# om att hitta sin plats.

Jag är vilsen. Irrar omkring i dimman (bokstavligt talat, eftersom jag inte kunnat se till andra sidan sjön någon morgon jag vaknat den här veckan, utom igår när jag skulle spendera dagen inomhus på agilitytävling. Då sken solhelvetet tamejfan!). Har svårt att hitta min plats. Kanske jag hittat den redan, men den är så många månader fram. Eller ungefär 5 månader bakåt. I de värmländska skogarna. Det här med att ha sina bästa vänner på mils avstånd över hela landet (och även landet i väst) är fan inte alltid så kul. Ibland känner jag mig så ensam här. Och inte på ett jag-är-så-ensam-ingen-tycker-om-mig-sätt, utan mer för att jag inte är en självklar del av gemenskapen här. Jag valde bort Fagersta. Jag flyttade härifrån. Jag har inte längre en plats här. Faktum är att Fagersta nog aldrig var min plats. Så vart är min plats? Jag vill ju ändå vara här, just nu, av många anledningar. Men vissa dagar vill jag bara härifrån, och undrar om det verkligen är värt att stanna. Vissa dagar känns livet som ett misslyckande, som ”Hur hamnade jag här?”. Och vissa dagar känns det ändå som planen följs, kanske inte in i minsta detalj, men i stora drag. Jag vet inte. Jag kanske bara tycker onödigt synd om mig själv. Man brukar nog ha en tendens att göra det. Men jag se ljuset. Jag ser inspirationen, och framtiden, och ibland även nuet. Det är väl bara att göra det bästa av situationen, som det i och för sig alltid är.

Over and out!

1 kommentar

  1. ”Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar
    och längtar till fredan, precis som du”

    Jag blir lite rörd eftersom jag är speciellt omnämnd <3 Snart, snart, snart!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑