Kategori: Träning (sida 2 av 5)

kampkelpie.


.
Bilder tagna av Elin.

Började på ett inlägg, men insåg att jag nog inte hade något vettigt att skriva. Ville mest visa bilder på min kampvalp. Bilder som får mattehjärtat att spricka lite. För satan, vad jävla härlig han blivit att kampa med! Skratten avlöser varandra & hjärtat slår lite extra hårt. Guldklimpen! Även Pälset överträffar när konkurrensen hårdnat. Mina fina svarta <3

 

 

btw
Skulle den person som kommenterat med signaturen ”h” kunna vara vänlig & mejla mig. Jag vill veta vem du är så jag kan ge dig en snyting.

 

Sitter & redigerar bilder på Tina & finaste Ninjan. Den kärleken.
Annars rullar livet på i de värmländska skogarna. Pälset har än en gång visat prov på sin mångsidighet genom att i helgen uppvisa goda dragförmågor trots sina blotta åtta kilo. Matte fick helt sonika för sig att ställa sig på ett par skidor, spänna för hunden & köra iväg i lördags i samband med draggruppens skolmästerskap. Trots den totala rookiestatusen på ekipaget (där matte aldrig någonsin skateat och knappt ens stått på ett par längdskidor & päls aldrig dragit på det sättet) tog vi oss runt enkilometersslingan och längre än så behövdes inte för att vi skulle bli fast. Nu är det ju dock så att jag ganska mycket står & går precis där jag är, hur mycket päls än drar och sliter i linan, för hans åtta kilo mäter sig ganska klent mot mina femtiofem. Men i Söndags & igår fick vi lyckligtvis assistans av Tinas stjärna Ninja (på bild ovan) som hade lite mer att säga till om vad gäller hastighet. Så i dagarna 2 har jag susat fram bakom kelpie & sheltie som jobbar superbra i team. Kelpie står ju som sagt för det mesta av dragstyrkan, men sheltie kämpar på för allt han är värd ändå. Och matte har förbaskat kul i andra änden på linan, ömsom förskräckt över farten i nedförsbackarna, ömsom fascinerad över hur mycket lättare uppförsbackarna blir med kelpieassistans, trots hennes blotta femton kilo. Och tävlingsmänniska som jag är har jag (& Emma) med glädje gått med på att fullbordaVeronicas lag till stafetten i skolmästerskapet på torsdag. Vadå? 3 träningstillfällen (under hela mitt liv) räcker väl utmärkt som underlag för att tävla?
puss!

<3

Mitt hjärta är bäst i hela världen!
Jag har varit nere i stallet och tränat, och filmade under fria följet. Med varmt hjärta tittade jag sedan igenom filmerna. Det går inte annat än att le när man ser det där lilla, svarta luddet & hans underbara attityd. Jag är otroligt lyckligt lottad som har en sån underbar, underbar hund. <3

när träningen går framåt

Jag känner & ser mig själv utvecklas som hundtränare, mycket mer än vad jag gjort förut. Och det finns ingenting som ger sån inspiration och motivation att fortsätta träna som när man ser att det man gör ger resultat. Jag har aldrig tränat kroppskontroll tidigare, men har nu börjat. Jag har märkt att han drar så himla mycket med rumpan åt höger när vi träna, som att han alltid är på väg in i grundposition. Det har ställt till mycket problem i träningen och tillslut kände jag att jag var tvungen att göra något åt det. Så, jag har gjort 2 små grejer; lärt honom snurr på stället åt vänster (som är ”fel” håll för honom), samt lärt honom att snurra på kloss i vänster varv (motsatt varv mot när de snurrar in i fotposition). Vänstersnurr har jag tränat ett tjugotal gånger, och snurra på kloss har fått kanske 5 pass. Dessa små, små grejer har gjort en enorm skillnad. Det är svårt att förklara, men framför allt i frontarbetet ser jag en sån himla stor skillnad, och det är så kul att dessa få minuter av kroppskontroll har gett så otroligt tydligt resultat. Det finns ingen glädje som går upp mot glädjen efter ett lyckat träningspass eller en knäckt problemnöt. ingen!


du & jag mot världen, hjärtat.

mål för 2011

Jag har 2 rena tävlingsmål för 2011;

  1. Bli uppflyttad till agilityklass III.
  2. Bli uppflyttad till elitklass spår.

Träningsmässigt har jag fler och mer omfattande mål. Det finns så mycket jag vill göra, och som jag tycker är fascinerande, men som jag inte gjort (shejpa trick, kroppskontroll t.ex.), för att jag fokuserat för mycket på tävlingsmoment. Därför håller jag tävlingsmålen realistiska & roliga och satsar istället mer på att bli en bättre, roligare & gladare hundtränare, genom att;

  1. Läsa igenom hela ”Lydnadsträning i teori & praktik”, och på allvar försöka praktisera både vad boken säger, men också allt jag lärt mig från alla duktiga hundmänniskor jag träffat genom åren.
  2. Hitta tillbaka till agilityglädjen, & träna agility. Säkra kommandon, öka förståelsen, tighta upp svängar, träna hoppteknik, öka farten, hitta rätt koncentration etc. Det finns så mycket som kan bli bättre!
  3. Ha kul! Träna mer trick. Utforska både min & Elvis kapacitet och inte bara träna på tävlingsmoment.
  4. Fysträna mer medvetet.
  5. Till 100 % använda mitt nya loggbokssystem, filma & analysera mera. Inte bara konstatera ”Det funkar inte, det går inte framåt”, utan ta reda på varför det inte funkar eller går framåt.

(Som den uppmärksamme säkert märkt så finns det inget mål om lydnad. Detta är för att jag bestämt mig för att helt sluta träna tävlingslydnad, på obestämd framtid. Jag har äntligen lyckats fatta att jag egentligen tycker att det är skittråkigt. Alltså är det ju väldigt korkat att träna det, när det finns så mycket annat som jag älskar att göra med min hund.)

just another tuesday

Snön har kommit till Forshaga. Den kommer i omgångar. Bilden på pälset är tagen i första omgången, för två veckor sen. Bilden på Majken är tagen mellan omgångarna, för en vecka sen. Och nu är det snö igen. Dock ganska grått och trist i övrigt, så det är ingen höjdare faktiskt.

Jag är inne i en hundträningsperiod. En riktigt intensiv period, där jag både känner att jag vill träna, jag skriver planeringar, planeringarna följs, och jag känner faktiskt också att det går framåt. Och allt detta utan minsta känsla av att det är jobbigt. Härligt! Jag känner att saker äntligen börjar hända i de ”klassiska” momenten, som jag en gång kallat klara. Apporteringen börjas få ordning på, uthållighetsträning i fria följet är äntligen påbörjad, jag jobbar på småsaker som ingångar, utdrag i hoppet, bättre skiften i fjärren osv. Har börjat förstå att jag måste ta tag i de där momenten som är tävlingsbara men endast duger för 7:or eller 8:or, innan jag kan gå vidare med helt nya moment. Så det blir vad vintern kommer att handla om, lydnadsmässigt. Till våren sen drar jag igång ordentligt med rutor, inkallning med ställande, kryp, framåtsändande & skall. Det är tänkt att jag ska tävla tvåan i april och högrespår samt lägresök i september/oktober. Om känslan håller i sig ser jag inga hinder för att det målet ska uppnås.
Fint! Matten är nöjd & pälset är nöjd!

Förresten, vi har fått tillökning. Hemhemma bor numera en svartvit BC-puppis som heter Trick. Lillmatten längtar så tills vi ska hem och ses, det ska bli kul att se hur Elvis hanterar faktumet att han fått en lillebror!

Min Pelvis är duktig. Väldigt duktig. Otroligt duktig. Han sviker aldrig och han kämpar alltid sitt yttersta för det där klicket. Om något inte går framåt i träningen är det alltid 100 % mitt fel för att jag inte fattar hur duktig han är & inte kan förstärka rätt. Mitt päls gör alltid rätt. Så förlåt hjärtat för att din matte ibland är lite korkad och säger att du är korkad. För det är du inte. Du är världens duktigaste! <3

superpäls!

Har nyss varit ute & spårat med Elvis & Jennifer med hundar.
Och jag kunde inte vara mer nöjd över pälsets insats. Han spårade på riktigt, riktigt fint. Hittade rätt håll direkt i upptaget, även om han flummade runt lite väl mycket de första 50 metrarna kanske. Tog första vinkeln fint & strax därefter också första pinnen. ca 100-150 meter in i spåret kom, som väntat, ett tapp, men det skötte han ovanligt snyggt & hittade tillbaka väldigt snabbt. Vid andra pinnen var han så långt fram att jag inte såg att han plockade upp den så jag blev lite fundersam när jag såg att han var på väg tillbaka i spåret, men då jag såg att han hade med sig en pinne öste jag med beröm. Fint att få kvitto på att apporteringen funkar. I vanliga fall brukar jag vara med och berömma redan när han plockar upp den. Resten av spåret flöt på bra, med även tredje pinnen + slut in.

Det jag är särskilt nöjd med är det snabba upptaget efter tappet & att han samlade sig snabbare än vanligt. Han brukar annars kunna flumma på i flera hundra meter med väldigt slarvig, osäker spårning, men idag skärpte han sig mycket tidigare än han brukar. Ett steg i rätt riktning!

Oflyt

Pälshög är skadad. Eller jag vet ärligt talat inte vad han är. Men jag var i alla fall till vet. förra veckan efter otrolig stelhet och en natt liggandes på samma fläck, ”symptom på generell smärta” blev diagnosen, nu går han på vila, jag fick provsvar om inflammation i onsdags men de visade inte tillräckligt så nu har nya prover skickats, de är klara på torsdag. Antingen är det bara en dum överansträngning som redan försvunnit sen förra veckan då proverna, som enligt svaren visade på en förhöjning av nåt som inte skulle vara förhöjt, togs. Eller så är det borrelia/Ehrlichia.De svaren fås som sagt på torsdag..

I vilket fall sitter jag här med en superpigg pälshög som inte visat några symptom sen förra onsdagen hos vet. Denna pälshög är var mitt uppe i högträning för agilitysäsognen och han är det tänkt att jag ska hålla i koppel… Han går visserligen på smärtstillande och inflammationsdämpande nu, men det känns ändå helskumt att vila en hund som inte visar några som helst tecken på smärta eller att nåt är fel. :(

Men vi har lyckats roa oss med inslag av framförgående på våra 10-minuters promenader samt nosduttar & platsliggning inomhus. Kjempeflink sheltie är en naturbegåvning på nosduttar. Börjar nästan ana lite Shejpa-stil på honom, vilket jag bara tackar och tar emot! Tur i alla fall att han tycker det är kul, för jag kommer inte ha en friskförklarad hund på minst 2 veckor till :(

problem!

Just nu känner jag mig väldigt förlamad i min hundträning. Hittills har det gått jättebra att träna med fårskinnsleksaken jag köpte av Fanny & Thomas. Han har kampat riktigt bra med den men nu känns det som att han tröttnat. Jag sliter mitt hår för jag vet verkligen inte hur man tränar upp belöningsvärde. Jag vill verkligen kunna träna med leksak som belöning, men stundtals känns det som att jag ”tvingar” honom att leka med leksaken och det känns inte alls som en uppskattad belöning. Jag vill kunna träna upp hans lek men jag vet inte hur jag ska börja eller alls hur jag ska göra. Det känns fruktansvärt frustrerande men jag får väl hitta på något för det går inte att ersätta leksak med matskål vid alla tillfällen.

Speciellt vid 2×2-träningen behöver jag ha stort värde i leksaken för just nu är det väldigt dålig intensitet i den träningen och det känns frustrerande, för vid alla annan agilityträning är han superpeppad. Det går framåt med 2×2, det gör det, men det känns inte alls som att han tycker det är kul längre. Jag ska nog ta en paus i den träningen fram till nästa vecka och under tiden fokusera mer på enskild lek och att ha kul och verkligen leka tillsammans med honom istället för att inbilla mig att han ska tycka att det är kul att bara dra i snöret jag håller i, typ.

Någon som har något tips?

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2019 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑