Vet ni vad som just slog mig?
Om nästan exakt en månad flyttar jag hemifrån.
Det är egentligen ganska skrämmande. Jag tror inte riktigt att jag förstår vilken otrolig förändring det kommer att bli. Det är tur att jag vill det här så otroligt mycket. För hade jag flyttat hemifrån bara för skolans skull hade det nog blivit svårt. Nu flyttar jag ju också för att jag verkligen vill det.

Visst kommer jag ju att sakna hemma. Jag kommer alltid att sakna Fagersta. Vart jag än åker, hur bra jag än har det. Och nu har jag ju dessutom hur mycket personer som helst att sakna. Alex, mamma, pappa, vänner. Tur är det väl ändå att jag får ha med mig min älskade lilla pälsboll. Utan honom skulle jag nog inte klara det. Förstå vad ensamt det skulle bli. Men med Elvis i huset vet jag att jag alltid har en kram inom gångavstånd. <3 ;)

Nejmen det ska bli spännande. Och välbehövligt. Jag behöver komma härifrån. Men det känns skönt att vara borta i tre år och ändå ha sitt hem här att återvända till. När man flyttat ”på riktigt” så bor man ju inte längre hemma. I och med att jag hyr lägenheten av skolan så bor jag ju fortfarande hemma, eftersom det är hit jag måste återvända när de tre åren har gått.  Det känns skönt.

ciao!