Så har ännu en helg kommit och gått. Lika fantastisk och omtumlande som vanligt. Vi är faktiskt här, i London. Vi lever våra liv och uppfyller våra drömmar. Mitt i rusningen är det viktigt att stanna upp och komma ihåg det. Livet pågår här och nu, och vi är mitt i det. Latte & chokladmuffins på Starbucks, prat om allt mellan himmel & jord, en blick ut genom fönstret, en paus mitt i meningen; ”Carro, vi är i London!” För oss är det något stort, och jag vill påminna mig själv om det varje dag.

Fredag på The Running Mare i Cobham, med två nyfunna vänner, som bor här i min lilla by. Fantastiskt fint! Lördag utan stress, för-förfest med Amanda i Wimbledon, förfest på helt fantastiska Venn St Records i Clapham, med underbar uteservering, underbar öl och förbannat underbara människor. Fest på Infernos med dans, dans, dans på ett ölklibbigt dansgolv. Efterfest på Subway och dubbeldäckade nattbussen ”hem” till kära Wimbledon. Bakissöndag på Costa & en stilla promenad i duggregnet på andra sidan Tower Bridge (dvs den östra sidan). Kvällsfika på Starbucks i Wimbledon med världens bästa Caroline. Finmusik i öronen på tåget hem till förorten, åkrarna, skogarna, lugnet.