om jag hade lite kärlek så var den till dig

Jag saknar något som en gång var kärt, men som inte längre finns där. Eller, det finns där, men har inte längre samma betydelse. Är det möjligt, att en gång älska något så innerligt, och helt plötsligt har det bara, längs vägen, blivit obetydligt? Det framkallar inte längre samma känsla som det en gång gjorde. Klart att det är möjligt, vilken dum fråga.. men jag tycker inte om att det är så. Musiken är det enda som aldrig svikit mig tidigare, men nu finner jag mig plötsligt sittande här och är precis det, sviken av musiken. Ord som en gång fick mitt hjärta att svälla och min kropp att fyllas med välbehag har förlorat sin effekt, sin betydelse. De personer som jag en gång liknade vid gudar, skriver helt plötsligt musik som inte alls tilltalar mig på samma sätt som förut. Och det sorgliga är att i och med det har även de tidiga skivorna förlorat en del av sin forna magi. Jag visste att man kunde växa ifrån en partner, och utvecklas åt olika håll, men jag visste inte att man kunde växa ifrån det band som ligger (låg) en närmast hjärtat, och utvecklas åt ett annat håll än dom.. Man kanske måste jobba på musikaliska förhållanden, likväl som för personliga förhållanden. Jag kanske måste anstränga mig för att igen bli nykär i genierna från Eskilstuna? Hitta ett sätt att komma tillbaka till att bli lyrisk över att hitta orden ”vapen och ammunition” i en historiebok? För jag saknar vår relation. Jag saknar känslan bara jocke berg kan få mig att känna.

2 kommentarer

  1. :( samma är det verkligen för mig.. Jag saknar musiken och känslorna jag kände när jag lyssnade på dom.

  2. Får erkänna shocken som kom till mig när jag läste Jocke Berg, tills jag kom fram till att det uppenbarligen finns två svenska sångare med de namnet. Jocke Berg – Hardcore Superstar xD

    Puss på Näsan! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑