Författare: Julia Pettersson (sida 1 av 124)

Mont Chéry

I lördags hade vi nog en av de allra bästa dagar vi haft här hittills! Nästan 100% krya ställde vi klockan och gick upp tidigt för att vara vid liften vid öppning. Vi tog sikte på backarna vi hade sett från håll hade morgonsol, på Mont Chéry, och kunde sedan njuta av 3 timmars perfekta pister, då just detta berg ligger lite avskilt och bara har 4 stolsliftar & inte fler än 10 pister. Så nu vet vi vart vi ska åka när solen skiner för att slippa sönderbromsade, isiga branter redan efter 1 timme.

När vi åkt färdigt gick vi till vanen, värmde på lite lunch, packade matsäck och tog med oss hundarna upp i gondolen igen, för nere i dalen var det molnigt & grått, men uppe i snösko- och längdskidspåren på Mont Chéry väntade oss en härlig eftermiddag i solen. Hundarna somnade helt utmattade på kvällen!

Tre veckor idag.

Idag har vi varit här i 3 veckor, och det känns redan som att vi lever i rutiner igen. Den senaste veckan har vi varit sjuka, vilket ju kanske var lika bra att det kom nu, då det varit lite halvtaskigt väder igen, med många stängda backar. Det är nog tyvärr ingen toppsäsong vi kommer att få vara med om, men nog så fantastiskt ändå. Det vi gjort mest den senaste tiden är alltså att vänta ut vädret och vänta in bättre mående, och promenera med hundarna längs den fina ån/floden/vattnet som rinner genom byn. Ni ser ju på bilderna vilket vårväder vi har.

I onsdags promenerade vi in till byn en sväng och blev påminda om att det är marknad på den stora parkeringen varje onsdag förmiddag. Mitt bland stånden mötte vi dessa fina som agerade hjärtsmältare för att få folk att skänka pengar till en djurrättsorganisation.

I förrgår kväll tog vi bilen upp mot den högsta skidorten, Avoriaz, igen. På den parkering vi tittat ut stötte vi på vankompisar från Wales som vi pratat med tidigare under vår vistelse här. Det är väldigt många vans i området, faktiskt, och vi har lärt känna flera av dem, så det är roligt att råka stöta på varandra då & då när man byter parkering för en natt eller två.

Och dagen efter var det äntligen dags att ge oss ut i backarna igen. Vi körde några timmar på förmiddagen och det var superhärligt! Idag är vi dock väldigt trötta, av kvardröjande sjukdom så vi har tagit en vilodag igen för att återhämta oss ordentligt.

En vecka i alperna!

Ni har vi varit på plats i Franska Alperna i drygt en vecka, och saker och ting börjar falla på plats. Vi tog ganska exakt en vecka på oss att köra från Alicante i Spanien till Morzine i Frankrike. Vi hade tänkt köra snabbare, men just veckan efter nyår drog det in ett oväder över området vi är i så vi väntade ut det och körde lite långsammare. Men till slut var vi framme, och fann oss själva på en parkering precis under en gondol, med goda vangrannar från Wales!

Det har varit mycket att upptäcka och ta in första veckan. Vi har pratat med våra grannar och lärt känna dem, utforskat 3 olika berg, hittat hela vägen till Schweiz vid ett tillfälle, jobbat 3 dagar för ett brittiskt eventföretag som behövde hjälp att bygga fram och undan scener till en partyvecka för ett gäng brittiska universitet, hittat och åkt i superfina längdskidspår, handlat i alla de lokala mataffärerna, hittat ställen att byta vår specifika gasflaska när den tar slut, hittat 3 olika ställen att stå över natten, och idag var vi till badhuset och duschade för första gången på 10 dagar!

Vi har börjat markera i en pistkarta över hela Portes du Soleil vart vi har åkt hittills, och än är det väldigt mycket kvar. Backarna var väldigt isiga och dåliga när vi kom, på grund av allt regn som varit kring och efter nyår, men det kom lite snö i mitten av veckan så det börjar ordna upp sig, och veckan som kommer ska det enligt prognos snöa massor. Vi håller tummarna, för det är rena vårkänslorna här bland allt tö, och det kan väl få vänta åtminstone en månad till, tycker vi.

Här är parkeringen vi stått på flest nätter, och en av våra grannar; Po

Delar av Morzine, som är den största byn i området, där vi också hittills varit stationerade.

Sjön Lac du Montriond, där vi kommer kunna åka längdskidor runt när det kommer mer snö.

Nästan hela serpentinvägen upp mot orten Avoriaz där vi jobbade, stod vi på den här parkeringen. Fint, men lite kallare än nere i byn.

Igår efter skidåkning tog vi med hundarna upp i gondolen. Parkeringen vi står på är tyvärr rätt skuggig, så vi tog med oss lunch och satte oss i solen. Vissa har med hundarna i backarna, eftersom de ju är tillåtna på gondolerna, men jag är tveksam över hur bra det är för lederna att springa ner för skidbackar. De kan få följa med någon gång när de är nysnö kanske, men annars får vi leta fler längdspår istället!

Ikväll står vi på byns ställplats. Vi trodde att man var tvungen att betala för den, men ville åka hit och kolla läget i alla fall, och det visade sig att betalmaskinen krånglade och flera personer står här gratis utan problem. Men det finns EL att köpa! 4 timmar för 2€, och det var ju mer värt att traggla med maskinen för att få el, och efter många försök så lyckades vi! Hurra!

Agility i Torrevieja

En ledig dag när vi var till ett stort handelsområde i Torrevieja för att besöka en bygghandel lyckades mitt öga fånga en port vid en mur med ordet ”agility” skrivet på sig. Vi var såklart tvungen att undersöka och innanför muren dolde sig mycket riktigt en agilityplan. Vi såg även två människor där inne så vi gick in och frågade om jag inte kunde få vara med och träna lite. Och det fick jag! Efter en stund kom det fler människor och på den här klubben var själva banan inhängnad och runt den sprang alla hundar lösa, några ägare kastade bollar, och Tok befann sig i upplösningstillstånd nästan hela tiden i sitt koppel. Jag hann åka dit en gång till innan vi lämnade vårt jobb i området, och den andra gången vågade jag ha Tok lös bland de andra hundarna och han skötte sig faktiskt väldigt bra! Även på planen var båda hundarna stjärnor, men där hade jag inte räknat med något annat!

Casa la Pedrera / Costa Blanca Quad Tours

Vad passar inte bättre än att starta det nya året med ett BLOGGINLÄGG! Synd bara att ingen kommer läsa det idag eftersom ni alla nog slutat gå in här vid det här laget. Men så förvånade ni kommer bli när ni väl gör det. Jag tänkte i det här inlägget visa lite, faktiskt de i princip enda vi har, bilder från stället vi bodde & jobbade på i en månad. Det var väl när vi kom dit som blogglusten dog lite. Det var inte riktigt som vi förväntade oss. Det var inte jättehemskt, men inte heller speciellt inspirerande och tydligen inget jag ville dokumentera för att minnas i framtiden.

Stället vi jobbade på hette Costa Blanca Quad Tours, och huset familjen bodde i hette Casa la Pedrera, och har synts i ett tretton år gammalt avsnitt av Grand Designs. Söker man på ”grand designs Alicante” hittar man det på YouTube.

En sak vi jobbade mycket med var att släpa fram, från mögliga gamla stall, ur lådor som vittrade sönder i botten, crafts, eller som vi kallade det; craps. Under eventen som var medan vi var där stod dessa ”hantverk” (made in Indonesia) ute till försäljning.

Här är volontärernas kvarter, The Cabins, hundra meter från det stora huset. Vi använde toa och dusch, och umgicks här, men sov i vår egen lilla mögelfria stuga som vi parkerat runt knuten.

I Spanien finns ju inget annat väder än regn, så allmänutrymmet var utomhus, men under tak. Säkert mysigt under sommaren, men i November blev det väldigt kallt när solen gick ner, men vi hade magiska solnedgångar varje kväll.

En annan stor arbetsuppgift jag hade var att logera & rida hästarna. Det låter härligt, men det blev tyvärr inte så jättemycket tid för ridning, och de flesta hästarna var redo att gå i pension för ungefär 5 år sedan, så det kändes ärligt talat inte så jättekul att rida dem, utan jag umgicks hellre med dem på marken.

På måndagen i veckan då vi skulle lämna stället på lördagen, kom det par som var tänkt att ta över efter oss. De kände dock ganska snabbt, kanske med viss bidragande energi från oss, att de inte trivdes och det hela slutade ju med att vi alla 4 reste vidare tillsammans. Men innan det hade vi en trevlig (tack vare det nya sällskapet) sista vecka, och jag hann ta med hela gänget på en härlig ridtur runt Campot.

4 nätter vid havet.

När vi hade fått igång bilen på vår fina plats bland bergen så upptäckte vi att någon slags kortslutning skett i samband med att vi haft dieselvärmaren på och samtidigt laddat våra telefoner, så min laddsladd hade typ brunnit upp, för den slutade ladda och blev extremt varm på bara några sekunder så fort man kopplade in den. Vi behövde alltså köpa en ny sladd och styrde därför mot en större stad vid kusten där det fanns en Apple Store. Efter några år med iPhone har jag lärt mig att inte köpa andra laddsladdar än original för de går bara sönder. Så vi hamnade till slut i Tarragona, där vi fick gå omkring och strosa ett bra tag då affären inte öppnade efter siestan förrän 17.30.

Då vi inte vill övernatta i storstäder så körde vi vidare och nådde till slut fram till den första i raden av perfekta platser precis vid havet, som Spanien visade sig bjuda på. Just den natten var det nära fullmåne och vi kunde ligga i sängen och titta på månljuset och lyssna på havet, utan att frysa. Helt magiskt!

Morgonen var inte mycket sämre den heller. Bara att slå upp dörrarna och vakna i takt med solen.

Vi körde vidare, gjorde ett lunchstopp på en lång strand, och stannade sen på nästa nattplats med havsutsikt.

Morgonen efter tog vi en liten stros i den lilla byn Peniscola som ni ser i bakgrunden på bilderna ovan, och stundtals kändes det mer som att vi var i Grekland än Spanien.

Från Peniscola åkte vi vidare till en camping utanför Valencia och tog sen pendeltåget in för en kväll på stan, men bilderna därifrån ligger på lilla kameran och är inte importerade på datorn än, så om det blev nåt bra därifrån så får det bli ett eget inlägg sen. Efter Valencia nådde vi vår tredje nattplats med havsutsikt, den här gången omgiven av säsongstomma lyxlägenheter. Det kändes lite speciellt, men vi var inte ensamma på stranden, så det kändes okej.

Den sista natten innan vi åkte till vår nya ”arbetsplats”, blev längs kusten strax söder om Alicante, som skymtar till vänster i bilden här under.

Att ligga i sängen och kolla på månen kommer jag nog aldrig att tröttna på, speciellt inte när det bjuds på en ”månuppgång” som denna. Visste nog inte ens att månen kunde ”gå upp” på samma sätt som solen.

Snart ska ni få se hur vi har det på stället där vi just nu jobbar. Vi måste bara ta lite bilder först.

3 nätter bland bergen.

Veckan som följde efter att Tok gjort illa klon blev väldigt lugn, eftersom han ju var tvungen att ta det lugnt och vi inte ville göra något utan honom. Vi hade heller inte så jättelångt kvar att köra till vårt jobbställe utan kunde stanna länge och ofta. Ett lunchstopp gjordes på den här fina platsen. Solen försvann dock bakom bergen vid 16, så vi körde in till en ställplats i en by 5 minuter bort för att sova, då vi ändå behövde tömma & fylla vatten.

Morgonen efter hade vi det såhär mysigt, innan vi tog en liten promenad med Elvis genom byn.

Nästa lunchstopp gjordes på botten av en sjö. Vår position på Google Maps visade att vi stod i en sjö, men vattennivån var alltså så låg att det var land just då.

Till natten hittade vi en av de bästa platserna hittills. En liten platå ovanför vägen med perfekt solnedgång över bergen. Eftersom vi inte hade bråttom och trivdes så bra, stannade vi två nätter. Det blev ganska kallt om nätterna så vi körde dieselvärmaren, men den kan vi tydligen inte köra 2 nätter i rad, för när vi skulle åka vidare ville bilen inte starta. Vi frågade de 3 andra bilarna på plats om nån hade startkablar (för det hade inte vi), men fick inget napp. Då kom vi på att vi har ju ett till batteri, så vi testade att koppla ihop bilbatteriet med bobatteriet och efter 15 minuter så gick bilen att starta!

Soluppgång över Berga

Om utsikten uppe på berget var fantastisk redan på eftermiddagen när vi kom så var det ändå ingenting i jämförelse med soluppgången som mötte oss på söndagsmorgonen. Jag drog ut en av våra stolar så nära kanten jag kunde och bara satt där helt mållös, och kunde bara inte sluta fota.

Katalonien

Förlåt för lång tystnad. Vi anlände till vårt volontärjobb i måndags och har haft fullt upp och varit helt slut i våra lata pensionärskroppar att det helt enkelt inte blivit energi kvar för bloggande. Inte en enda bild har vi tagit här än heller, så ni får tyvärr vänta på det lite till och istället tar jag som vanligt upp där jag slutade sist. En snabb titt i kalendern säger mig att det faktiskt är hela två veckor sen vi korsade gränsen mellan Frankrike & Spanien, eller Katalonien, beroende på vem man frågar…

Första stoppet gjorde vi på en superfin liten ställplats i en liten by. För en gångs skull hade vi stannat ganska tidigt och såg fram emot att kika runt i staden medan solen fortfarande var uppe. Men tji fick vi för när vi släppte ut hundarna för att knalla iväg lyckades Tok fastna i trappsteget och dra av en hel klo, med endast en blottad blödande pulpa kvar. Så istället för promenad blev det att uppsöka veterinär. Kvällen blev bra till sist ändå, och klon är läkt nu men det har varit 2 jobbiga veckor med tassbandage & vila för stackars Token, och inte fick har bestiga några pyreneiska berg heller. :(

Vår nästa katalanska sovplats blev på en parkering bredvid en kyrka på toppen av ett berg, så vi fick oss lite utsikt och tog Elvis på en sväng runt bergskammen i alla fall, inte den klättring vi tänkt oss i Pyrenéerna men bättre än inget.

Kvällen avslutades med en öl i kvällssolen och efter middagen slog vi ihop oss för öl & snack med gänget från de 2 gröna folkvagnsbussarna ni ser i bild bredvid vår röda. Det var 3 spanska killar från Barcelona som var iväg på helgtur.

Sista dagarna i Frankrike.

Nu såhär i efterhand när jag ska gå tillbaka och välja bilder till, och skriva blogginlägget, så inser jag att de sista dagarna i Frankrike inte var speciellt märkvärdiga alls. Vi körde mycket, men ändå med målet att köra lagom mycket varje dag på vår väg mot jobbstället i Spanien, och stannade på ställen vi hört att vi borde stanna på, eller som bara föll oss in. Det första stoppet efter olivodlingen blev naturreservatet Camargue, som jag hört mycket om, men vi fattade verkligen inte grejen alls. Det var bara platt och allt såg ut som skit, men det fanns flamingos och till slut kom vi fram till en jättelång strand, och den var ju fin.

Efter att ha kört från stranden, långt tillbaka åt samma håll, omgiven av samma fula natur och sen vidare in i parken, passerade vi en vingård med en husbilsskylt. Vi svängde in, gick till butiken där det fanns en söt men bitig weimaranervalp, pratade med sonen i familjen som var i butiken just då, köpte en flaska rosé och körde in mot vinodlingens lilla ställplats. Ett himla trevligt sätt att bo på!

Dagen efter finns det nästan inga bilder på. Vi åkte vidare till ett ”mål” inom Camargue, en ”rosa sjö”, som visade sig kosta pengar och ha nåt med salttillverkning att göra, vi tog inte reda på så mycket för vi ville inte betala 10€ var för att sitta på ett litet tåg genom en industri bara för att vattnet färgats rosa. Så vi åkte vidare, och stannade till i en stad för att den såg fin ut, men det var den inte. Bara lite, på just den här bilden.

Nattens ställe blev sen en liten ficka vid en uttorkad sjö, en bit ifrån morgondagens planerade första stopp.

En liten liten sjö som tyvärr var helt täckt i dimma när vi kom, så vi såg den knappt uppifrån klippväggarna som den kantades av.

Men vi hittade fina vinrankor att ta kort på hundarna med.

Framåt lunch klarnade det upp och vi gjorde ett till litet stopp i en by.

Och på kvällen parkerade vi på en strandparkering, säkert den enda på frankrikes sydkust där husbilar kan stå så nära stranden, för det var säkert 15 andra bilar där. Och en kille som snorklade efter solnedgången.

Morgonen efter for vi vidare mot Spanien, och korsade gränsen strax efter lunch. Men var vi verkligen i Spanien? Mer om det i nästa inlägg.

Äldre inlägg

© 2018 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑