Kategori: Funderingar (sida 4 av 11)

# när man släpper taget tar man steget.

Trodde att jag hade så mycket att säga. Men orden korvar sig. Vill inte lägga sig i harmoni. Det är underligt. För mina ord brukar alltid förr eller senare lägga sig i harmoni. Nu tycks jag bara hitta orden, men dom vill inte falla in i meningar.

Sommarnätter. Kärlek. Regn. Passion. Älskar.

 

 

 

Hen – substitut eller tillägg?

Varje gång jag hör eller ser någon använda ordet hen blir jag liksom helt extatisk och lycklig. Det känns som ett så viktigt litet ord. Revolutionerande på ett sätt, men samtidigt så oerhört naturligt & varför-har-det-inte-alltid-funnits,-behovet-är-ju-så-uppenbart! Men,ibland upplever jag att det överanvänds. När vi vet vilket kön vi pratar om är det väl fortfarande hon & han som gäller, eller? Jag har sett på hen som ett tillägg i svenska språket, ett ord som klart behövts och som nu börjar användas mer och mer. Men meningen är väl inte att det ska ta över hon & han och radera dom ur ordlistan? I sådana fall har jag missförstått.

Vad säger ni kloka ute i cyberrymden, hen – substitut eller tillägg?

(Btw, så tycker jag att det är dags för (vems ansvar det än är) att se till så att inte hen rödmarkeras som felstavat.)

# tankar.

Ofta önskar jag att jag var som någon annan. Att jag var lika snygg som henne, kunde teckna som hon, eller älskades av han. Tror att jag delar det här med ganska många. Inte direkt känslan av att inte duga själv, men känslan av att allt ändå skulle vara lite bättre om jag var lite mer som hon/han/dom. Lite duktigare, på lite fler saker. Hade lite fler kroppsdelar med finare drag. Var lite.. mer, helt enkelt. Men, som säkert både du & jag vet, är det för jävla dumma tankar att snöa in på. För jag är alltid lite mer. Lite mer av mig själv & mina egna personliga egenskaper än någon annan. Men det är väl det som är utmaningen? Att hitta mig, att ta tillvara på mig, & att älska mig & mina unika egenskaper för vad det är. Att lägga tiden på att göra det bästa av mig, istället för att hela tiden vilja vara som någon annan.

Har en sån där bottendag igen. Då jag absolut känner att jag måste blogga om det, för tydligen kan jag bara sprida negativ energi, inte positiv. Jaja. Ikväll borde jag egentligen lägga sista handen vid en sak som kommer avgöra min framtid. Men jag orkar inte. Det är över lag ganska energikrävande att förbereda inför en framtid av kreativitet under den perioden i livet under vilken ens största inspirationsbrist har infunnit sig. Men det kanske löser sig ändå. Det brukar ju liksom göra det. Jag får helt enkelt gå och lägga mig och hoppas att mitt ting blir färdigställt imorgon. & det lär det ju bli. Eftersom imorgon måste det bli klart. & det är ju tydligen så jag funkar.

god natt.

# morgonfilosofi.

Det här med att (inte) döma hunden efter håren. Jag tror att världen skulle bli en mycket vänligare & gladare plats om alla i grunden skulle anta att alla människor de möter är goda människor. Om de inte lät kön, ålder, hudfärg, religion eller nationalitet spela in. Om man istället för att se en ”fundamentalistisk religiös”, ”kvinnomisshandlande turk”, ”gaggig gamling” eller ”okapabel kvinna” såg en människa. För vi är alla människor. Och det är våra handlingar som definierar den vi är. Inte vårt utseende, läggning, hudfärg, kön eller härstamning.

Så nästa gång du möter en främmande människa, som kanske inte ser ut eller tror på samma saker som du, anta direkt att det ändå är en god människa, och låt istället den personens handlingar tala om för dig om det stämmer eller inte. För en vän definieras av en person som möter dig med respekt, vänlighet & alltid vill ditt bästa. Och dom kommer i alla former, storlekar, kön & färger.

#Tips från coachen #2

Kalla det inte för att ”göra saker i sista minuten”.
Kalla det för att ”vara spontan!”.

#Tips från coachen.

Om ni har en plan A som ni känner inte går riktigt som ni tänkt er, skaffa en plan B som är ännu bättre, för då vill ni nästan att plan A ska misslyckas, och blir garanterat inte ledsen om det gör det.

flera mil ifrån Det ordnar sig?

Det här med att alltid göra allting i sista minuten börjar bli lite jävla jobbigt alltså. Undrar när jag ska lära mig, men undrar samtidigt om jag verkligen vill lära mig. Jag kan ju aldrig ha förlorat något direkt betydelsefullt på det eftersom jag aldrig har lärt mig.

För det ordnar sig, det gör det alltid.
Jo, det löser sig, så brukar allt bli.
Det kommer fixa sig till slut.
Inget tvivel om det.

Och blir det inte som man först tänkte sig så är ju möjligheterna att göra något annat istället helt obegränsade.

 

Alltså. Det här med nyår. Att börja om. Starta på nytt. Löften om bättring. Jag har mina tankar om saker som ska bli annorlunda. Hur mycket bättre det här året ska bli. För ärligt talat så var 2011 över lag ganska jävla skitdåligt. Mycket var ganska jävla skitbra också. Men det är inget år jag kommer minnas som fantastiskt. Firade i alla fall in 2012 på allra bästa sätt. Har mått så otroligt bra inombords hela den här helgen. Tillsammans med världens finaste människor. Det är lite lätt ångestladdat att vara tillbaka i vardagen som ju faktiskt inte är fullt så fantastisk som en perfekt nyårshelg. För perfekt var den. På alla sätt. Och nu ska man alltså hitta ett sätt att göra 2012 perfekt. För det är väl det man strävar efter? Perfektion och lycka. Jag strävar efter att bli bättre på att göra mig själv lycklig. Att hitta lycka. I allt. I fantastiska helger med fantastiska människor, men även i den gråa vardagen. För nog måste det väl finnas lycka att hämta även där? Jag ska försöka bli bättre på det.

Jag läste någonstans att livet är enklare än man tror. Att det bara gäller att hitta vad som gör en lycklig, och vem som gör en lycklig, så är man i hamn. Men om man hittat sin vem, men man själv inte är den personens vem. Hur gör man då?

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2019 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑