Män & kvinnor, och sport.

Jag har fått för mig att jag vill bli sportfotograf. Det var ett luddigt beslut jag fattade i somras då jag kände att jag behövde något att åtminstone rikta in mig på, för att sen se vart det leder. När vi för någon vecka sen fick en genomgång av skolans praktikplatser så var enda stället som fick någon slags gnista att tändas i mig Bildbyrån, som säger sig ha Sveriges bästa sportfotografer. Jag har nu bokat in en så sen tid som möjligt för praktiksamtal för att ha några veckor på mig att fylla ut en hyfsat rimlig portfolio.

Igår var jag på hockeymatch. En snabb scanning av läget lät mig konstatera att jag var mestadels omgiven av män. De två utskickade fotograferna på plats var män, med mig hade jag två manliga klasskamrater, alla spelare var uppenbart män eftersom vi var på en Timråmatch i hockeyallsvenskan, och större delen av publiken bestod även den av män. Inga direkt chockerande ”upptäckter”. Det som slog mig, och påverkade mig mest, var dock hur snabbt jag fick veta att jag var kvinna och inte passade in.

Det började direkt när vi kom in i fotografernas rum innan matchen, då den äldste av de två manliga yrkesfotograferna tog första tillfälle att fälla en sexistisk gliring och konstatera att de aldrig ser kvinnor där. Mitt andra ordutbyte med samma person kom en bit in i andra period då han frågade om jag ville byta plats med honom, eftersom han stod närmare plexiglaset, ”så att du kan gömma dig bakom glaset när de kommer nära”. Samma erbjudande gick inte ut till min manliga klasskompis som stod en meter ifrån mig. Jag tackade nej. Nästan direkt efter detta började han diskutera matchen med min klasskompis. Ett samtal jag absolut förstår min exkludering i då det framgick tydligt att jag kan väldigt lite (ingenting) om hockey, så varför diskutera huruvida ett mål var snyggt eller inte med mig? Det som däremot gjorde mig förbannad var hur yrkesfotografen sedan fortsatte med att visa bilder och diskutera fotograferandet med min klasskompis bakom ryggen (alltså en halv meter bakom pga trångt) på mig, utan att över huvud taget vilja inkludera mig i samtalet. När han visste mycket väl att vi båda kom från samma utbildning och att även jag rimligtvis skulle uppskatta tips och meningsutbyten från en etablerad fotograf.

När jag kom hem gick jag in på Bildbyråns hemsida för att se på veckans utvalda bilder, där de sammanställer de 20 bästa bilderna från föregående vecka. De två sista bilderna porträtterar tennisspelare som vunnit US Open. Den första är en man. Han är svettig och kysser sin buckla i, vad jag bara kan anta är, direkt anslutning till matchen. Han är en idrottsman, iförd sina idrottskläder i ett av de största ögonblicken av sin karriär. Nästa bild är den kvinnliga vinnaren av US Open. Hon står högst upp i en skyskrapa, med New York i bakgrunden, och iförd en röd galaklänning håller hon sin buckla lite snyggt bredvid sig så att den inte tar uppmärksamhet från den verkliga föremålet, henne. Ingenting i bilden tyder på att hon är en idrottare, förutom bucklan (som för min del kunde varit vilket pris som helst då jag inte har en aning om hur en us open-buckla ser ut) och bildtexten. Men hon är ju snygg i alla fall, tack och lov för det.
(Ni får själva gå in på Bildbyråns hemsida och se bilderna jag menar, pga upphovsrätt kan jag inte publicera dem här).

Just ja, alla fotografer till ”veckans bästa bilder”, var även dem män, så här får ni för omväxlings skull en idrottsbild fotograferad av en kvinna. Yey och kors i taket.

_K5B4670
Två hockeysnubbar slåss om pucken. Bästa med att faktiskt bara öva är att slippa kolla upp vad alla likadana hockeysnubbar heter. 

Efter kvällens insikter är jag pepp. Min största drivkraft har alltid varit att visa de som tror att jag inte kan att jag visst kan. Det finns inget bättre än att komma med en sheltie i lila kaninkoppel och knäppa schäferbruksgubbar på näsan. På samma sätt är jag nu aspepp på att komma med rosa skor och ett indianmönstrat kameraband och knäppa sportgubbar på näsan. Jag ska tamejfan bli den bästa sportfotografen de sett!

3 kommentarer

  1. Sådärja, nu känner jag igen dig!
    Skit i livskrisen och kööör…

  2. You go girl!!! Du kommer bli bäst!! Älskar din inställning! Känner mig sjukt stolt!! ❤️

  3. vilket ärkesvin, den där yrkesfotografen… don’t let såna som han break you.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑