# avslut.

Nu är den faktiskt slut. Den sista dagen. Jag ska snart släcka och försöka sova. Klockan ringer 03.00 inatt. Jag var bara tvungen att posta ett sista inlägg från Cobham. Och trots att jag längtat sönder, så känner jag nästan mest sorg just nu. För även fast det varit mycket mycket svårt, så har det varit himla fantastiskt också. Och det är först ikväll som jag faktiskt insett att jag aldrig kommer tillbaka. Jag har liksom alltid vetat att jag ska stanna hemma, men jag har inte förrän nu fattat att det också innebär att jag aldrig kommer tillbaka. Det blev ändå mitt hem. Den lilla byn i Surrey som jag aldrig tidigare hört namnet på, har blivit en del av mig. Så tack Cobham. Och tack familjen. Tack T för hejdåkramen och orden ”Jag kommer missa dig..”. Tack London & tack ödet, för din fantastiska förmåga att vända livet i alla möjliga riktningar. Tack. Och hej då.

1 kommentar

  1. Älskar dig! Min klarsynta dotter <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑