Kategori: Tävling (sida 1 av 2)

Världens bästa Elvis

Jag har världens bästa tävlingskompis. En liten räv som alltid är pepp, alltid är glad och alltid gör sitt allra allra bästa. Jag tror att han bara har blivit bättre den här säsongen när jag för första gången satsar mot SM. Sedan maj när kvalsäsongen började har vi sprungit 22 lopp. Av dem har vi diskat 10, tagit 6 pinnar, nollat 3 lopp utan pinne och fått hinderfel i 3 lopp utan pinne. Den statistiken är jag så otroligt nöjd över. I augusti/september har vi totalt 14 lopp att springa. Jag är skitpepp för agilitytävling med Elvis är det roligaste som finns!

För en vecka sedan var vi i Frövi och tävlade. Första dagen knep vi en pinne i hoppklass och totaldiskade agilityklassen. Andra dagen blev det stolpe ut i båda loppen. Ett snöpligt kontaktfältsfel i agilityklassen och placering 11 i en klass med 10 pinnar i hoppklassen.

Igår var vi i Eskilstuna där vi slog till med en femteplacering och CERT i agilityklassen!!! Den lilla lilla pälshunden utan päls är nu både certifierad hopp- och agilityhund. Tänk vad han kan. <3

 

 

 

#

Här var det dött, sådär som det gärna blir här. Det händer så mycket, och bilderna läggs på hög, men jag kan bara inte hitta tiden till att gå igenom dem, och än mindre hinna publicera dem på bloggen. Förmiddagarna ägnas helhjärtat åt hundarna. Timmarna spenderas i skogen eller på klubben och helt plötsligt är det lunchtid och sen väntar jobb. Hemma från jobbet är jag någon gång mellan 21-22 och de sista knappa timmarna innan läggdags är helig sambotid. På helgerna tävlar vi agility. Och så rullar det på.

_K5B1104 _K5B1378

Toks appellydnad

När jag skulle träna uppletande med pojkarna igår och rotade i ryggsäcken efter lämpliga föremål hittade jag minneskortet som innehöll filmen på Toks appellydnad som vi gjorde i början av November. Jag har letat efter det och blev mycket glad när det hittades. Inte för att filmen i sig är speciellt bra, och prestationen ännu sämre, men för att den kommer vara guld att ha som jämförelse för när jag startat appellen igen i vår/sommar.

Vår första start blev nämligen ganska usel. Eller nej, nu är jag extremt orättvis mot Token, för vi var ju faktiskt bara 17 poäng från uppflytt, med avstådd plats & framförgående. Jag är väldigt nöjd med Toks insats, hela felet ligger i min (avsaknad av) förberedande träning. Som var obefintlig. Varken linförigheten eller apporteringen hade han någonsin gjort i sin helhet innan tävlingsstarten, och när det kommer till kedjor hade jag väl kört läggande + inkallning några gånger, men aldrig under direkt tävlingslika förhållanden, bara som ett inslag i den vanliga träningen. Så att han över huvud taget genomförde hela lydnadsprogrammet och dessutom kammade hem dubbeltia på inkallningen är jag väldigt stolt över.

Inför nästa start blir mitt huvudsakliga mål tävlingsträning. Elvis har aldrig behövt den träningen (även om den såklart inte skulle skada), men med Tok tror jag att den är väldigt viktig. Självklart ska detaljer slipas och nya saker läras in (framförgående & kryp), men det allra viktigaste kommer att bli kedjor, nya ställen, ingångar på planen och att så ofta jag kan återskapa en tävlingssituation genom att åka någonstans, till en klubb eller random gräsmatta, gå en rastsväng, värma upp, gå in på planen, köra x antal moment, jackpotbelöna och sen åka hem. Jag är pepp! Det känns som ny, rolig träning och en utmaning. Framför allt är jag pepp på resultatet; att ha en hund som på bästa sätt är förberedd för att gå in och prestera skitbra på tävling. Det känns verkligen som att jag är skyldig min hund den förberedelsen så att vi tillsammans kan ha kul, även på tävling.

Stora Stockholm

I helgen gick Stockholms Hundmässa, i folkmun kallad ”Stora Stockholm”, av stapeln. För några veckor sedan fick jag ett infall och frågade mamma om hon ville följa med mig, och det ville hon. Det är 3 år sedan jag var på mässan sist, och i år hade jag för första gången hund med mig. Tok lämnades hemma hos Tommy och det kändes otroligt lyxigt att ha både Elvis & mamma för mig själv en hel helg, på hotell och på mässan bland hundar & hundmänniskor.

_K5B8212
Kelpiemontern hade en skylt som fick mig att le. Nog för att han ofta ger mig gråa hår, men inget får mig att skratta som den hunden.

_K5B8195 _K5B8209
Två hundar med egendomliga frisyrer.

_K5B8239
En dam som hittade sin blivande ras på rastorget?

_K5B8291
En hög med mycket trötta irländska varghundar bredvid utställningsringen. 

En annan grej, förutom det självklara med hundar så långt ögat når, som fick mig att vilja åka just i år var att de återinfört agility på mässan och när jag nu har en klass III-hund som inte kunde bry sig mindre om nya miljöer tänkte jag att det kunde vara kul att vara med.

Vår prestation var helt okej ändå, med tanke på inomhuslokal, nytt underlag och det faktum att vi inte tränat agility på långt över en månad. I agilityloppet fick vi 5 fel på gungan, i en situation där vi fått 5 fel förut, när jag gör ett framförbyte och därmed stannar direkt efter gungan istället för att fortsätta springa. Lustigt nog glömmer jag alltid bort de femmorna under träning, varpå det aldrig blir bättre. I det andra loppet startade vi först, och den pressen blev för stor för mig och jag klantade mig.

 

Tävlingsmål 2015

Jag frågade min goda vän Johanna om hon hade något bra tips på hundbloggar, och hon sa att de flesta hon brukat följa inte bloggar så mycket längre. När jag då tyckte att de skulle börja igen så svarade Johanna med att jag väl lika gärna kan börja själv. Mitt egna bloggande kanske inte kommer ge mig själv så mycket mer inspiration, men kanske kan det bidra till någon annans träningspepp.

Jag är som så att när jag väl får inspiration till att blogga så har jag inte tid att vänta på att jag ska hinna samla på mig något vettigt att publicera, utan det måste ske i inspirationens stund. Så, eftersom jag inte har några roliga träningsfilmer eller bilder så får det bli en lista. En lista över mina mål nästa år, närmare bestämt.

Jag är inne i en period där jag finner det väldigt enkelt att ta mig tid att träna. Jag behöver inte tvinga mig till det och efter nästan varje pass har jag en bra känsla. Dessutom börjar Elvis bli gammal och jag vet inte hur länge hans kropp håller och när jag kanske plötsligt måste sluta tävla, så därför är jag otroligt peppad på att verkligen satsa på hundträningen det här året och nå mina mål. Jag har satt utmanande, men ändå realistiska mål. Jag vill inte sätta dem för högt för jag vill uppnå dem, men samtidigt vill jag att det ska vara mål att kämpa och lägga manken till för att nå.

TOK
Uppflyttad till Lägre klass spår
Uppflyttad till Högre klass spår
Uppflyttad till Agilityklass III
Uppflyttad till Hoppklass III

Toks spårmål ser enorma ut på papper, men rent träningsmässigt är det bara framförgående och kryp, för allt annat har han gjort med uppflyttningspoäng i appellen, även om vi blev inte uppflyttade pga avstådd plats. I vår kommer han dessutom vara betydligt mer tävlingstränad så appellen blir bara ett nödvändigt steg mot lägre och dit är det inte lång bit kvar i träningen. När det kommer till agilitymålen så känner jag att de beror till stor del på vart vi kommer bo i vår och alltså vart & med vilka vi kommer kunna träna, men jag tror absolut inte att det är omöjligt. Han var ju lite knepig på tävling i somras, men jag hoppas att det bara är en fas som försvinner med ännu mer tävlingsrutin i bagaget.

ELVIS
Uppflyttad till Elitklass spår
Plocka minst ett cert till
Kvala till SM 2016 i agility
(Starta i lydnadsklass III)

Här känns det stort. Jag sneglar på listan och ser ord som elit, cert och SM och jag tänker på det där ordet realistiska som jag skrev lite högre upp. Jag känner mig livrädd, men också pepp, för det här ska fan bli Elvis år. Jag är så fruktansvärt rädd för att åren ska gå och han blir pensionär utan att ha fått chansen att ta de meriter jag vet att han klarar av. Jag måste ge honom den chansen. Att inte ta fullt till vara på min fantastiska lilla pälsboll skulle vara något jag kommer ångra i hela mitt liv. Så, nu jävlar kör vi! (Lydnadstrean kör jag om jag kan bibehålla min glädje i träningen, annars får det vara, så det målet ser jag bara som bonus)

 

 

Sen senast.

Min bloggning går verkligen i vågor, men så får det vara och just nu skriver jag efter devisen ”bättre sent än aldrig”. Förra helgen var jag hem till Fagersta för att tävla och andas. Vi har precis börjat en ny kurs på skolan som är ganska stor, intensiv & viktig. Jag får blogga mer om det i ett eget inlägg. Jag kände i alla fall att jag behövde en liten paus och det blev en väldigt bra sådan. Token tog sin sista hopp-pinne och får nu tävla klass II, jag fick spendera en hel kväll, natt & tävlingsdag med Veronica och två hela dagar med Elin. Token fick valla lite och jag fick titta på Dobidoo med mamma och Sigge, och äta söndagsmiddag med pappa & farmor. En intensiv, men ändå väldigt avslappnande helg som gav mig mycket glädje att ta med mig in i den resterande höstterminen.

_MG_2895 _MG_2955 _MG_2990

 

# Lite allt, lite inget.

Har ett veckogammalt utkast som inte blev publicerat. Det var färdigskrivet och dags att välja bilder, och då blev det för jobbigt att fullfölja. Nu har jag lyckligtvis fått i skoluppgift att organisera mina bilder, så jag håller på. Kvällen har gått till att frigöra plats på datorns hårddisk för att över huvud taget kunna föra över de senaste dagarnas bilder från minneskorten. Men, men, det om detta. De senaste veckorna har varit organisering, inspark, stress, lite fylla och en gnutta party. Uteslutande party för nollorna, desto mer stress och slit för organisatörerna, det vill säga; jag. Och många andra tappra medarbetare, såklart. Insparken är nu avslutad och blev lyckad, så min tid är äntligen lämpligt fördelad, dvs på uteslutande hundträning och skola. Det känns som ett lämpligt upplägg för hösten.

Tok har varit så trevlig att träna de senaste veckorna att jag bara håller andan och väntar på katastrofen. Han är pigg, alert, engagerad, ”gör om & gör rätt” med enorm envishet och jag har skrattat mer under vår träning de senaste veckorna än jag tidigare gjort på 3 år. När jag tänker efter minns jag faktiskt aldrig att jag skrattat när jag tränat Tok. Elvis skrattar jag ofta åt pga hans matglädje och odödliga pepp, och det är så befriande att äntligen kunna skratta åt den svarta också, för äntligen så känner jag att jag tränar helt och håller kravlöst.

Nu är det dags för bilder och det får bli en blandad skörd från veckorna hemma efter tågluffen.

_MG_1914-2_MG_1668
Först två bilder från London som inte publicerats tidigare. South Bank & gatumusikanter i Covent Garden.

_MG_2058
En helt vanlig sommarkväll i världens bästa torp.

5K5B2599
Utsikten från Jossans fönster i Väsby där vi bodde en helg i Augusti när det var tävlingar på Solvalla.

5K5B2734
Tommy agerade tävlingsfotograf.

 5K5B2787
Och jag fångade den här sköningen på bild under dragracet som gick runt travbanan.

# hundträning & mål

Jag har konstanta tankar på att filma lite hundträning att dela med mig av till er. Men det blir liksom inte av. Kanske för att jag aldrig får tummen ur & laddar kameran. *reser mig upp och går och laddar kameran.* Sådär, steg 1 avklarat. Och i morgon jobbar jag inte så då ska det väl finnas tillfälle för träning. Om inte annat så är det agilityträning på kvällen. Kanske får be någon att filma mig då. För jag vet ju att ni vill se!

Annars ligger mina tankar lite i kölvattnet kring alla mål som poppade upp på bloggar efter årsskiftet. Jag var inte alls pepp på att haka på, eftersom mina hundträningsmål alltid går åt skogen, men eftersom jag klarade mitt förra (icke hundrelaterade, men ändå) nyårslöfte så himla bra, tänker jag att jag nog blivit lite bättre på att uppnå mål, så jag ger det ett försök. Jag känner att jag ändå vill vara sparsam med rena tävlingsmål, eftersom det verkligen blir svart på vitt om man misslyckas. Om jag sätter mer abstrakta mål blir det mer som en känsla om dom lyckats eller inte.

Tok

  • Bättre vardagsfunktion.
    Jag vill inte säga ”vardagslydnad”, för jag vet inte om det är så mycket lydnad jag är ute efter, utan mest bara att han ska funka bättre. Det märks så tydligt att han är uppväxt i skogen, och jag behöver alltså miljöträna min tvååring. (skäms!)
  • Kunna gå fint i halsband.
    Selen är vardagsdon, men när halsbandet åker på ska det gås fint i koppel. Det underlättar nog både träningen och vardagen om han inte behöver gå fint jämt.
  • Startklar för Hoppklass.
    Kontaktfälten ska bli perfekta. Och det kommer dom inte vara till den här tävlingssäsongen. Men jag ser ingen anledning till att han inte skulle kunna bli startklar för hoppklass åtminstone till slutet av sommaren.
  • Utveckla lek & apportering.
    Det börjar bli tröttsamt att springa efter honom tvärs över träningshallen varje gång jag belönat…

 

Elvis

  • Få en roligare vardag.
    Jag märker att han börjar bli alltmer rastlös & nonchalant. Nog för att han alltid lyssnar, men glädjen börjar försvinna. Och visst f*n förtjänar man gottebelöningar fast man är 5 år och ”ska” kunna saker. Såklart man gör! (skäms matte!)
  • Bli uppflyttad till Elitklass spår.
    Det här blir årets utmaning. Inte för att han inte har kapaciteten, men för att risken att jag inte har motivationen är stor. Det blir också årets viktigaste mål. Jag ser månader bli till år, och jag ser pensionen närma sig med läskig fart. Än är han långt därifrån, men jag vet att risken att vi står på precis samma plats om 5 år som vi gör nu är stor, och jag kommer aldrig förlåta mig själv om jag inte tar tillvara på allt den här fantastiska hunden har att ge.

 

Det här känns lagom. Genomförbart. Naturligt också att det blev fler saker för unghunden än för veteranen. Funderade på att sätta in mål om agilitycert också, men det känns på ett sätt inte lika viktigt längre. Kanske för att jag nog alltid kommer vara rädd för hans rygg, fast Stefan sagt att han är tip top just nu. Eller för att jag helt enkelt behöver lägga allt fokus jag har på brukset. Agilityn älskar vi ju & gör ändå. Och tävlingar kommer vi att åka på. Sen får vi se vart det leder. 2013 blir ett spännande år!

 

jag räknar försprång i ljusår, jag är redan i mål.


Mitt hjärta, döpt inte efter ”the king”, utan efter den här låten. En superhjälte för Mig. Mitt fluffiga, dryga, illaluktande hjärta. En stjärna, så stark. Uppflyttad till agilityklass tre på fyra starter. Dubbel klass trehund. Ord som smakar bra i munnen, är härliga att tänka. Han & jag, mot perfekta running contacts, mot tightare svängar, mot säkrare bakombyten, mot snabbare slalom, mot cert, mot SM. Inget kan stoppa oss nu. Jag har en sån fantastisk känsla, han har en sån fantastisk vilja, sån fart, Vi har ett fantastiskt samspel.

he´s amazing
I´ve been dreaming of Elvis all my life


fantastiska hundar.




Så fin är han, lilla valpen. Helt fantastisk, faktiskt. Idag gick vi upp 10.30. TIO TRETTIO. Med en 3 månaders valp.
Fantastiskt! (bilder tagna igår, i Torsång)

Sen sist har jag och favoritpälset hunnit med att, helt oplanerat, springa ett superlopp i agility och flytta upp oss till klass II. Med den bedriften insåg jag, om jag nu inte gjort det tidigare, hur perfekt Elvis egentligen är för mig. Jag är inte speciellt pedagogisk i min hundträning och oftare än sällan går det våran väg på grund av ren tur. Eller helt enkelt för att jag har en sån fantastisk sheltie. Som i Fredags. Jag har inte tävlat agilityklass på över ett år för att jag har tränat running contacts. Planen var att inte gå ut på tävlingsbanan igen förrän det satt på träning, i bana. Men än så länge sitter det bara (80 %) (på balans) med ett hinder framför + ett hinder bakom på träning. Jag har aldrig kört balansen+running i en bana. Och inte heller kört en hel bana på flera månader. Men likförbannat går supersheltien runt med noll fel & pinne, trots att matten avviker från planen med hästlängder. Det blev en skakad femma (domaren satte 5, men ändrade sig), så lite tur var det allt. Men mest, en helt fantastisk Elvis!

 

Äldre inlägg

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑