Jag kan inte fatta att det snart gått ett år.

Nu är det knappt tre veckor kvar till sommarlovet och jag har alltså varit en del av HSPG1 i nästan ett helt läsår. Och jag måste säga att det varit mitt bästa år någonsin. I och med flytten hemifrån har det dock även tillfört många väldigt jobbiga stunder, men det har defenitivt varit värt det. Jag ångrar inte en sekund att jag sökte hit, att jag kom in och att jag flyttade. Det har gett mig så otroligt mycket och jag har utvecklats så som människa.

 

Jag har haft så otroligt kul det här året. Så mycket skratt. Och även fast vi många stunder hatar varandra så är vi ändå världens bästa klass. Och vi skulle inte vara HSPG1 utan någon av er! Vi är alla en egen liten pusselbit i det stora pussel som utgör vår sjuka klass. Och jag älskar er!

 

Utan Fif hade jag inte haft ett diplom på väggen till Julia Pettersson & Elvis för 3 placeringen på Skolmästerskapen i Lydnad. Jag hade inte ens haft Elvis, min mest värdefullaste ägodel och bästa vän. Och jag hade defenitivt inte utvecklat den passionen för lydnad jag har nu. Jag är faktiskt mer inställd och pepp på att någon gång få äran att titulera Elvis SLCH än att få titulera honom SAgCH. Visst vore det roligast med båda, men skulle jag någon gång behöva välja så skulle jag nog välja lydnaden. Visst låter det sjukt? Agility s har ju varit min dröm sen jag visste vad det var… Men saker förändras och jag önskar inte att en enda sak i mitt liv hade blivit annorlunda, för då kanske det inte hade lett fram till vart jag är idag. Lyckligare än någonsin!