Kategori: Julia (sida 1 av 75)

Hej Frankrike!

Vi korsade alltså Frankrikes gräns i mörker, parkerade på första bästa rastplats och sov efter nästan 5 timmars körande, den längsta (i tid, i sträcka kom vi nog inte mer än 20 mil) hittills. Då sovplatsen inte var nå vidare gick vi även här upp innan solen och körde till ett roligare ställe, en parkering med utsikt över Mont Blanc. 

Efter en stunds funderande över om vi skulle ta en gondol upp på toppen bredvid fick dock kylan som dröjde sig kvar i våra kroppar sen natten bestämma och vi styrde målmedvetet vidare söderut, mot rivieran. Efter att ha åkt ett tag, börjat fundera på att stanna, inte hittat nåt mysigt ställe, började bli hungriga, och till slut hittade en lugn liten oas vid en sjö, tog vi lärdom av tidigare erfarenheter och dröjde kvar. Inte över natten, men i säkert 5 timmar, rörde inte på oss alls, hängde upp solduschen och duschade av oss innan vi åkte vidare, mot en förutbestämd ställplats endast 40 minuter bort. Ingen stress, inget mer ändlöst körande den dagen.

På morgonen lät vi solen väcka oss och åkte sedan vidare söderut. Lunchstoppet gjordes här:

För att sedan åka vidare mot målet för dagen, Verdon Gorge, som tydligen kallas för Frankrikes Grand Canyon och som vi sett andra vanlifers åka till.

Vi går över daggstänkta berg.

När man inte har en plan får man nöjda sig med det som blir. Oftast blir det bra, ibland helt okej, vissa gånger total katastrof. Och sen finns det de gånger då det, helt oförväntat, blir så mycket bättre än vad man hoppats på. Dagens vandring var en sån gång. Vi lämnade campingen i valet och kvalet, skulle vi åka tillbaka mot Tyska gränsen och betala den jättedyra parkeringen där alla turister parkerar för att se det allra bästaste i parken som alla vill se, eller skulle vi åka vidare och se vad som dök upp? Vi åkte vidare. Och tur var väl det, för efter bara 5 minuter kommer vi in i en by där vi dras mot att svänga vänster för att vi skymtat en liten stuga högst uppe på ett berg åt det hållet, och vid vägens slut finns en liten grusparkering. Efter en stapplig konversation med ett äldre tyskt par får vi veta att parkeringen dessutom är ”kostenlös”. Bingo!

Vi packar våra ryggsäckar med regnkläder & snacks och ger oss iväg. Och vilken tur sen! I 3 timmar var vi ute, fyra stentoppar klättrade vi upp på för att från varenda en ha en vidunderlig utsikt över Tjeckiska Schweiz, som nationalparken heter på den här sidan gränsen, blandat med mjuka lövstigar bland enorma gamla träd i dalarna mellan topparna.

En höstsommardag på camping

Efter en tidig morgon i Polen styrde vi som sagt tillbaka mot Tyskland. Målet var Dresden för vi ville komma söderut i förhoppning om att hitta finare städer & landskap. Framåt förmiddagen klarnade det upp ordentligt och började bli riktigt varmt, så jag som är en sån som bara MÅSTE vara utomhus när solen skiner fick panik, tog upp park4night-appen och hittade en privat camping en timme från Dresden som skulle kosta 6€, och styrde Tommy ditåt. Och vilket fynd! En riktigt fin liten pärla, där vi kunde breda ut oss ordentligt, tvätta lite tvätt (med det obegränsade vattnet som ingick i priset), värma upp en rejäl soldusch och njuta riktigt ordentligt i (kanske årets sista?) sommarvärme!

Trelleborg-Rostock

Förra tisdagen 08.00 tog vi färjan från Trelleborg till Rostock i Tyskland. Till skillnad från alla andra färjor jag åkt fick hundarna följa med upp på däck i den här båten! Väl framme i Rostock letade vi reda på en ”baumarkt” (bygghandel) för att köpa oss ett campingkök med två plattor som vi visste fanns i Tyskland och i många andra länder i Europa. När vi hittat oss ett kök körde vi en timme sydost mot en ställplats vi hittat via appen park4night. Vi kom till en lugn gräsplätt i en sömnig liten by där vi tryggt kunde sova vår första natt på kontinenten.

Mera Skåne

Jag VET att ni önskar mer bloggande. Det är bara så väldigt mycket krångligare att plocka upp datorn, hitta wifi, skriva nåt meningsfullt, och hoppas att internet är tillräckligt snabbt för att allt ska publiceras inom rimlig tid, än att bara ladda upp en snabb liten bild på Instagram. Men min plan är att när jag väl sitter vid datorn, tidsinställa lite inlägg så att de portioneras ut i lagom takt under veckan. Därför kommer bloggen nog för det mesta vara en vecka sen, i alla fall nu i början.

Jag börjar det första inlägget där det senaste slutade, fortfarande i Skåne. När vi lämnat vår mysiga plats vid stranden i Friseboda tog vi en sväng förbi Brösarps backar, för att sedan fara vidare till den sjö där vi badade, solduschade och sov över på parkeringen.

På Måndag morgon for vi som sagt till en husvagnsskrot i Sjöbo, men när den visade sig öppna först 12.30 åkte vi till Sjöbo BK och tränade lite agility istället.

Skroten hade ingenting vi ville ha, så vi åkte vidare för en snabbvisit i Lund och sen lite promenad vid havet vid Lomma. Åkte sen vidare mot ställplatsen i Trelleborg för morgonen efter skulle vi ta färjan mot Tyskland!

Sommaren är här!

Solen & värmen har äntligen nått Norrbotten och det dygnslånga ljuset gör att det nästan går att glömma att man jobbar hela sommaren, och bara njuta fullt ut under eftermiddagstimmarna. På en folktom strand efter en middag lagad på spritkök vid strandkanten, till exempel.

Då när våren kom.

Det är dåligt med nytt material till den här bloggen och än så länge finns det vissa vinterbilder kvar att gräva fram när inspirationen tryter. Men nu när vattnet omkring oss faktiskt börjar bli mer flytande än fryst ska jag snart sluta tjata om isvägar och bjuda på mer variation. Snart.

Men först; bilder från den 5:e april i år. Dagen då isvägen för första gången var mer slask än is. Då våren på riktigt började göra sig hörd. En månad senare låg isen lika envist fast, och trots att vattnet till slut brutit fram över stora delar under den här veckan, så satt det så sent som igår några pimplare kvar på de delar där den är som envisast.

En valborgshelg.

Är det något jag verkligen insett under min tid här i Norrbotten så är det detta; Sverige är avlångt. Jätte-jätte-avlångt.  Valborg för mig är att i en ljummen vårnatt sitta på (den torra) backen och stirra in i elden i timmar. Framför allt har jag ett minne av att Valborg alltid är torr & hyfsat varm. Minns mig aldrig att elden har behövts ställas in på grund av regn. Det behövdes den i och för sig inte göras i Västmark heller. Men det krävdes 50-60l diesel & 100l spillolja för att få liv i den. Och nej, backen var inte torr…

 

Men innan det blivit dags för elden att tändas hade vi oss med lite lätt vedhuggning. Extremt lätt, faktiskt. Vi busade mest med Aron, tittade på, och släpade några stockar för syns skull.

 

 

När första maj-morgonen grydde skämtade vi om att det nog var April månad som dagen innan hade sagt hej då till oss med en riktig jävla skitstorm, för att vi inte skulle glömma krafterna av det Norrbottniska aprilvädret, för när maj sa hej var alla spår av Valborgsaftonens oväder borta och vi kunde återhämta oss från kvällens blöta valborgsbastu på bästa möjliga sätt.

 

En till dag i livet.

Det var dagen efter min 25-årsdag, solen sken, vi vaknade som vanligt tidigt & vad finns då att göra annat än att ta till vara på vinterns sista is- & skiddagar? Vid tillfället hade isvägen officiellt stängt 3 dagar tidigare, men folk tog ändå påskhelgen tillvara som en sista möjlighet att riktigt skörda allt den, i kombination med vårvintern, har att erbjuda. I skrivande dagar är isvägen näst intill folktom. Endast några tappra isfiskare vågar sig ännu ut, och själv tog jag beslutet för någon dag sen att nu är det slut med att gå på vatten. Vintern börjar på allvar rinna ifrån oss. Bokstavligt talat. Det känns på ett sätt otroligt vemodigt, samtidigt som det ju verkligen är tid för sommar & barmark nu. Om en månad är det dags för årets första agilitytävling utomhus!

En dag i livet.

Jag säger bara ett ord: sommartid. Detta är alltså vad vi gjorde efter jobbet idag. Efter jobbet. Fy tusan vad ljuset gör mig lycklig. Fyller mig med levnadsglädje från topp till tå. 

Äldre inlägg

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑