Jag är inte en person som inspireras lätt. Istället blir jag avundsjuk. Jag blir inte lätt glad för vad någon annan har, jag vill ha det istället. När jag vinner blir jag inte stolt över det jag har presterat, jag blir nöjd för att jag var bättre än alla andra. Jag vet inte varför jag skriver det här, eller om jag har en poäng. Det är nog helt enkelt så att det bara smög sig på. Jag frågar mig själv om det är en dålig egenskap eller en bra. Spontant känner jag att det är dåligt. Men då har vi ju inte vävt in betraktelserna från en annan synvinkel. Och det känner jag mig inte sugen att göra just nu heller. Vilket lämnar oss med att avslut som säger; Julia, du är väl ändå ganska så rutten ibland.

3 kommentarer

  1. Men hjärtat <3 Du gör mig tårögd.
    Du är inte rutten. Min blick söker sig till höger och jag tänker "Fy fan vad jag kommer sakna den där högljudda, spralliga tjejen som nu har varit min sambo under 2.5 år. Hennes spontanitet och kloka tankar om livet. Älskade söt-sambo".

  2. Kan bara hålla med Johanna då hon säger att du inte är rutten, du är långt därifrån!
    Vad sägs om detta: hur många gånger har inte de där egenskaperna hjälp dig att ta tag i saker och få saker och ting inte bara gjorda utan även väldigt bra gjorda?
    Att inte nöja sig med någonting halvdant gör att du utvecklas Julia, det tar dig framåt. Istället för att vara den som bara hänger med strömmer ger du dig själv ett försprång in i framtiden ;)

  3. Man ska aldrig nöja sig, man ska vilja ha mer hela tiden, att vilja ha det någon annan har är väl att inspireras på ett sätt? att vilja ta sig dit!? du är inte rutten julia, inte alls. du är brabrabra! och ja, du & terriern har nog en poäng, män är livsfarligt ;)

    puss!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2017 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑