Så fin är han, lilla valpen. Helt fantastisk, faktiskt. Idag gick vi upp 10.30. TIO TRETTIO. Med en 3 månaders valp.
Fantastiskt! (bilder tagna igår, i Torsång)
Sen sist har jag och favoritpälset hunnit med att, helt oplanerat, springa ett superlopp i agility och flytta upp oss till klass II. Med den bedriften insåg jag, om jag nu inte gjort det tidigare, hur perfekt Elvis egentligen är för mig. Jag är inte speciellt pedagogisk i min hundträning och oftare än sällan går det våran väg på grund av ren tur. Eller helt enkelt för att jag har en sån fantastisk sheltie. Som i Fredags. Jag har inte tävlat agilityklass på över ett år för att jag har tränat running contacts. Planen var att inte gå ut på tävlingsbanan igen förrän det satt på träning, i bana. Men än så länge sitter det bara (80 %) (på balans) med ett hinder framför + ett hinder bakom på träning. Jag har aldrig kört balansen+running i en bana. Och inte heller kört en hel bana på flera månader. Men likförbannat går supersheltien runt med noll fel & pinne, trots att matten avviker från planen med hästlängder. Det blev en skakad femma (domaren satte 5, men ändrade sig), så lite tur var det allt. Men mest, en helt fantastisk Elvis!
Känslan.
När man hade en plan, som gick i baklås. När man hade en dröm, som liksom bleknade bort. När man hade en vision, som man inte längre ser. När man kände något, som man inte vet om man känner längre. När man längtar efter något, men inte vet vad man ska göra sen. När man håller fast vid något, som man inte ens vet om man vill ha. När man är älskad, men känner sig ensammast i världen. När man brukade veta vilken väg man skulle ta, men nu känner sig mer vilsen än någonsin. När man brukade sikta mot stjärnorna, men nu mest vill gräva ner sig.
Min bästa vän. Det är du & jag mot världen, när inget annat funkar. <3
Jag har inte så mycket att berätta, annat än hur underbart det är att kräla omkring på en gräsmatta och fota krokusar. Då är det vår. Emma & jag lärde oss förresten förra veckan hur krokusar ser ut. Vi var ute på promenad och jublade över alla fina små blommor som började sticka upp längs med huskanterna & jag frågade min vän hur krokusar egentligen ser ut, för jag hade en viss aning om att ”de fina små blommorna” in fact var just krokusar, för att man ”brukar höra folk snacka om krokusar på våren”. Emma visste inte, men delade min misstanke, varpå jag fiskade upp telefonen och googlade på krokusar. Våra aningar stämde. ”De fina små blommorna” var krokusar. Man lär sig nåt nytt varje dag!
P.S Jag googlade nyss igen för att vara absolut säker på att det faktiskt är krokusar jag fotat. D.S
Som dom flesta säkert ser är designen ny. Det känns inte helt hundra med headern & ”profilbild” än, men grundstrukturen känns super. Och den här gången slapp jag sitta & gråta & slita mitt hår i timtal för jag fick nämligen hjälp av proffset själv. Tack, igen. Skolmästerskap i drag står på schemat ikväll, istället för imorron. Har ju varit kaxigt oberoende hittills, men nu börjar en viss nervositet faktiskt krypa sig på. Herregud, här har jag stått på ett par längdskidor med hund framför 3 gånger i hela mitt liv, och ska tävla stafett (vilket kan innebära många, väldigt ivriga, hundar i röresle samtidigt=kaos). Panik lär infinna sig om jag ramlar & trasslar in mig. Men jag & Hultan har bestämt oss för att inte ramla, helt enkelt. Bra plan. Enkel, & lätt att komma ihåg. Nu ska jag koka ihop mig något näringsriktigt för att bygga på krafterna till ikväll. 19.00 åker vi från skolan, & sen bär det av. Lag Drag-ons taggar för fullt!
Mitt hjärta är bäst i hela världen!
Jag har varit nere i stallet och tränat, och filmade under fria följet. Med varmt hjärta tittade jag sedan igenom filmerna. Det går inte annat än att le när man ser det där lilla, svarta luddet & hans underbara attityd. Jag är otroligt lyckligt lottad som har en sån underbar, underbar hund. <3
1. en bild som väldigt väl symboliserar våra hundars förhållande och de känslor de hyser för varandra.
2. världens finaste pälshög.
Jag har 2 rena tävlingsmål för 2011;
- Bli uppflyttad till agilityklass III.
- Bli uppflyttad till elitklass spår.
Träningsmässigt har jag fler och mer omfattande mål. Det finns så mycket jag vill göra, och som jag tycker är fascinerande, men som jag inte gjort (shejpa trick, kroppskontroll t.ex.), för att jag fokuserat för mycket på tävlingsmoment. Därför håller jag tävlingsmålen realistiska & roliga och satsar istället mer på att bli en bättre, roligare & gladare hundtränare, genom att;
- Läsa igenom hela ”Lydnadsträning i teori & praktik”, och på allvar försöka praktisera både vad boken säger, men också allt jag lärt mig från alla duktiga hundmänniskor jag träffat genom åren.
- Hitta tillbaka till agilityglädjen, & träna agility. Säkra kommandon, öka förståelsen, tighta upp svängar, träna hoppteknik, öka farten, hitta rätt koncentration etc. Det finns så mycket som kan bli bättre!
- Ha kul! Träna mer trick. Utforska både min & Elvis kapacitet och inte bara träna på tävlingsmoment.
- Fysträna mer medvetet.
- Till 100 % använda mitt nya loggbokssystem, filma & analysera mera. Inte bara konstatera ”Det funkar inte, det går inte framåt”, utan ta reda på varför det inte funkar eller går framåt.
(Som den uppmärksamme säkert märkt så finns det inget mål om lydnad. Detta är för att jag bestämt mig för att helt sluta träna tävlingslydnad, på obestämd framtid. Jag har äntligen lyckats fatta att jag egentligen tycker att det är skittråkigt. Alltså är det ju väldigt korkat att träna det, när det finns så mycket annat som jag älskar att göra med min hund.)
Snön har kommit till Forshaga. Den kommer i omgångar. Bilden på pälset är tagen i första omgången, för två veckor sen. Bilden på Majken är tagen mellan omgångarna, för en vecka sen. Och nu är det snö igen. Dock ganska grått och trist i övrigt, så det är ingen höjdare faktiskt.
Jag är inne i en hundträningsperiod. En riktigt intensiv period, där jag både känner att jag vill träna, jag skriver planeringar, planeringarna följs, och jag känner faktiskt också att det går framåt. Och allt detta utan minsta känsla av att det är jobbigt. Härligt! Jag känner att saker äntligen börjar hända i de ”klassiska” momenten, som jag en gång kallat klara. Apporteringen börjas få ordning på, uthållighetsträning i fria följet är äntligen påbörjad, jag jobbar på småsaker som ingångar, utdrag i hoppet, bättre skiften i fjärren osv. Har börjat förstå att jag måste ta tag i de där momenten som är tävlingsbara men endast duger för 7:or eller 8:or, innan jag kan gå vidare med helt nya moment. Så det blir vad vintern kommer att handla om, lydnadsmässigt. Till våren sen drar jag igång ordentligt med rutor, inkallning med ställande, kryp, framåtsändande & skall. Det är tänkt att jag ska tävla tvåan i april och högrespår samt lägresök i september/oktober. Om känslan håller i sig ser jag inga hinder för att det målet ska uppnås.
Fint! Matten är nöjd & pälset är nöjd!
Förresten, vi har fått tillökning. Hemhemma bor numera en svartvit BC-puppis som heter Trick. Lillmatten längtar så tills vi ska hem och ses, det ska bli kul att se hur Elvis hanterar faktumet att han fått en lillebror!
Elvis & Zenoni, samma fast olika. Kort päls – stor, lång päls – liten.
Kanske inte en vårdag med tanke på frosten, men nog var det vackert väder allt. Passade på att fota medans solen ännu var uppe. Motiven gör ju nästan bilden själva, för nog har vi allt det snyggaste hundarna, jag & Emma? Dom är för söta när dom leker. Zenoni tror att Elvis är värsta leksaken och skulle säkert lägga sig och gnaga av ett av hans ben om hon kunde. Elvis, å andra sidan är tveksam om han ska bita tillbaka, eller fly för livet.
Gullhundar!
Min Pelvis är duktig. Väldigt duktig. Otroligt duktig. Han sviker aldrig och han kämpar alltid sitt yttersta för det där klicket. Om något inte går framåt i träningen är det alltid 100 % mitt fel för att jag inte fattar hur duktig han är & inte kan förstärka rätt. Mitt päls gör alltid rätt. Så förlåt hjärtat för att din matte ibland är lite korkad och säger att du är korkad. För det är du inte. Du är världens duktigaste! <3
