Min Pelvis är duktig. Väldigt duktig. Otroligt duktig. Han sviker aldrig och han kämpar alltid sitt yttersta för det där klicket. Om något inte går framåt i träningen är det alltid 100 % mitt fel för att jag inte fattar hur duktig han är & inte kan förstärka rätt. Mitt päls gör alltid rätt. Så förlåt hjärtat för att din matte ibland är lite korkad och säger att du är korkad. För det är du inte. Du är världens duktigaste! <3
Har nyss varit ute & spårat med Elvis & Jennifer med hundar.
Och jag kunde inte vara mer nöjd över pälsets insats. Han spårade på riktigt, riktigt fint. Hittade rätt håll direkt i upptaget, även om han flummade runt lite väl mycket de första 50 metrarna kanske. Tog första vinkeln fint & strax därefter också första pinnen. ca 100-150 meter in i spåret kom, som väntat, ett tapp, men det skötte han ovanligt snyggt & hittade tillbaka väldigt snabbt. Vid andra pinnen var han så långt fram att jag inte såg att han plockade upp den så jag blev lite fundersam när jag såg att han var på väg tillbaka i spåret, men då jag såg att han hade med sig en pinne öste jag med beröm. Fint att få kvitto på att apporteringen funkar. I vanliga fall brukar jag vara med och berömma redan när han plockar upp den. Resten av spåret flöt på bra, med även tredje pinnen + slut in.
Det jag är särskilt nöjd med är det snabba upptaget efter tappet & att han samlade sig snabbare än vanligt. Han brukar annars kunna flumma på i flera hundra meter med väldigt slarvig, osäker spårning, men idag skärpte han sig mycket tidigare än han brukar. Ett steg i rätt riktning!
Pälshög är skadad. Eller jag vet ärligt talat inte vad han är. Men jag var i alla fall till vet. förra veckan efter otrolig stelhet och en natt liggandes på samma fläck, ”symptom på generell smärta” blev diagnosen, nu går han på vila, jag fick provsvar om inflammation i onsdags men de visade inte tillräckligt så nu har nya prover skickats, de är klara på torsdag. Antingen är det bara en dum överansträngning som redan försvunnit sen förra veckan då proverna, som enligt svaren visade på en förhöjning av nåt som inte skulle vara förhöjt, togs. Eller så är det borrelia/Ehrlichia.De svaren fås som sagt på torsdag..
I vilket fall sitter jag här med en superpigg pälshög som inte visat några symptom sen förra onsdagen hos vet. Denna pälshög är var mitt uppe i högträning för agilitysäsognen och han är det tänkt att jag ska hålla i koppel… Han går visserligen på smärtstillande och inflammationsdämpande nu, men det känns ändå helskumt att vila en hund som inte visar några som helst tecken på smärta eller att nåt är fel. :(
Men vi har lyckats roa oss med inslag av framförgående på våra 10-minuters promenader samt nosduttar & platsliggning inomhus. Kjempeflink sheltie är en naturbegåvning på nosduttar. Börjar nästan ana lite Shejpa-stil på honom, vilket jag bara tackar och tar emot! Tur i alla fall att han tycker det är kul, för jag kommer inte ha en friskförklarad hund på minst 2 veckor till :(
Just nu känner jag mig väldigt förlamad i min hundträning. Hittills har det gått jättebra att träna med fårskinnsleksaken jag köpte av Fanny & Thomas. Han har kampat riktigt bra med den men nu känns det som att han tröttnat. Jag sliter mitt hår för jag vet verkligen inte hur man tränar upp belöningsvärde. Jag vill verkligen kunna träna med leksak som belöning, men stundtals känns det som att jag ”tvingar” honom att leka med leksaken och det känns inte alls som en uppskattad belöning. Jag vill kunna träna upp hans lek men jag vet inte hur jag ska börja eller alls hur jag ska göra. Det känns fruktansvärt frustrerande men jag får väl hitta på något för det går inte att ersätta leksak med matskål vid alla tillfällen.
Speciellt vid 2×2-träningen behöver jag ha stort värde i leksaken för just nu är det väldigt dålig intensitet i den träningen och det känns frustrerande, för vid alla annan agilityträning är han superpeppad. Det går framåt med 2×2, det gör det, men det känns inte alls som att han tycker det är kul längre. Jag ska nog ta en paus i den träningen fram till nästa vecka och under tiden fokusera mer på enskild lek och att ha kul och verkligen leka tillsammans med honom istället för att inbilla mig att han ska tycka att det är kul att bara dra i snöret jag håller i, typ.
Någon som har något tips?
Idag har jag och fem andra tjejer fått skjuts ut till en sjö i närheten för att träna hund. Apportering, sök & spår stod på schemat. För min och Elvis del blev det spårpremiär för i år! Blev ett ca 300-400 meter långt spår med 4 vinklar, 4 pinnar + slutpinne. Och det flöt på som ett rinnande vatten. Liten pälshög var pepp som tusan innan och sprang iväg fort, fort för att hitta spåret, vilket han gjorde direkt och sen bar det av i en väldig fart. Måste säga att jag var väldigt nöjd med hans tempo. Och 5 pinnar ut, 5 pinnar in blev det. Han fick liiite hjälp vid de 2 första pinnarna men de 3 sista tog han helt själv. Super! Så nu går matte på moln och drömmer om brukschampionat…. Lite långt fram i tiden kanske, men jag tvivlar inte en sekund på att pälshögen fixar det. Mattes stjärna!
Bilder från apporteringen med Majken & Maxi.
Maxi & Majken
Majken
Maxi med den lilla rosa.
Idag har vi varit i AH-hallen och varit observatörer på en kurs för Maria Hagström som Fanny & Thomas gått. Tillsammans med några andra är de nu inne på tredje kurstillfället med Maria. Dagen har varit mycket lärorik och det har antecknats flitigt i våra block. Imorgon ska vi tillbaka igen men då blir det bara halvdag. Idag har vi varit där hela dagen, från 09.00-16.00.
1. världens sötaste bc-valp på 9 veckor.
2. totte med ballaste frisyren i stan.
3&4. totte & valpis igen
5. Carro & Sid leker.
Jag och Veronica har precis avslutat vår andra praktikdag hos Klickerklok, Fanny Gott & Thomas Stokke. Vi hade höga förväntningar på den här praktikplatsen och än så länge är vi inte besvikna. Fanny & Thomas är jättetrevliga och vi känner oss så välkomna. De 4 hundar som bor hemma hos dem just nu är cockrarna Shejpa & Pouge, border collien Squid och vorstehn Pax. Vanligtvis bor även settern Pi här, men hon är för tillfället på fjällsemester. De här 2 dagarna har vi skottat snö, matat fåren, gått hundpromenader och tränat hund. Idag var vi och tränade slalom och hinderteknik i ett ridhus i närheten. Imorgon 07.45 ska vi åka med Thomas och hämta hem 5 nya får till gården. Squid behöver nya individer att valla. Igår skottade vi fram en liten uteplats till de nya fåren och Thomas sågade ut en dörr ur la’gårdsväggen. Framåt veckan blir det b.la. träning i AH-hallen, en inomhushall i Karlskoga.
Jag, Squid, Shejpa, Baccus & Elvis i solskenet utanför huset.
Är nu anmäld till lydnadstävlingen i Fagersta 14/2. Det är bra för mig att ha en ”deadline” för hundträningen, det blir så mycket effektivare då. Och så tycker jag ju så mycket om att tävla så det är kul att förbereda sig och finslipa moment inför tävling. De närmsta veckorna blir det därför hårdträning på 2:ans alla moment, med extra mycket fokus på Ink. m. ställande, rutan & platsen. Men såklart ska alla momenten slipas på.
Har en väldigt aktiv, uttråkad hund för tillfället, så han blir nog väldigt glad över 4 veckors hårdträning.
Bilden är från i somras, när vi var i Ljungdalen och fjällvandrade.
Jag har kommit på.. en grej. En väldigt konstig grej, men ändå ganska smart, tycker jag.
När det gäller hundträning så finns det vissa val man som hundförare måste göra. Jag har kommit på att jag vill likna inlärningen av ett moment vid en världskarta. Målet, alltså det färdiga momentet, är Rom. (Eftersom ”alla vägar leder till Rom”)
Det första valet man som hundägare väljer är vilken väg man ska ta till Rom. Det allra smidigaste från vart vi står borde väl vara typ rakt ner. Men känner man för en sväng norrut för att sedan fortsätta via finland funkar ju det också, för tillslut lär man ju komma till Rom ändå, jag du fattar.
Det andra valet är hur jag ska få mig och min hund till Rom. Alternativen som finns då är; 1. Knappa in koordinaretna för Rom på en GPS, ge till hunden och säga; ”Hit ska vi.” 2. Ge hunden en karta, peka på Rom och säga ”Hit ska vi”. 3. Ge hunden ingen karta alls och säga; ”Du Fido, vi ska till Rom. Du får gå först och går du åt rätt håll säger jag ”Nu bränns det”, men går du åt fel håll säger jag ”Nu blir det kallt”.
Det sista stycket kan tyckas en aning suspekt, även för de hundägare som i första stycket förstod litegrann vad jag menade åtminstone. Det första stycket, om vägen, är metoden man använder för just det momentet, vägen dit. Det andra stycket är mer metoden man använder i träning över lag, alltså hur delaktig är hunden och hur bra fastnar momenten? Om ”Rutan” är Rom och ”Fritt följ” är Peking, så väljer man ju olika vägar för att komma dit vid olika moment. Men sättet mananvänder är oftast detsamma, och det avgör även hur bra hunden lär sig momentet och hur bra den senare kommer ihåg det. Alltså; GPS eller hitta vägen själv?
Jag skäms!
Jag har tränat lydnad som ett jävla as i över en månad nu och under den månaden har jag inte tränat agility en enda gång! Först idag gjorde jag det. Och varför, varför, varför har jag inte gjort det tidigare?!! Agility är ju det jag brinner för. Jag älskar agility. Det var agilityn som förde mig in i hundsportens underbara värld. Och trots att det är jättekul med andra sporter så får jag aldrig ”glömma bort” agilityn igen.
Fyfan vad bra jag mådde ute på banan idag. Så sjukt jävla bra!
I helgen är det tävling i Lydnadsklass II och Appellspår. Pepp! :D
