Författare: Julia Pettersson (sida 1 av 123)

En natt vid en åkant.

När vi kände oss klara med byggandet av diskbänken på ställplatsen i den lilla byn tog vi sikte vidare söderut mot Alperna. Vi hade dock bestämt oss för att stanna för natten innan vi kom in i det värsta turistområdet, och slog läger vid en å, nästan längst in på en slingrig återvändsväg med en stor bondgård i slutet. Vid åkanten stod redan en annan husbil och på den lilla vägen bredvid dundrade jordbruksmaskiner från gården förbi utan att bry sig om vår närhet. Det kändes som en trygg plats för natten.

Nördlingen & bygget av en diskbänk.

Efter Prag blåste vi lite motorväg för att ta oss mot finare vägsträckor att åka söderut på. Vi landade till slut i Nördlingen, en typiskt tysk pittoresk liten by med ganska mycket turister och en ställplats i utkanten av staden för 3€/dygn.

Längs vägen, både på Bauhaus i Liberec, på IKEA i Prag, och nu senast på en husvagnsaffär i utkanten av Nürnberg, hade vi köpt diverse grejer för att äntligen börja bygga vår diskho & kran, och denna ställplats tyckte vi var utmärkt för detta bygge.

Snyggt som tusan blev det och nöjda som satan hade vi varit, OM det inte vore för att kranen visade sig läcka, och inte vid slangkopplingarna, utan upptill ut på själva bänken. Hur vi ska lösa det orkar vi inte bry oss om just nu, för än så länge går kranen inte ens att få upp ur hålet, så vi är glada över att vi har ett ”avlopp” i alla fall och kör vidare på vår dunk tills vi får kraft nog att slita loss kranen och antingen försöka täta den med allt silikon vi har, eller köpa en ny. Fortsättning följer.

Prag

När vi ändå var i Tjeckien kunde vi ju liksom inte låta bli att åka förbi Prag en sväng, det är ju ändå en stad som ligger oss väldigt nära hjärtat. Både för stadens skull, men också för att kunna hälsa på vår gamle couchsurfing-host. George var som alltid redo att ses, och den här gången fick vi äntligen träffa hans fru, Martina, som vi tidigare bara hört talas om. Vi fick ta en dusch hemma hos honom innan han tog med oss ut för att käka hamburgare, på ett ställe helt i min smak.

Vi hade parkerat längs gatan utanför hans lägenhetshus i centrala Prag och det gick jättebra att sova där en natt. Morgonen efter hade vi tänkt åka vidare direkt men kunde inte motstå en tur genom staden, när vi ändå var där liksom. Efter en stunds eftertänksamhet kom vi på att vi lika gärna kunde stå kvar på gratisparkeringen längs gatan i området, och tog spårvagnen in till centrum.

FCI Agility World Championship, Liberec

Nu är det glest mellan inläggen igen och trots att jag har som ambition att komma ikapp så ligger vi fortfarande ganska exakt en vecka efter, men nu klumpar jag ihop torsdag-söndag förra veckan i ett enda inlägg. Natten till torsdag när vi närmade oss staden Liberec i Tjeckien blev sovplatsen toppen av en skidbacke, från vilken man kunde se hela staden.

Kommande 4 heldagar spenderades sedan i Home Credit Arena i Liberec för att kolla på världsmästerskapen i Agility. Och vilken upplevelse att få uppleva ett världsmästerskap i sin absoluta favoritsport. Den stämningen går inte att beskriva, det var helt fantastiskt!

För nästan 250 kr natten fick vi stå på denna härliga grusplan, med bajamajor & drickbart vatten som enda service. Men med hundar i bilen som behövde vara nära för att hinna rastas så kunde vi inte direkt stå någon annanstans.

Mellan 10 timmar agility om dagen-varven så var den en av oss som hann tröttna (nämner inga namn) och istället åkte in till Liberec centrum för att turista, och fånga den enda fina byggnad som fanns på bild.

På måndagen efter mästerskapets slut dröjde vi oss kvar i Liberec för att köpa lite grejer till husbilen och hann såklart även med att gå upp på ett berg innan vi for vidare.

 

Vi går över daggstänkta berg.

När man inte har en plan får man nöjda sig med det som blir. Oftast blir det bra, ibland helt okej, vissa gånger total katastrof. Och sen finns det de gånger då det, helt oförväntat, blir så mycket bättre än vad man hoppats på. Dagens vandring var en sån gång. Vi lämnade campingen i valet och kvalet, skulle vi åka tillbaka mot Tyska gränsen och betala den jättedyra parkeringen där alla turister parkerar för att se det allra bästaste i parken som alla vill se, eller skulle vi åka vidare och se vad som dök upp? Vi åkte vidare. Och tur var väl det, för efter bara 5 minuter kommer vi in i en by där vi dras mot att svänga vänster för att vi skymtat en liten stuga högst uppe på ett berg åt det hållet, och vid vägens slut finns en liten grusparkering. Efter en stapplig konversation med ett äldre tyskt par får vi veta att parkeringen dessutom är ”kostenlös”. Bingo!

Vi packar våra ryggsäckar med regnkläder & snacks och ger oss iväg. Och vilken tur sen! I 3 timmar var vi ute, fyra stentoppar klättrade vi upp på för att från varenda en ha en vidunderlig utsikt över Tjeckiska Schweiz, som nationalparken heter på den här sidan gränsen, blandat med mjuka lövstigar bland enorma gamla träd i dalarna mellan topparna.

Tjeckien

Gästblogg av Tommy:

”Are dogs allowed?” frågar jag men innan jag hinner få ett svar av servitrisen så stövlar en halvblöt Tok in i campingens restaurang med Julia och Tok i följetåg. Servitrisen svarar därefter att det såklart inte är några problem med hundar bland matgästerna. Vi har med andra ord kommit till Tjeckien nu.

Men dagen började i ett grått och regnigt Neustadt i Tyskland där vi spenderat natten på parkeringen till ett badhus. Vi var båda ganska slitna efter mycket vandring från dagen innan och vår enda planering bestod av lite sightseeing i staden och en loppmarknad som vi sett otaliga skyltar om längs vägarna. Tyvärr blev det inte riktigt som vi tänkt oss med något av det. Tisdagen den 3 oktober var tydligen en röd dag i hela landet och allt var stängt, och loppmarknaden var inte alls så spännande som vi hade hoppats på. Fram mot eftermiddagen kom vi tillbaka till vår bil i en fortsatt grå väderlek och fick bara för oss att köra bil för att få fart på denna långsamma dag.

Nästan med det samma började himlen spricka upp i vår färd mot den tjeckiska delen av nationalparken Sächsische Schweiz och den redan vackra bergiga naturen fick ett gyllene solsken på sig samtidigt som ångan från de våta skogarna började stiga till följd av värmen. Jag önskar att vi hade lite bilder från detta men vi hade ingen möjlighet att stanna bilen eller kamera nära till hands så bilder får vi fixa nästa gång! Efter ett snabbstopp i en tjeckisk gränsstad som vi inte heller har några bilder så for vi vidare till den camping där inlägget inleddes. Utöver påminnelsen om att Tjeckien är ett väldigt accepterande land när det gäller hundar så var det en påminnelse om att den svenska kronan räcker långt. För 200 svenska kronor har vi köpt en natt på camping, varsin varmrätt samt tre ölar i restaurangen. Tänk om det alltid vore så.

Bastei

Lagom till klockan 8 stod vi på Lidls parkering och tänkte oss att vi skulle vara de enda på plats, men nähärrå. För hela veckan var tydligen ledig vecka i Tyskland och på måndagar får Lidl nytt sortiment så när vi steg in i butiken 08.01 stod där redan ett fyrtiotal fyndjagande tyskar i alla åldrar och grävde i lådorna. Jag började med att storögt hånfnysa lite åt dem, men landade snart i fyndlådorna själv och köpte varit 5-pack strumpor för 50 kronor. Som det kan gå.

När maten var inhandlad for vi vidare mot Bastei, ett turistmål inom nationalparken Sächsische Schweiz. Istället för att med ord försöka beskriva så får ni istället beskåda följande bildbomb:

När vi gått klart vid Bastei åkte vi vidare en liten bit för att promenera lite till i Nationalparken, vi hade ju som inget bättre för oss. Vi började knata runt lite på fälten, vandrade brant neråt för att stanna vid en restaurang nere vid floden och ta oss lite förfriskningar, för att sedan knata brant uppåt igen, till ”marknivå”. Väl där bestämde vi oss för att knata jätte-jättebrant uppåt på den stenformation, likt de vid Bastei, som fanns just där vi parkerat. Väl uppe fick vi släpa hundar över gallerbroar och kämpa emot suget i magen mot höjdrädslan för satan i gatan vad högt det var!

Bakisdag i en liten tysk stad.

Vi, som det husbilsresande pensionärspar vi är, Oktoberfestade inte så fasligt länge, men var ganska slitna dagen efter ändå. Kort, men intensivt (när allt som gick att köpa var enlitersöl). Vi degade i bilen ett bra tag och drog oss sedan, utan hundar, in till stan igen för att blogga (& bajsa) lite på McDonalds. Framåt eftermiddagen puttrade vi vidare, men kom bara ca 2 mil bort innan vi åkte över en bro i en liten stad och Tommy såg en husbilsparkering som vi tyckte såg jättebra ut som nattställe. Vi var påväg mot ett naturreservat och eftersom det var Söndag och allt är stängt så var det lämpligt att stanna i en stad så att vi kunde handla Måndag morgon innan vi for ut i naturen.

Eftersom vi kom dit kring 16 då det fortfarande var ljust tog vi oss en sakta promenad genom staden som visade sig vara precis lagom stor & precis lagom fin för att tillfredsställa två bakiströtta turister.

Dresden

När vi vaknade på morgonen i vårt lilla camp började vi sakta plocka ihop oss för att åka vidare mot Dresden. Där hade vi spanat in en parkering som låg väldigt centralt men var till synes gratis, och tydligen användes flitigt av tyska husbilar. Och mycket riktigt, när vi kom fram stod där ett helt gäng uppradade längs med vattnet i kanten av en enorm kullerstensplan invid en bro. Längre ut var det designerad bussparkering och enligt vad vi förstod var det bara bussar som behövde betala så vi parkerade bland resten av husbilarna och begav oss in mot stan.

Vi passerade Dresden på vårt tåg mellan Berlin & Prag när vi var på tågluff för 3 år sedan, och från Berlin hade vi suttit med ett svenskt par som varje år brukade besöka Dresden, så sen dess har vi själva velat åka dit, och det blev inte av på resan hem från Irland förra våren, men nu så!

Efter stadsvandring och återhämtning på en gräsplätt vid floden gick vi tillbaka till husbilen som stod, säker och obötad där vi lämnat den.


Vi hade, innan vi lämnade Sverige, tänkt att vi skulle försöka gå på nån Oktoberfest i Tyskland eftersom det är sådana tider här just nu. När jag googlat på ”Oktoberfest Dresden” kom det upp ett evenemang som verkade superstort och sträckte sig över flera dagar, men just lördag var slutsålt. När vi googlat lite till visade det sig att platsen för festen låg bara 5-10 minuter från där vi stod med husbilen, så vi begav oss helt sonika dit för att se om det kanske gick att köpa biljetter i dörren. Det gick inte, men hon sa att om vi kom tillbaka vid 20-20.30 så kanske de kunde ha börjat släppa in folk som inte hade förköp.

Sagt och gjort, vid åtta gick vi tillbaka, glada & förväntansfulla, och blev nekade i dörren! Men efter en halvtimme utanför där vi pratat med diverse biljetthajar som inte kunde fixa något åt oss, gick vi åter och pratade med vakterna som först nekat oss och då fick vi helt plötsligt komma in och köpa biljetter! Och tur det att vi var lite envisa för vilken fest sen! Det var precis allt man kan tänka sig att en Oktoberfest i Tyskland är, och lite till. Blev vi besvikna på St. Patricks Day på Irland så blev vi det inte på Oktoberfest i Tyskland, och då trots att vi var många mil från München. Klicka! —> IMG_1541

En höstsommardag på camping

Efter en tidig morgon i Polen styrde vi som sagt tillbaka mot Tyskland. Målet var Dresden för vi ville komma söderut i förhoppning om att hitta finare städer & landskap. Framåt förmiddagen klarnade det upp ordentligt och började bli riktigt varmt, så jag som är en sån som bara MÅSTE vara utomhus när solen skiner fick panik, tog upp park4night-appen och hittade en privat camping en timme från Dresden som skulle kosta 6€, och styrde Tommy ditåt. Och vilket fynd! En riktigt fin liten pärla, där vi kunde breda ut oss ordentligt, tvätta lite tvätt (med det obegränsade vattnet som ingick i priset), värma upp en rejäl soldusch och njuta riktigt ordentligt i (kanske årets sista?) sommarvärme!

Äldre inlägg

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑