Tre länder på 2 dagar.

I måndags eftermiddag lämnade vi Morzine, och körde genom Schweiz mot Tyskland. Vi hann inte ända fram, men nådde åtminstone de tyska delarna av Schweiz, och parkerade på en liten parkeringsplats längs vägen.

Vi bytte snabbt om för att hinna fånga det sista kvällsljuset & ta oss en bad i sjön 5 minuter bort. Vi hade tvättat sängkläderna på morgonen och ville vara rena till sängdags. Det var faktiskt inte alls mycket kallare än en svensk sommarkväll i Juli.

På morgonen gick vi en promenad i skogen vid sjön.

På fälten låg dimman tjock.

Våren är i full blom!

Nästan på gränsen mot sommar, till och med.

Tillbaka till bilen, som skakat lite lätt i vinddragen från tågen som började komma framåt morgonkvisten. Nu gick resan vidare mot Tyskland.

I Tyskland parkerade vi bland husbussar & lastbilar längs med floden Rehn.

Även i Rehn blev det ett dopp, mycket kallare här dock.

Dagen efter utforskade vi lite små tyska byar.

Och till kvällen åkte vi över gränsen till Frankrike igen, där vi stod på en stor vingård, bredvid vad vi tror är en bröllopsfestlokal.

Den sista tiden i Alperna.

Efter Chamonix åkte vi till ett område som heter ”Grand Massif”, där gondolresan upp från bilparkeringen var riktigt lång.

Helt plötsligt hade det blivit för varmt för vinterkläder.

Väl uppe på berget fanns det dock fortfarande bra med snö, och superfin utsikt över Mont Blanc. Grand Massif ligger liksom mitt emellan Morzine & Chamonix.

Det syntes även uppe vid liftarna att våren är här.

Och nere vid bilen var det så varmt att Tommy tyckte det var en bra ide med ett bad i floden, för tillfället uppfylld av smältande glaciärvatten.

När vi kom tillbaka till Morzine slöt vi upp med det tappra gäng på totalt 4 bilar som ännu var kvar.

Vår vän Declan, som spenderat hela vintern i en liten Pegueot Partner.

De sista dagarna för säsongen spenderade vi uppe vid Avoriaz, eftersom allt annat hunnit stänga. Vi stod på en parkeringsficka från vilken vi kunde åka ner till en lift, men var tvungna att gå tillbaka till bilarna. Smältvattnet gjorde fickan lerig, men vi grävde dammar och lyckades hålla en torr fläck framför våra bilar.

En grusig ploghög fick duga som utkiksplats.

Men sen föreslog Declan att vi skulle gå uppåt för att försöka hitta en plats för våra hängmattor.

Här spenderade vi 3 kvällar i rad.

Med första parkett för solnedgången.

Den allra sista dagen i backen, med endast 4 kvar från våra Van Crew.

Lite annorlunda outfit än i Februari, och även lite räddare för att ramla.

En sista bild på toppen.

 

Chamonix

Vi är i Chamonix! I vårt säsongspass för Portes du Soleil ingår det 3 valfria heldagar på andra orter, varav Chamonix är en av dem. Vi har velat/tänkt åka hit hela vintern, och det har skjutits upp flera gånger, men nu är vi äntligen här. Och vilken dag vi valde att åka på1 Sikten har varit helt perfekt så att vi kunnat se de höga bergen omkring oss, och även om Chamonix faktiskt har åkning i världsklass så kändes ändå vädret som det viktigaste för just den här endagsvisiten. Om några år när tekniken slipats och (framför allt) modet samlats, så kanske jag kan våga mig på en säsong här, men för nu är jag himla glad över att ha fått spendera säsongen i ett område med många pister, för här i Chamonix är pisterna smala, men off pisten såklart desto bättre. Men en dag är vi nog redo att uppleva även den!

Vi åkte i konvoj från Morzine med våra vänner Pete & Declan.

Chamonix by/stad.

Vi var tvungna att ta oss en liten drink när vi ändå var där.

Under kvällen klarnade det upp inför vår åkdag.

Och ingen missade bilden på solnedgången.

När vi kom fram till parkeringen vid gondolen på kvällen och kollade kartan inför morgondagen.

Vy över Mont Blanc & Chamonix.

Framför Mont Blanc, som på just den här bilden faktiskt är det högsta berget man ser. Nerifrån byn göms toppen ofta bakom Aguille du Midi som har en gondol upp till sig och ser mycket högre ut.

När vi åkt några åk skulle vi ta den stooora gondolen allra högst upp.

Till en glaciär!

Lång väg ner till snön från gondolstationen.

Ännu längre väg ner för (den svarta!) pisten sen.

Det var uppåkt och brant, men jag tog mig ner till slut.

Och hade after-ski på bästa sätt!

Kvällens solnedgång.

En vårdag i Alperna.

Våren är verkligen här nu, och trots att puderdagarna är slut för den här säsongen finns inget att vara ledsen över, för efter en lång, kall vinter i en metallbox är det otroligt skönt att dagarna äntligen är varma, och så även vi. Förra fredagen hade vi den varmaste skiddagen hittills, även Tommys första på 3 veckor, då han varit hemma i Norrbotten och hälsat på. Vi började dagen med att göra en längre tripp över flera berg bort till en annan fransk ort inom Portes du Soleil där vi har säsongskort. Där tog vi en fika på en bergstopp och hade, som ni ser, väldigt varmt. På kvällen sen mötte vi upp gänget och tog sista liften upp för vårt ”hemmaberg” Nyon, där vi sen spenderade kvällen uppe i backen vid vårt egenhändigt skottade lilla hopp, ända tills pistmaskinen kom och körde bort oss lagom till solnedgången.

Upp på bergsplatån går det en gondol som hundarna är välkomna på, men vid sittliften blev det blankt nej så vi fick vackert promenera upp sista biten.

Long time, no see

HEJ!
Tommy här! Det var ett tag sedan sist jag skrev men det är kanske dags igen eftersom Julia verkar ha svårt att komma till skott den här gången. Mycket har hänt sedan den där soliga och underbara dagen uppe på Mont Chéry för över två månader sedan.
Vi har blivit del i ett stort kollektiv av väldigt varierande människor som bor i bilar och råkar ha ett gemensamt intresse; skidor och snowboard.
Från en nästan 40-årig frilansande grafisk designer till en 19-årig nybakad student från Nordirland.
I början av säsongen var vi alla utspridda över hela Morzine men nu har vi hittat varandra, och samlats på parkeringen där vi själva spenderade vår allra första natt här i början av Januari.

Nu till vad vi sysslat med den senaste tiden.
Första tiden här kantades av sjukdomar som avlöste varandra men nu har vi hållit oss både friska och sysselsatta. Vi har åkt extremt mycket snowboard och skidor, åkt på en turné i bilen till Schweiziska delen av skidområdet, och tagit mindre bilder än vi borde eller önskat.
Vi har iallafall genomlevt regn, regn, reng och en köldvåg då temperaturerna nådde nästan -20. Med det sagt så har det inte bara varit dåligt, vi har haft ett par väääldigt bra dagar ute i backarna.

Trots att det känns som att säsongen precis kommit igång på riktigt så börjar den ju nu lida mot sitt slut, med mindre än 3 veckor kvar tills de sista liftarna stänger. Men tills dess ska vi försöka göra det mesta av tiden, och kanske rent av blogga lite mer!

En kall natt på neråt -10, med precis över nollan i bilen, som tyvärr blev startskottet på nästan 3 veckors magsjuka. Definitivt fel natt att behöva gå upp & kräkas 1 gång i timmen.

När vi började friskna till, men inte tillräckligt för att börja åka igen, tog vi en tur in till staden Thonon för att turista lite.

En snöig promenad längs vattnet som rinner genom Morzine.

Mont Chéry har vi promenerat på både en och två gånger.

En kall morgon nere på parkeringen vid gondolen Nyon, det ställe vi spenderat absolut flest nätter på.

Vår första riktiga motion efter magsjukeepisoden blev ett lätt längdpass i kalla temperaturer, med hundarna springandes bredvid.

Lunchstopp på en bergssida för att fånga lite sol.

Under vår turné runt Portes du Soleil hittade vi riktigt fina längdskidspår att åka på.

Var sak må ha sin plats i bilen, men de hamnar väldigt lätt lite överallt ändå.

Förarhytten fungerar som både matplats/torkrum/hundsovplats.

En kväll fick grabbarna för sig att hitta på grabbiga aktiviteter uppe på kullen bakom parkeringen.

Jag fyndade ett snyggt skidset på en second handaffär. Det är inte så vattentätt dock, så får bara användas under soliga dagar.

Allt eftersom säsongen fortlöpt har jag blivit modigare, och med Tommys pepp & stöd vågat prova på saker som att ”droppa” från stenar och sånt.

En solig dag i Châtel.

Châtel

Châtel

En dag följde Tommy med en av våra vänner på en tur utanför liftarna.

 

Mont Chéry

I lördags hade vi nog en av de allra bästa dagar vi haft här hittills! Nästan 100% krya ställde vi klockan och gick upp tidigt för att vara vid liften vid öppning. Vi tog sikte på backarna vi hade sett från håll hade morgonsol, på Mont Chéry, och kunde sedan njuta av 3 timmars perfekta pister, då just detta berg ligger lite avskilt och bara har 4 stolsliftar & inte fler än 10 pister. Så nu vet vi vart vi ska åka när solen skiner för att slippa sönderbromsade, isiga branter redan efter 1 timme.

När vi åkt färdigt gick vi till vanen, värmde på lite lunch, packade matsäck och tog med oss hundarna upp i gondolen igen, för nere i dalen var det molnigt & grått, men uppe i snösko- och längdskidspåren på Mont Chéry väntade oss en härlig eftermiddag i solen. Hundarna somnade helt utmattade på kvällen!

Tre veckor idag.

Idag har vi varit här i 3 veckor, och det känns redan som att vi lever i rutiner igen. Den senaste veckan har vi varit sjuka, vilket ju kanske var lika bra att det kom nu, då det varit lite halvtaskigt väder igen, med många stängda backar. Det är nog tyvärr ingen toppsäsong vi kommer att få vara med om, men nog så fantastiskt ändå. Det vi gjort mest den senaste tiden är alltså att vänta ut vädret och vänta in bättre mående, och promenera med hundarna längs den fina ån/floden/vattnet som rinner genom byn. Ni ser ju på bilderna vilket vårväder vi har.

I onsdags promenerade vi in till byn en sväng och blev påminda om att det är marknad på den stora parkeringen varje onsdag förmiddag. Mitt bland stånden mötte vi dessa fina som agerade hjärtsmältare för att få folk att skänka pengar till en djurrättsorganisation.

I förrgår kväll tog vi bilen upp mot den högsta skidorten, Avoriaz, igen. På den parkering vi tittat ut stötte vi på vankompisar från Wales som vi pratat med tidigare under vår vistelse här. Det är väldigt många vans i området, faktiskt, och vi har lärt känna flera av dem, så det är roligt att råka stöta på varandra då & då när man byter parkering för en natt eller två.

Och dagen efter var det äntligen dags att ge oss ut i backarna igen. Vi körde några timmar på förmiddagen och det var superhärligt! Idag är vi dock väldigt trötta, av kvardröjande sjukdom så vi har tagit en vilodag igen för att återhämta oss ordentligt.

En vecka i alperna!

Ni har vi varit på plats i Franska Alperna i drygt en vecka, och saker och ting börjar falla på plats. Vi tog ganska exakt en vecka på oss att köra från Alicante i Spanien till Morzine i Frankrike. Vi hade tänkt köra snabbare, men just veckan efter nyår drog det in ett oväder över området vi är i så vi väntade ut det och körde lite långsammare. Men till slut var vi framme, och fann oss själva på en parkering precis under en gondol, med goda vangrannar från Wales!

Det har varit mycket att upptäcka och ta in första veckan. Vi har pratat med våra grannar och lärt känna dem, utforskat 3 olika berg, hittat hela vägen till Schweiz vid ett tillfälle, jobbat 3 dagar för ett brittiskt eventföretag som behövde hjälp att bygga fram och undan scener till en partyvecka för ett gäng brittiska universitet, hittat och åkt i superfina längdskidspår, handlat i alla de lokala mataffärerna, hittat ställen att byta vår specifika gasflaska när den tar slut, hittat 3 olika ställen att stå över natten, och idag var vi till badhuset och duschade för första gången på 10 dagar!

Vi har börjat markera i en pistkarta över hela Portes du Soleil vart vi har åkt hittills, och än är det väldigt mycket kvar. Backarna var väldigt isiga och dåliga när vi kom, på grund av allt regn som varit kring och efter nyår, men det kom lite snö i mitten av veckan så det börjar ordna upp sig, och veckan som kommer ska det enligt prognos snöa massor. Vi håller tummarna, för det är rena vårkänslorna här bland allt tö, och det kan väl få vänta åtminstone en månad till, tycker vi.

Här är parkeringen vi stått på flest nätter, och en av våra grannar; Po

Delar av Morzine, som är den största byn i området, där vi också hittills varit stationerade.

Sjön Lac du Montriond, där vi kommer kunna åka längdskidor runt när det kommer mer snö.

Nästan hela serpentinvägen upp mot orten Avoriaz där vi jobbade, stod vi på den här parkeringen. Fint, men lite kallare än nere i byn.

Igår efter skidåkning tog vi med hundarna upp i gondolen. Parkeringen vi står på är tyvärr rätt skuggig, så vi tog med oss lunch och satte oss i solen. Vissa har med hundarna i backarna, eftersom de ju är tillåtna på gondolerna, men jag är tveksam över hur bra det är för lederna att springa ner för skidbackar. De kan få följa med någon gång när de är nysnö kanske, men annars får vi leta fler längdspår istället!

Ikväll står vi på byns ställplats. Vi trodde att man var tvungen att betala för den, men ville åka hit och kolla läget i alla fall, och det visade sig att betalmaskinen krånglade och flera personer står här gratis utan problem. Men det finns EL att köpa! 4 timmar för 2€, och det var ju mer värt att traggla med maskinen för att få el, och efter många försök så lyckades vi! Hurra!

Agility i Torrevieja

En ledig dag när vi var till ett stort handelsområde i Torrevieja för att besöka en bygghandel lyckades mitt öga fånga en port vid en mur med ordet ”agility” skrivet på sig. Vi var såklart tvungen att undersöka och innanför muren dolde sig mycket riktigt en agilityplan. Vi såg även två människor där inne så vi gick in och frågade om jag inte kunde få vara med och träna lite. Och det fick jag! Efter en stund kom det fler människor och på den här klubben var själva banan inhängnad och runt den sprang alla hundar lösa, några ägare kastade bollar, och Tok befann sig i upplösningstillstånd nästan hela tiden i sitt koppel. Jag hann åka dit en gång till innan vi lämnade vårt jobb i området, och den andra gången vågade jag ha Tok lös bland de andra hundarna och han skötte sig faktiskt väldigt bra! Även på planen var båda hundarna stjärnor, men där hade jag inte räknat med något annat!

Casa la Pedrera / Costa Blanca Quad Tours

Vad passar inte bättre än att starta det nya året med ett BLOGGINLÄGG! Synd bara att ingen kommer läsa det idag eftersom ni alla nog slutat gå in här vid det här laget. Men så förvånade ni kommer bli när ni väl gör det. Jag tänkte i det här inlägget visa lite, faktiskt de i princip enda vi har, bilder från stället vi bodde & jobbade på i en månad. Det var väl när vi kom dit som blogglusten dog lite. Det var inte riktigt som vi förväntade oss. Det var inte jättehemskt, men inte heller speciellt inspirerande och tydligen inget jag ville dokumentera för att minnas i framtiden.

Stället vi jobbade på hette Costa Blanca Quad Tours, och huset familjen bodde i hette Casa la Pedrera, och har synts i ett tretton år gammalt avsnitt av Grand Designs. Söker man på ”grand designs Alicante” hittar man det på YouTube.

En sak vi jobbade mycket med var att släpa fram, från mögliga gamla stall, ur lådor som vittrade sönder i botten, crafts, eller som vi kallade det; craps. Under eventen som var medan vi var där stod dessa ”hantverk” (made in Indonesia) ute till försäljning.

Här är volontärernas kvarter, The Cabins, hundra meter från det stora huset. Vi använde toa och dusch, och umgicks här, men sov i vår egen lilla mögelfria stuga som vi parkerat runt knuten.

I Spanien finns ju inget annat väder än regn, så allmänutrymmet var utomhus, men under tak. Säkert mysigt under sommaren, men i November blev det väldigt kallt när solen gick ner, men vi hade magiska solnedgångar varje kväll.

En annan stor arbetsuppgift jag hade var att logera & rida hästarna. Det låter härligt, men det blev tyvärr inte så jättemycket tid för ridning, och de flesta hästarna var redo att gå i pension för ungefär 5 år sedan, så det kändes ärligt talat inte så jättekul att rida dem, utan jag umgicks hellre med dem på marken.

På måndagen i veckan då vi skulle lämna stället på lördagen, kom det par som var tänkt att ta över efter oss. De kände dock ganska snabbt, kanske med viss bidragande energi från oss, att de inte trivdes och det hela slutade ju med att vi alla 4 reste vidare tillsammans. Men innan det hade vi en trevlig (tack vare det nya sällskapet) sista vecka, och jag hann ta med hela gänget på en härlig ridtur runt Campot.

« Äldre inlägg

© 2018 Julia Pettersson

Tema av Anders NorenUpp ↑