(jo mamma, jag är faktiskt väldigt glad att du kommer!)

 

Jag känner dumma känslor. Jag vet att det är för att saknaden gör mig galen men jag blir ändå orolig. Jag tvivlar på om jag gjort rätt. "Tänk om mitt liv inte alls blir som jag tänkt mig nu bara för att jag går här" Men så blir det ju självklart inte. Varför skulle det här gymnasiet hämma mina planer. Visst, jag vill ju bli fotograf (så varför går jag inte media?) Därför att jag ville inte gå media. Jag ville gå här. Jag behövde komma bort.

 

Just nu känns det visserligen som att jag skulle kunna flytta hem på störten och börja media på JB men det vet jag är för att jag saknar älskling så mycket. Jag vet att det är det här jag vill. Jag vill egentligen inte flytta hem. Det jag vill är att kunna vara med älskling varje dag. Just därför tänker jag såhär. Men jag vet att vi är starka och kommer ta oss igenom det här året för att sedan hitta en bättre lösning. Så därför tänker jag nu gråta en skvätt, sova och vakna upp med tanken att jag går på världens bästa skola, har världens bästa pojkvän och att jag kommer vara så trött på Fagersta efter 3 veckors jullov att jag får bevis på att jag gjort rätt ^^

 

Puss på alla! Puss på päronen, puss på Forshaga(och allt vad det innebär), puss på Elvis, puss på Sara och Elin & mest av allt; puss på Alex!