Lyssnar på gamla låtar som tidigare fått hjärtat att värka & själen att gråta. Visst värker det lite, men det är nog bara för att det är så extremt välbetingat att värka till dom låtarna. Men, vad hände där liksom? När gick jag från ung & heartbroken (svenska språket begränsar mig.!) till (någorlunda) vuxen & faktiskt jävligt nöjd med tillvaron? Jag ska hålla hårt i det här. I allt som är, just precis nu. För innan jag vet ordet av står jag ju alldeles garanterat där med ett brustet hjärta & en värkande själ igen. Men det är väl bara en del av livet, antar jag.

Heartbreak, I’m not holding your hand anymore.
Euphoria, take my hand.