# tack.

Hamnade inne på min gamla bilddagbok. Jag är verkligen inte 16 längre. Men sakerna jag skrev då, & bilderna jag publicerade, fick mig att inse vilken otrolig tur det är. Eller tur & tur, alla blir vi ju äldre med åren, men vilken otrolig tur det är att jag utvecklats så pass mycket som jag gjort. När jag läste dom där sakerna kändes det som att inget av det finns kvar. Jag kände mig som en främling inför mig själv. Och jag tror att det är något bra. Jag ska inte gå in för djupt i det här träsket, det var inte min mening. Meningen var att rikta ett tack till dom människor som hjälpt mig bli den jag är idag, någon jag faktiskt är stolt över. För även om jag ibland känner mig precis lika jobbig, högljudd & egoistisk som mitt 16-åriga jag, så krävdes det bara 10 minuter av genomgång från år 2008 på Bilddagboken, för att inse att jag är flera mil ifrån den människan. Och jag vet att många av er vars förtjänst det är, läser den här bloggen, så tack från djupet av mitt hjärta för att ni fortfarande står vid min sida, och för att ni hjälpt mig att bli en bättre människa. <3

1 kommentar

  1. Du är en fantastisk människa och vän Julia! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑