Nu har jag varit hemma i en månad och 2 dagar. Och om en månad och 1 dag åker jag igen. Tiden har svävat iväg så fort, så fort. Dagar blev till veckor som blev till en månad. Fann mig själv 3 veckor från nyår och undrade vart tiden tagit vägen. Hemma är allt betryggande vanligt. Snön ligger & kylan biter. Katten har blivit vuxen, och större skillnad än så är det faktiskt inte från när jag åkte. Jag är tillfälligt tillbaka på jobbet. Svär över folk som inte plogar framför sina brevlådor, och släpar cyklar med 40 kg post genom snödrivor. And lovin’ it. Har bytt bakgrundsbild på min dator till London Underground System. Jag har ju någon illusionsönskan om att jag ska lära mig hela systemet i huvudet. Jag vet i alla fall vilken färg alla linjer har. Det är en start. Och så är det en liten bit av London, varje dag. Åh, som jag hoppas att jag återvänder en vacker dag. Vi är inte klara, jag & London. En del av mig är kvar. Men innan dess ska jag till Wales. Det lär väl ha nått de flestas öron vid det här laget, men jag kan väl vara så officiell och även meddela på bloggen att jag den 26 februari kommer befinna mig i en liten Opel, på en stor färja, tillsammans med en av mina bästa vänner & våra hundar, på väg över Nordsjön mot England. Väl framme ska vi roadtrippa över landet mot vår slutdestination, en gård mitt ute i ingenstans, Wales, där vi under 3 månader ska mocka fårskit, hjälpa till med lamning, och förhoppningsvis lära oss massor om vallning. Det kan bli så himla fantastiskt att jag knappt vågar tänka på det.

På återseende!