that’s why I hold,
that’s why I hold with all I have.

Skulle behöva en lättare syn på livet. Skulle behöva inte ha ångest över de få % av mina betyg som inte är tiptop. Skulle behöva inte vara så jävla livrädd som jag är över att inte få jobb i höst. Skulle behöva inte vara stressad över saker jag har tid att göra. Skulle behöva inte vara rädd för att allt ska skita sig. Skulle behöva chilla. Varenda tanke jag har, varenda känsla, är in&ut, är upp&ner. Och ändå är det väldigt få saker i mitt liv som är in&ut & upp&ner. Det mesta är rättvänt, och rakt. Skulle behöva ta dagen som den kommer. Skulle behöva rycka åt axlarna när det jag tänkt göra inte går, och göra nåt annat istället. Skulle behöva komma äver min extrema lathet och faktiskt göra. Inte bara sitta här, och skriva. Och tänka. Och oroa mig. Inte fan är det lätt när det är svårt, heller.