en bild säger mer än tusen ord

Den senaste veckans händelser har fått mig att reflektera. Över hur otroligt värdefullt det är att ha bilder på dom man förlorat. Det liksom försäkrar en om att man aldrig glömmer. Såklart man aldrig glömmer ändå, men utan bilder tror jag det är så himla lätt att glömma hur dom var & hur dom såg ut. Med bilder har vi för alltid kvar ögonblick av deras personligheter och vi kan bevara känslor & minnen som annars skulle försvinna bort i glömska. Jag har själv upplevt att själva känslan av ett djur har försvunnit med avsaknaden av bilder, i och med att man aldrig mer kan bli påmind. När jag var yngre hade jag en kanin som hette Loppan. Det finns väl ungefär ett 100-tal bilder på Loppan, för någon gång för en sisådär 7 år sedan fick jag för mig att jag skulle rensa bort alla ”dåliga” bilder på honom. Det var ett gigantiskt misstag som jag idag har tagit stor lärdom av. De få bilder som finns på honom får mig att minnas en del av honom, men långt ifrån allt.

Sen Tinna somnade in har jag därför inte raderat en enda bild på henne. För jag har lärt mig att prioritera om. Då, för 7 år sedan, när jag rensade bland mina bilder, fick de som var ”tekniskt korrekta” vara kvar. Nu vet jag att värdet i en bild är så mycket mer än om den är tekniskt korrekt eller inte. Det emotionella värdet av en bild är så mycket högre, och så mycket mer svårdefinierat. De flesta bilder jag har på sparat på Tinna har inget ”fotografiskt” värde, är inget man skulle få stående ovationer för som fotograf, utan oftast ganska tekniskt dåliga bilder, men det är bilder som fångat henne, och som får mig att känna det precis som om hon fortfarande var här.

Jag har drygt 5000 bilder på Elvis i mitt bildbibliotek (av totalt 50000). Men trots den otroliga mängden jag redan har, är jag otroligt försiktig när jag rensar bland nya bilder på honom. Självklart raderar jag väldigt många bilder, men jag tänker alltid efter en extra gång, för även om han gör en ful min eller ser ganska korkad ut, så vet jag att jag kommer vilja minnas det när han inte längre finns hos mig. Och även fast jag tror mig ha flera år till på mig att ta bilder på honom, så vet jag aldrig det heller. Därför är varje bild viktig. Varenda liten suddig mobilbild, varenda fula min och tunga som hänger ut är värdefull att spara. För även om man tycker att det är ”fult”, eller en ”dålig bild” nu, så kommer dom vara ovärderliga när originalet inte längre finns där.

 

1 kommentar

  1. Vilken tankeställare jag fick mig nu Julia, tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑