Jo alltså, funderar… det gör man ju.
Och önskar.
Man önskar att livet vore annorlunda.
Man längtar tillbaka till bättre tider.
Man tycker att alla har det bättre än en själv.
Jag antar att det är ett naturligt inslag i livet.
Avundsjuka, längtan. En önskan om något bättre.

Varför kan man aldrig bara vara nöjd?
Och varför är det så himla svårt att vara lycklig?
Alltid är det nåt litet dammkorn på linsen.

Just nu känns det tungt.
Ibland.
Inte alltid.
Men just nu.
Jag hatar skolan!
Jag kan knappt vänta tills det är över och jag verkligen får starta om på nytt.Självklart känns det vemodigt att lämna allt.
Lämna det som är välkänt, tryggt.
Men ändå ska det bli så jävla skönt att få allting nytt igen.
Och faktum är ju, att det ganska snart också blir välkänt och tryggt.

Jag vill inte stanna kvar på ett och samma ställe hela tiden.
Självklart längtar jag tillbaka till gamla minnen.
Saknar dem.
Jag saknar ettan & tvåan på Alfa.
Jag saknar hela tiden i Borås och alla fruktansvärt många, underbara minnen.
Jag saknar tiden i sjuan, tiden i åttan.
Men jag vill inte tillbaka.
Det är en del av livet, saker kommer, saker går.
Man måste bara lära sig att ta vara på tiden man har.
För den är knapp, och det ska hinnas med mycket.

Jag saknar, och älskar det som varit.
Men jag skulle för allt i världen inte vilja missa det som komma ska!


Dagens lärande, NO-lektionen: Om du ska äta en kanin, ät då en sovande kanin, den innehåller mer energi.