När jag hör en låt, & det hugger till i hjärtat och tankarna alltid vandrar till en viss person. När jag äter något vi alltid åt tillsammans. Något som smakar som vi. Eller när jag är på en viss plats, och trots att vinterkylan biter & snön yr så känner jag den varma sommarvinden &  läppar mot mina. Vet ni vad jag menar då? Dom där ögonblicken, platserna & låtarna som man för alltid kommer att förknippa med en viss person? Som betydde så himla mycket. Som uppenbarligen gjorde ett avtryck. Men också frågorna. Var den här sången verkligen vår? Tänker hen också på mig när hen korsar den där platsen? Smakar en viss maträtt även en liten bit av mig? Egentligen vill jag inte veta svaret. Det som tydde sig meningsfullt kan så lätt bli något värdelöst om det inte var meningsfullt för dig. Och jag gillar tanken på att ha varit en del av något meningsfullt.

2 kommentarer

  1. Jag blir tårögd. Ungefär så här har jag tänkt så många gånger utan att kunna sätta så vackra ord på det som du kan. Okej tårarna rinner. Du är himla klok du. Jag ångrar inga steg vid din sida.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑