# it’s to you, I will always belong.

Bläddrade bland bilder & hamnade i tidpunkten runt min praktik i Fjugesta förra våren, och stötte där på dom här bilderna på mig & stjärnan. Nya favoriter, for sure. Jag har inte skrivit så mycket i bloggen om mina känslor kring den här resan, och kring dom. Men jag har känt. Och jag har tänkt. Väldigt mycket. Och det har inte varit enkelt. Seriösa funderingar på att sätta mig på första bästa plan hem har kommit & gått. Hittade mitt nyinköpta retrieverkoppel i fickan på min regnjacka som jag använde för första gången idag, och tårarna blandades med regnet där jag gick runt i kvarteret och undrade vad fan jag har gjort egentligen. Dom är ju mina bästa vänner, det enda som alltid varit bra i livet, och dom enda man alltid kan lita på finns där. Jag var aldrig ensam. Nu är jag alltid ensam. Så inte fan är det enkelt. Folk jag träffar här säger att ”hemlängtan går över”. Men dom förstår inte. Det är inte hemlängtan.

I thought I packed it all, but I forgot my heart..

Så varför är jag då kvar? Jo, för att jag tror att jag behöver det. För mig, och för min utveckling som person. En hundvän på facebook skrev häromdan ”Det är inte ett intresse, det är en livsstil”, och det är så sant, men jag hade tappat livsstilen. Jag hade ingen lust för träning, knappt ens lust för hundpromenader, och jag var arg, hela tiden. Arg på mig själv, för min brist på träningsmotivation, och mina brist på framsteg under året som gått, men det gick ut över hundarna så jag var ständigt arg på dom. Så jag ser det här som en paus, en chans att sakna, längta, samla motivation, och förhoppningsvis inse hur värdefullt mitt hundliv egentligen är.

För jag har ju kul här, och jag har redan lärt mig otroligt mycket om mig själv, och träffat människor som jag inte vill släppa. Men tanken på dom finns där, varje dag, och gråten ligger nära i halsen. Den gör det. Men än så länge intalar jag mig att det är värt det. Att jag kommer få ut något tillräckligt värdefullt av den här resan för att det ska vara värt det.

1 kommentar

  1. *tågögd*
    Kloka, fina, fina du <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑