Att ta en gruppbild.

Sju års erfarenhet av att ofta befinna mig i vänskapskretsar med många hundar har även gett mycket erfarenhet inom ämnet ”gruppbild”. Vid ett tillfälle eller annat får någon nämligen för sig att en gruppbild vore trevligt att försöka ta, nu när vi alla är samlade. Scenariot vid dessa gruppbilder brukar alltid vara som så att fotografens (nästan alltid jag) hundar sätts ner först, och under följande 5-10-15 minuter sitter som ljus, om än stundtals väldigt besvärade, medan de andra hundägarna febrilt kämpar med att få alla sina (oftast bara två) hundar att sitta still samtidigt. När, låt oss säga 2 av 3, mattar lyckats få sina hundar stilla och den tredje är på väg att lyckas så har det oftast gått så lång (ytterst besvärlig, ur hundperspektiv) tid att minst en hund ur hundpar ett eller två har hunnit resa sig. Och så börjar hela kedjan om. Tills, för en värdefull sekund eller två, ett tillfälle uppenbarar sig då varendaste liten jycke sitter blickstill. Fotografen är då givetvis på hugget och klickar av en serietaging. Chansen att alla hundar, på någon av de 14 bilderna tagna under 2 sekunder, samtidigt tittar in i kameran är givetvis noll, och vid det här laget har det gått åt så mycket tid och energi att ingen matte är redo att åter ge sig in i kampen. Men alla hundar satt ju åtminstone still samtidigt. I två sekunder. Och kvar på fotoplatsen sitter fotografens hundar, ty de äro dömda till ett liv av att ”sitta stilla och se glada ut”. De vet ju inte bättre.

När detta scenario visserligen bara innehåller en extra matte förutom fotografen, men dessutom en valp, ja då undrar man hur man ens kunde tänka tanken från första början.

_K5B3583

_K5B3586

_K5B3601

_K5B3607

_K5B3609

_K5B3611

1 kommentar

  1. Ha,ha,ha :) kan hålla med om att pojkarna sitter still men kan väl inte riktigt säga att Tok ser så glad ut ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑