.

Gör mig en tjänst är ni gulliga. Sluta köp så förbannat mycket saker hela tiden. Tänk efter en extra gång. ”Behöver jag verkligen det här?”. & innan ni svarar bör ni nog även hitta en ny (bättre) definition på behöver. För utan den kommer ni att svara ja.

# tankar.

Ofta önskar jag att jag var som någon annan. Att jag var lika snygg som henne, kunde teckna som hon, eller älskades av han. Tror att jag delar det här med ganska många. Inte direkt känslan av att inte duga själv, men känslan av att allt ändå skulle vara lite bättre om jag var lite mer som hon/han/dom. Lite duktigare, på lite fler saker. Hade lite fler kroppsdelar med finare drag. Var lite.. mer, helt enkelt. Men, som säkert både du & jag vet, är det för jävla dumma tankar att snöa in på. För jag är alltid lite mer. Lite mer av mig själv & mina egna personliga egenskaper än någon annan. Men det är väl det som är utmaningen? Att hitta mig, att ta tillvara på mig, & att älska mig & mina unika egenskaper för vad det är. Att lägga tiden på att göra det bästa av mig, istället för att hela tiden vilja vara som någon annan.

# Om det fanns en ogilla-knapp på facebook skulle jag skapa följande sidor:

– Mammor & Minimodeller
– Melodifestivalen
– Border terrier
– Bloggare som uppenbarligen fått IG i svenska.
– Bloggare som kanske fick betyg i svenska, men likförbannat skriver kasst och grammatiskt okorrekt.
– Operera bort tänder.
– Plocka ur diskmaskinen.
– Rutan (sändande med ställande)
– Personer som frågar om sånt som tar 5 sek att googla.
– Våldtäktsmän
– Låten ”Äckligt” med Ansiktet.

…och sedan skulle jag trycka på ”Ogilla”.

#Tips från coachen #2

Kalla det inte för att ”göra saker i sista minuten”.
Kalla det för att ”vara spontan!”.

#Tips från coachen.

Om ni har en plan A som ni känner inte går riktigt som ni tänkt er, skaffa en plan B som är ännu bättre, för då vill ni nästan att plan A ska misslyckas, och blir garanterat inte ledsen om det gör det.

När jag var liten och hade sett DjungelGeorge för första gången, minns jag hur jag försökte somna med handen på kudden, som Ursula gör när George lägger krokodiltanden i hennes hand. Jag tänkte att det var bra om jag ”tränade” på att sova med handen så, utifall att jag någon gång i framtiden skulle hamna i en liknande situation. Jag minns också att jag tog en ring och gjorde den till min ”juju”. Det hade ju varit coolare med en krokodiltand, men billiga platsringar fanns liksom närmare till hands.

# be perpetually drunk.


blir lite smått lycklig av den här texten, faktiskt.

för en välkommen vår

Våren har verkligen kommit till Forshaga nu, och det märks. Det blir allt vanligare att jag vaknar innan alarmet, för att mornarna är så ljusa. Jag hinner mer på kvällarna för mörker=trötthet, vanligtvis. Jag sitter & designar balinbjudning, vilket minner om att studenten är i antågande. Våra lärare fullkomligt öser arbeten på oss, allt för att vi ska få råångest över varje minut av ”fritiden” som vi inte ägnar åt plugg. Man kan nästan se hur snöhögarna krymper dag för dag & jag har invigt de isfria cykelbanorna med springtur både Måndag, Tisdag, Onsdag. Skinnjackan & conversen är invigda & vårfeelingen är aldrig större än när jag plaskar runt i slasket i conversen  med blöta fötter för att jag vägrar ha mer vinter nu. Varje hundpromenad avslutas nödvändigt i duschen, eftersom sheltiepäls i vårsäsong drar med sig kilovis med grus in. Men trots bad, frenetiskt torkande & en flitigt använd dammsugare är ändå hall- & köksgolvet ständigt grusigt. Jag är oftare glad & upprymd & positiv & livet är helt enkelt underbart att leva. 


Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2019 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑