Kategori: Skolan (sida 1 av 5)

Om att vara en folkrädd journalist.

Alla blir förvånade. Alla som känner mig någorlunda, eller ens bara spenderat en dag med mig, blir förvånade när jag berättar att jag har svårt att ta kontakt med människor. Ingen skulle kalla mig blyg, och jag skriker alltid högst. När det på förhand är legitimerat. När jag är inom en grupp där jag vet att jag förväntas prata, vara social och interagera med människor. Då är det inga problem. Alls. Det är de här situationerna jag ställs inför i min utbildning (och framtida yrke), som jag inte är van vid, aldrig har behövt göra innan och nu odlar en, för var dag växande, avsky inför att göra. Det här med att gå ut på stan och ta kontakt med människor som inte alls planerat sin dag utefter att vara med på bild eller svara på en fråga. En bokad intervju är en helt annan grej, där är min närvaro legitimerad. Men när jag ska gå ut och störa folk i deras vardag och inkräkta på deras område, då växer ångesten i mig. Jag vet att många kommer säga nej, jag vet att många kommer bli besvärade. Jag vet att mina chanser att lyckas blir sämre om jag på förhand ber om ursäkt för mitt intågande, varpå jag får än mer ångest, och så går det runt.

Den här veckan ska vi lära oss filma med våra systemkameror. Just nu har vi två timmar på oss att gå ut och testfilma. Vi har fått det lösa temat ”första”, och vi ska även försöka filma människor som tror att de blir fotade pga ser kul ut. Jag gick från skolan och hem ”för att sätta på mig varmare kläder”. Har nu klämt alla pormaskar som finns i mitt ansikte för att fördriva tiden, och för var minut som går växer min oroskänsla i bröstet. Jag tar mig bara inte ut. För går jag ut vet jag att jag kommer vandra omkring planlöst och känna en huggande ångest i mig varje gång jag ser en människa som jag vet att jag borde interagera med. Det är så sjukt. Jag känner det själv när jag skriver ner det i textformat att det är så förbannat sjukt. Hur kan jag vara så rädd för människor? ”Det går över om några månader”, sa dem. ”Du vänjer dig”, sa dem. Nu har det gått ett år av min utbildning och för varje uppgift av liknande karaktär blir det bara värre. Tanken på att komma tillbaka till skolan tomhänt skrämmer mig mindre än att faktiskt gå ut och göra uppgiften. Vad fan gör jag? Hur botar jag det här?

Män & kvinnor, och sport.

Jag har fått för mig att jag vill bli sportfotograf. Det var ett luddigt beslut jag fattade i somras då jag kände att jag behövde något att åtminstone rikta in mig på, för att sen se vart det leder. När vi för någon vecka sen fick en genomgång av skolans praktikplatser så var enda stället som fick någon slags gnista att tändas i mig Bildbyrån, som säger sig ha Sveriges bästa sportfotografer. Jag har nu bokat in en så sen tid som möjligt för praktiksamtal för att ha några veckor på mig att fylla ut en hyfsat rimlig portfolio.

Igår var jag på hockeymatch. En snabb scanning av läget lät mig konstatera att jag var mestadels omgiven av män. De två utskickade fotograferna på plats var män, med mig hade jag två manliga klasskamrater, alla spelare var uppenbart män eftersom vi var på en Timråmatch i hockeyallsvenskan, och större delen av publiken bestod även den av män. Inga direkt chockerande ”upptäckter”. Det som slog mig, och påverkade mig mest, var dock hur snabbt jag fick veta att jag var kvinna och inte passade in.

Det började direkt när vi kom in i fotografernas rum innan matchen, då den äldste av de två manliga yrkesfotograferna tog första tillfälle att fälla en sexistisk gliring och konstatera att de aldrig ser kvinnor där. Mitt andra ordutbyte med samma person kom en bit in i andra period då han frågade om jag ville byta plats med honom, eftersom han stod närmare plexiglaset, ”så att du kan gömma dig bakom glaset när de kommer nära”. Samma erbjudande gick inte ut till min manliga klasskompis som stod en meter ifrån mig. Jag tackade nej. Nästan direkt efter detta började han diskutera matchen med min klasskompis. Ett samtal jag absolut förstår min exkludering i då det framgick tydligt att jag kan väldigt lite (ingenting) om hockey, så varför diskutera huruvida ett mål var snyggt eller inte med mig? Det som däremot gjorde mig förbannad var hur yrkesfotografen sedan fortsatte med att visa bilder och diskutera fotograferandet med min klasskompis bakom ryggen (alltså en halv meter bakom pga trångt) på mig, utan att över huvud taget vilja inkludera mig i samtalet. När han visste mycket väl att vi båda kom från samma utbildning och att även jag rimligtvis skulle uppskatta tips och meningsutbyten från en etablerad fotograf.

När jag kom hem gick jag in på Bildbyråns hemsida för att se på veckans utvalda bilder, där de sammanställer de 20 bästa bilderna från föregående vecka. De två sista bilderna porträtterar tennisspelare som vunnit US Open. Den första är en man. Han är svettig och kysser sin buckla i, vad jag bara kan anta är, direkt anslutning till matchen. Han är en idrottsman, iförd sina idrottskläder i ett av de största ögonblicken av sin karriär. Nästa bild är den kvinnliga vinnaren av US Open. Hon står högst upp i en skyskrapa, med New York i bakgrunden, och iförd en röd galaklänning håller hon sin buckla lite snyggt bredvid sig så att den inte tar uppmärksamhet från den verkliga föremålet, henne. Ingenting i bilden tyder på att hon är en idrottare, förutom bucklan (som för min del kunde varit vilket pris som helst då jag inte har en aning om hur en us open-buckla ser ut) och bildtexten. Men hon är ju snygg i alla fall, tack och lov för det.
(Ni får själva gå in på Bildbyråns hemsida och se bilderna jag menar, pga upphovsrätt kan jag inte publicera dem här).

Just ja, alla fotografer till ”veckans bästa bilder”, var även dem män, så här får ni för omväxlings skull en idrottsbild fotograferad av en kvinna. Yey och kors i taket.

_K5B4670
Två hockeysnubbar slåss om pucken. Bästa med att faktiskt bara öva är att slippa kolla upp vad alla likadana hockeysnubbar heter. 

Efter kvällens insikter är jag pepp. Min största drivkraft har alltid varit att visa de som tror att jag inte kan att jag visst kan. Det finns inget bättre än att komma med en sheltie i lila kaninkoppel och knäppa schäferbruksgubbar på näsan. På samma sätt är jag nu aspepp på att komma med rosa skor och ett indianmönstrat kameraband och knäppa sportgubbar på näsan. Jag ska tamejfan bli den bästa sportfotografen de sett!

#

När jag fick för mig att börja flytta bilder och formatera hårddiskar så att mina 2 usb-portar är upptagna, fast jag egentligen borde föra över de bilder jag tagit idag pga deadline för mitt projekt på fredag 09.00, tänkte jag att jag kunde ta och skriva ett blogginlägg istället. Tiden bara går. Jag har fotat i 2 veckor för ett projekt utan namn, med det flummiga ämnet färg, som ska redovisas på Fredag i form av ett tidningsuppslag på 6 sidor och en soundslide. Borde som sagt jobbat med det hela dagen idag, men jag har ju faktiskt varit ute och fotat i 3 timmar & det är bara Tisdag & nu när jag blev på hårddisk-humör tänkte jag att det är ju lika bra att fixa det för datordisken är full och som fotostuderande är ju faktiskt hårddiskutrymme en förutsättning. Ursäkter, ursäkter?

Jag är en sista minuten-människa men sakerna blir ju i alla fall gjorda till slut och det är väl ändå huvudsaken?

_MG_0063

#

Mina pigor tjatar & jag får lov att beundra deras ihärdighet när jag själv tappat tron på mitt bloggande för länge sen. Det är ju det här med tiden, men jag brukar i och för sig tänka att det är bildredigering som tar den mesta tiden, så när det nu, i och med skolan, kommer gratis så har jag ju egentligen ingen ursäkt längre. Och visst vore det väl kul med lite aktivitet här igen. Det finns ju trots allt en liten knippe människor som är intresserade.

Det största som hänt sen sist är utan tvekan att jag har flyttat. Ungefär 50 meter bort till huset bredvid. 12 istället för 14. Två namn på dörren istället för ett. Blivit sambo. Ett steg jag alltid sett som enormt, men nu när jag är här var den självklaraste sak i vägen. Vi var alltid den självklaraste sak i världen.

I skolan har vi hittills under den här terminen sysslat med TV-inspelning, blixtfoto & sportfoto.

IMG_8916  IMG_9279

Den första bilden föreställer min vän & klasskompis Gustav i studion i skolan. Den andra är spelare från GIF Sundsvall & Skellefteå FF under en träningsmatch i fotboll. Den fjärde är Tommy som fick agera modell under en blixtövning som gick ut på att fota med blixt på andra ridån, vilket skapar effekten ni ser på bilden.

Den här veckan går vi in i ett tre veckor långt Storytelling-projekt som jag är mycket spänd på. Jag sitter just nu och bestämmer mig för vilket ämne jag ska välja.

 

 

stipendium för dåligt föredöme?

Förra veckan var jag på intervju. Det var ett ”uttagningsprov” för att få möjligheten att åka till Emax Sverige i sommar, ett evenemang ”för de främsta och mest drivna unga entreprenörerna i Sverige”. Direkt när jag först fick höra om evenemanget tänkte jag ”Wow, det här vill jag verkligen åka på!”. Vår skola har 3 platser på evenemanget, det var 8 som gjorde intervjun. Inte så stor konkurrens alltså. Idag fick jag reda på att jag inte fick åka.

Jag vart så fruktansvärt besviken. Inte bara för att jag inte får åka, utan nästan mest för att det aldrig är jag som blir vald. Varför kan jag aldrig vara den som utmärker mig, mer än bara genom att höras? Jag ville verkligen det där. Jag ville verkligen vara den som sa det som fick dem att välja mig. Jag önskade att jag för en gångs skull hade någon egenskap eller åsikt som gjorde att jag utmärkte mig positivt. Jag vill så gärna vara den personen. Men det är väl ingen idé att jag ens försöker. Jag kan väl lika gärna ge upp alla mina drömmar för allt blir bara fel fel fel. Jag är fel..

Friluftsdag

Vilket innebar halvmilen lång tipspromenad och massor av fiiiika!
Mysig dag med trevliga människor och busiga hundar.

 

(majken, elvis & pajjazz på bild btw)

I’ve now got myself a praktikplats

Jajjamen! Praktik för v.9 är fixad! Och den ska avverkas här. Kankse inte världens top-notch praktiskplats, men jag vill ju vara på en djuraffär och nu behöver jag ju bara vara där en vecka, så det blir lagom för att se hur det är. Plus att dom har ett trim också ;D

 

Plus att Ludvika inte är såå fasligt långt bort! :)

Hipp hipp Hurray!

Jag firar!

 

Nu är äntligen allt jobb med skolan slut! Vi hade dom sista proven idag (som gick hur bra som helst ;D) och jag har fått reda på att jag kommer få MVG i alla kurser som slutar nu, det vill säga Datakunskap, Estetisk Verksamhet, Djurkunskap & Hundar. Det känns jävligt bra! ;D 

 

Imorgon har vi svenska med en filmrecension som ska skrivas, badhuset (yeeey) på idrotten och sen antar jag att vi inte har någon data eftersom vi gjorde klart allt igår. På Torsdag är det hunddag hela dagen och på fredag är det avslutning kl 10.00 och sen åker jag heeeeeem! :D

Skrillor

 

Idag har vi åkt skridskor! ^^

LOL på våra miner! ;D

 

 

 


Bambi 1 & Bambi 2

 

datadatadata

Om 15 minuter har vi dataprov. För 1,5 timme sen fick vi tillbaka vårat engelskaprov. 79 av 85. MVG och högsta resultatet i klassen. Ja, jag skryter. Jag tycker att jag förtjänar det med tanke på hur hårt jag sliter med skolan.

Det suger att vara här. För första gången sen jag flyttade hit vill jag inte vara här. Jag har haft en helt underbar helg med älskling och nu saknar jag honom så mycket att jag mår dåligt. Men samtidigt är det så himla underbart att jag har honom och det är värt all den tid vi är ifrån varandra.
Och nu är det ju faktiskt bara 4 dagar. Eller 3 om man räknar på älsklings sätt. ^^ tihi

Alexander Lindeskär, jag älskar dig! <3

Äldre inlägg

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑