Jag måste skriva om en sak som oroar mig, och det är det här med farliga hundägare. Ja, du läste rätt, inte farliga hundar, utan farliga hundägare. För det är hundägarna som står till svars för alla skador en hund gör, det är också dom som är skyldiga. En hund blir vad man gör den till. Ibland är det en olyckshändelse, helt enkelt för att kunnandet varit lågt, men alltför ofta är det avsiktligt för att nån snubbe i 20-årsåldern tycker att en aggressiv amstaff är det ballaste man kan ha.

Sen är det just det med raser. Att vissa raser har fått dåligt rykte. Och jag förstår folks rädlsa. Till och med jag, som mycket väl vet att amstaffar, rottweiler m.m. kan vara otroligt mysiga familjehundar, undviker att gå nära folk med en, och jag känner mig väldigt osäker runt omkring dem.

Ta t.ex. nyss när jag stod och väntade på att Elvis skulle bajsa. 5 meter nedanför oss kommer en ung kille med en rottweiler/dobermann-blandning, som grymtar och drar i kopplet. Vid mina fötter står en liten sheltie och viftar svansen av sig. I mitt stilla sinne tänker jag att om den där stora, grymtande blandningen kommer lös så har nog inte min lilla, glada, lurviga vovve någon svans kvar att vifta på längre.

Det känns.. tragiskt. Jag menar, vad är det för kul med att ha en hund som helst av allt äter andra hundar? Nu är det ju inte säkert att just den blandisen ville äta Elvis, han kanske bara ville hälsa, men ni förstår principen?
Någon ligger ju bakom dessa hundrasers oförtjänta rykte. Och det är de som äger dem. Det är dom som borde få dåligt rykte, inte rasen.