ta dina minnen & försvinn ur mitt liv!

Jag hittade nyss en text jag skrivit för lite mer än 2 år sen. Den innehöll mest sentimentalt fjant som jag då trodde att jag skulle ha någon slags nytta av senare. En enda mening var dock av värde. Eller värde och värde, men den var vettig. Om jag bara hade lyssnat på den då. Om jag bara hade trott på det jag skrev & lyssnat på mig själv. Det är så lätt att säga det som är rätt. Veta vad som egentligen är rätt. Det är en helt annan sak att göra rätt. Hundratals gånger kan man intala sig själv vilken tanke som är vettig, och vilken handling som borde vara den rätta, men all den insikten går till spillo, för när det väl kommer till kritan så gör man inte ett skit av det där vettiga. Hur är vi människor egentligen konstruerade när våran hjärna så väl vet vad man borde göra, men det där förbannade hjärtat får oss att göra något annat ändå? Och sen står vi där, trasiga & lämnade, för att våra korkade, korkade hjärtan tog över.

2 kommentarer

  1. Du det är en jävligt bra fråga. Som jag ställer mig några gånger om dagen. Jag känner mig så förbannat korkad för det allra mesta för jag gör precis så som man inte ska göra. Om och om igen. Jag är lite som Elvis och mat.

  2. Men tänk vad fruktansvärt tråkigt livet vore om man bara gjorde vettiga logiska saker. Även om man står där trasig och lämnad så har man ändå känt något. Nä, hjärtat kommer före hjärnan vilken dag som helst! Fast först kommer magen. Man ska alltid sätta magen i första rummet, för där kan man både känna fjärilar och chipssug!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑