den lilla svarta.

Jag är ensam hemma i 3 veckor. Med hundarna. I plural. Det älskade pälset & den lilla dryga svarta. Johanna skrev i ett blogginlägg (tror jag) en gång, något som lät ungefär såhär; nog för att man blir valpsjuk ibland, men vad ska jag med en valp till när jag redan har världens underbaraste Majk? Ibland funderar jag på samma sak. Nog för att jag bara haft honom i några veckor, men jag & valpen har än så länge inga starka band. Jag ser på honom & ser potential. En underbar individ som nog kommer bli precis allt jag tänkt mig. Men skulle jag sakna honom om han försvann? Förmodligen inte. Inte än. Jag tror att det är individuellt, både hos människa & hund, hur lång tid det tar att knyta band. Om det finns någon läsare som har 2 hundar (eller fler), hur lång tid tog det att knyta banden med den nya?

Den lilla då? Han är fin. Superfin. Lagom självständig, men ändå följsam. Social & kompatibel med både hundar & människor. Leker än så länge bra. Något ljudkänslig. Långt ifrån lika matkåt som storebror. Har inte visat några specifika miljöproblem. Växer bra, men håller fortfarande platsen som minsta hanen i kullen. Älskar att pussas, & gärna gnaga lite lätt. Bär omkring på allt, men tuggar inte sönder. Sover hela nätterna. Tycker om att skälla. Har världens sötaste nos. Tycker inte om att klippa klorna. Är duktig på att slappna av mitt i kaos. Idag är han 3 månader gammal. Helt ny. Och oförstörd. Han blir nog bra. Allt annat skulle hänga till 100 % på matte.

 

1 kommentar

  1. Jag trodde inte att jag hade några starka band till Fia, min sambos finska lapphund. Jag trodde jag ångrade henne samma stund som hon kom in i huse och hela flocken blev Annorlunda. Men så fick hon lunginflammation efter bara en knapp vecka hos oss och var nära att stryka med och då upptäckte jag att jo, hon betydde redan väldigt mycket. Sen upplever jag att det har blivit starkare men inte stadigt uppåt, för hon är jäkligt dryg om man jämför med Perfekta Väluppfostrade Sid. Man glömmer liksom att han också var pain in the ass som liten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑