Hej hej!

Här är det dött som vanligt. I Norrköping rullar livet på. Vi har bott här i 2 månader nu och, inte föga förvånande, känns det helt normalt och ”hemma”. Det är lustigt det här med anpassning. Det är även lustigt hur snabbt jag numera tröttnar. Jag har nu jobbat i 2 veckor och har 6 månader, en hel sommar, framför mig, och ärligt talat känns det motigt. Jobbet är ändå kul, och chefen & arbetskamraterna är trevliga, men jag blir så rastlös. Mina tankar fastnar vid allt jag vill göra, och längtar tillbaka till sånt jag gjort. Och häromveckan bestämde sig Bloglovin för att jag var tvungen att logga in via Facebook och sedan välja ämnen som ”intresserar mig” för att kunna gå vidare. Valde ”resor” & ”fotografering” bara för att och nu följer jag (ofrivilligt) ungefär tretton tusen resebloggar och det dödar mig lite, men jag kan inte sluta. Jag vet att livet är nu, och det finns mycket just nu att vara glad & tacksam över, men jag kan som ändå inte hjälpa att drömma mig bort. Som vanligt.

Igår tog vi bilen bort till Kolmårdsskogarna och gick några kilometer längs kusten. Vädret var lite grått, men det var fint ändå.

_K5B0868 _K5B0892 _K5B0923 _K5B0924