Julia Pettersson

För att ni gör mitt liv, så mycket bättre.

1. Eddie, Elvis & Pajjazz. En kall värmlandsvinter på Dejebanan för nästan 3 år sen. Älskar småhundarnas blickar mot (en till synes obekymrad) Eddie. 2. Världens finaste Nea & Chilli, tagen en höstdag vid Sörtjärn för 2 år sen. 3. En blöt Bodil, tagen samma dag. 4. Världens sötaste Helena gör tummenupp för sökdag med världens finaste klass, 1 år sen. 5. Ticken förra vintern. 6. Zenoni & Elvis för 1 år och 1 månad sen. Forshagaliv <3

Har spenderat några timmar idag med att rensa igenom gamla bilder. Här är ett urval av de bilder jag valde att lägga i Quick Collection, där favoritbilderna hamnar, inte nödvändigtvis för att de är de teknisk bästa, eller för att jag ska dem lägga i en portfolio, utan för att jag tycker extra mycket om dem, på ett eller annat sätt. Det är svårt att rensa bilder. Man vill ju inte gallra ur helt, men heller inte ha kvar alltför mycket skit. Men det bästa är att man hittar guldkorn, som bilderna ovan, som får en att minnas underbara dagar, tider & personer.

Bildbomb på min Tokiga lilla hjälpreda. Att kratta löv är det roligaste han gjort i hela sitt liv, tror jag.
Mitt gull. <3

För att ni gör livet bättre, bara genom att tycka att kastade höstlöv är det roligaste som finns. <3

Idag har matten legat i sjuksäng, & växlat Grey’s med målning av väggar. Lila blir det. Superfint. Var dock tvungen att ignorera det kassa måendet en sekund för att gå ut och njuta av solen, höstluften, & dom galna hundarna. Fick för första gången se lillToken stressad. Allt lövklastande slutade med överaktiv valp som varv på varv försökte fånga sin egen svans. Hyfsat nöjd med bildskörden bestämde matten att det fick vara nog och beordrade vila. Trött valp tackade & tog emot. Gullig han är. Imorgon har jag bestämt att jag ska vara frisk.

Mitt hjärta, döpt inte efter ”the king”, utan efter den här låten. En superhjälte för Mig. Mitt fluffiga, dryga, illaluktande hjärta. En stjärna, så stark. Uppflyttad till agilityklass tre på fyra starter. Dubbel klass trehund. Ord som smakar bra i munnen, är härliga att tänka. Han & jag, mot perfekta running contacts, mot tightare svängar, mot säkrare bakombyten, mot snabbare slalom, mot cert, mot SM. Inget kan stoppa oss nu. Jag har en sån fantastisk känsla, han har en sån fantastisk vilja, sån fart, Vi har ett fantastiskt samspel.

he´s amazing
I´ve been dreaming of Elvis all my life

Jag var visst på kurs i helgen. Spontananmälde mig sådär i onsdags. På kursen fanns en Kaj. En väldigt söt liten Kaj. Idag får ni passa på & njuta av honom, så tar vi en kursreflektion imorgon.

Bilder från helgen, som spenderades i Torsång. Fint väder, underbara människor, gölliga svarta hundar, kräftor, tr3 apor, bastu, bad, pojkvän vid gitarren, timmar av girltalk, need I say more?

Hmm, ba massa bilder på hundar. Mest på min hund.
Konstigt.

Callenco’s Royal Cayenne ”Yenna”

Nej, jag har inte gått & köpt mig en groenendael (vilket vore ungefär ”över min döda kropp”), jag är bara valpvakt i 2 veckor medan matte är med solen (& familjen) på Kreta. Den lilla damen heter Yenna, & minen ”hjälp dom äter upp mig, ta mig härifrån” som hon hade när hon anlände i morse har under dagen byts ut mot ”hurra, vilka lattjo kompisar!”. Känns bra. Nu ligger hon och sover under köksbordet och jag har en bra känsla. Var lite nervös över att jag skulle få ett monster, men än så länge har hon bara varit charmig. Vi får väl se progressionen.

Några halvt bortglömda sommarbilder framgrävda ur arkivet. Det var väl ungefär en månad sen, då jag var med min fina vän Sara till hennes sommarstuga på Malmön. Veckan bjöd på några av sommarens finaste dagar, bad i havet, minigolfspelande, langos på smögenbryggan, & precis lika mycket av just ingenting. Perfekt, helt enkelt!

Veronicas nytillskott, For The Win Kirk ”Best”

Glad tjej har äntligen fått tillbaka kontrollen över bloggen + ps = nyfunnen bloggmotivation, ny design & ett inlägg.
Hösten är på väg & om man rotar i arkivet bland föregående septembrar/oktobrar/novembrar så finner man förmodligen inga, eller väldigt få, mörka inlägg om mitt okontrollerade hat mot denna årstid. Men, eftersom jag denna höst verkar vara arbetslös & dessutom tillbaka i staden där man får livstid, så skall jag i år göra mitt bästa för att kontrollera, & även vända, hatet. Jag misstänker nämligen en ångestattack & antidepressiva tabletter som följd om hatet inte hålls i schack. Så, för att inte hata hösten har jag satt upp en handlingsplan bestående av x antal timmar spinning/vecka, precis så mycket hundträning som de fyrbenta klarar av utan att stupa, litervis med te, massor av tända ljus + annat för att uppbringa den där ”mysfaktorn” som det snackas om i samband med hösten, maximalt umgänge med vänner + pojkvän,  ett seriöst ryck för att få ett jobb. Hålla igång, helt enkelt. Dansa ovanför det där mörka, grumliga som jag så gärna bara sjunker ner i. Dansa, det är planen!

Jag dansar för mig själv fastän jag vet, att sånt kan kallas ensamhet