Julia Pettersson

För första gången sen.. aldrig, ligger alla hundar & sover samtidigt, så jag tänkte försöka mig på en liten årsgenomgång av 2010. Dock orkar jag inte göra månadsvis, för jag är inte så säker på att jag kommer ihåg vad som hänt varje månad & dels gör alla andra så, och jag är ju inte som alla andra, jag är ju jag.

2010 var året då jag;

• fyllde 18 & blev stammis på krogen.
• tog det efterlängtade körkortet!
• började sista året på gymnasiet.
• var på praktik hos Klickerklok i 3 lärorika veckor.
• blev av med 2 mobiltelefoner, en i skidbacken & en på krogen.
• förlorade en del av mitt hjärta när min fina mormor dog.
• förlorade en till del av mitt hjärta då jag blev singel efter drygt 2 års förhållande.
• förlorade ännu en del av mitt hjärta när vi avlivade Tinna.
• sommarjobbade på Norrbygården & NVK.
• köpte en Canon EOS 7D.
• började fota porträtt.
• startade ett UF-företag.
• blev uppflyttade till Högre klass i spår med liten päls.
• gjorde en tatuering.
• kom närmare många av mina vänner.
• åkte till Naxos med Caroline.
• hittade mig själv på nytt

1. underbara vänner! 2. Naxos. 3. älskade röda! 4. 18 årsdagen! 5. tatueringen 6. Squid vallar. 7. <3Caroline
8. vackra Veronica på en av mina första ”riktiga” fotograferingar. 9. jag på strandpromenaden på Naxos.

Rent spontant har 2010 varit ett jobbigt år. Vid närmare eftertanke har 2010 varit ett jobbigt år. I januari dog min älskade mormor & i somras förlorade jag 2 av de som jag älskade mest inom loppet av 1 månad. Att avliva en älskad hund är alltid svårt, men vad som varit svårare än något jag upplevt var uppbrottet från min pojkvän sen 2 år tillbaka. Helt plötsligt stod jag ensam och fick hitta mig själv på nytt. Vem är jag, när jag inte längre är en del av vi. Det har stundtals varit förjävligt, men i slutändan har det gett mig mycket positivt. Och det är väl som han säger, Håkan, att ”man måste dö några gånger innan man kan leva”. 2010 har jag dött flera gånger om. 2011 ser jag fram emot att börja leva igen.

Idag är en sån där dag då jag:

• vaknade mer trött än när jag gick och la mig (eftersom jag aldrig somnade).
• drack 3 koppar kaffe.
• gick en härlig skogspromenad med Elvis i solskenet,
• samt fystränade både mig själv och hund genom att pulsa snö off stig.
• tvättade 4 maskiner tvätt.
• rensade bort x antal bilder á la 17 GB.
• tränade uthållighet i linförigheten på en plogad parkering.
• fick mitt livs första koffeinkick och gick runt och darrade i 2 timmar.
• julbadade min hund.
• installerade och spelade TM för första gången på väldigt lång tid.

Det är seriöst någon som vill mig ont! Varför kan jag inte ladda upp en bild utan att den blir förvrängd och avlång?

Varför!!??

Jag vill jättegärna börja uppdatera mer regelbundet igen, men varje gång jag ska göra ett inlägg så krånglar det och jag tappar helt lusten. Jag fattar inte varför det aldrig blir som jag vill. Ska det behöva vara så krångligt att få till ett litet inlägg? Jag har inte en timme varje kväll att lägga på krångel. Och jag vill inte att min blogg ska innehålla inlägg som gnäller på över att det aldrig blir några inlägg. Så, om någon av högre makt läser detta; gör så att wordpress slutar jävlas med mig!

Tack på förhand!

Vem kan gissa vad jag har gjort idag?

Ledtråd: Det är en deg som ska stå minst 2 dagar och alltså är redo att användas på julbaket på Söndag.

Jag tänker en del. På livet. Hur det ska bli. Vad som kommer hända. Vad kommer att finnas i min osynliga ryggsäck om 5, 10, 15, 20 år? Vilka erfarenheter kommer jag ha? Vem kommer jag att vara?

Ena sekunden skakar mina händer och gråten tränger upp i halsen.
Livet. Det har levts av så många. Det är något vi alla går igenom. Ändå känns det så himla svårt att ta sig igenom det.
Studenten. Vad händer sen?
Jag är livrädd för att leva (men dödsrädd för att dö), för hur gör man när det inte längre är självklart vad man ska göra? Hur vågar man kasta sig ut och bara.. leva livet? Kan man köpa det modet på burk? Det är kanske som han säger, att man måste genom skam, man måste genom drömmar, man måste dö några gånger innan man kan leva?

Andra sekunden längtar jag bara tills allt inte är självklart längre. Tills jag kan göra precis vad jag vill. Tills livet kan börja?
För jag tror (också)
när vi går genom tiden
Allt allt det bästa
inte hänt än

Finaste, älskade, fantastiska Håkan. Hur kan han veta vad jag känner.. ?

Hösten är här.
Det finns inte längre nåt tvivel.
Imorgon skall jag & pälset tävla Lägre spår. Det blir nog fint. Det skulle inte regna imorgon,
skönt! Det blir så mycket roligare utan regn. Har varit & tittat på Högrelydnaden idag.
Blev föga imponerad. Planerar därför att imponera betydligt mer imorgon. Får se hur
det går med det.

P.S Hösten är vacker! (fast det regnar)

Har nyss bläddrat igenom Fredagens Fagersta Posten. Eftersom jag ju, som bekant, inte bor i Fagersta får jag den en dag senare än vanligt utdelningsdatum & Fredagens tidning får jag vänta på ända till måndagen.  Men det var inte det jag skulle skriva om, utan om en liten, liten artikel som fångade mitt intresse.

Rubriken är ”S vinnare i Risbroskolans skolval”. Inget konstigt med det, way to go, Risbroskolan tänker jag. Men när jag, vid en närmare titt, upptäcker att andraplatsen upptas av SD sprider sig en obehagskänsla som inte riktigt vill gå bort. Sverigedemokraterna har alltså fått 50 av Risbroskolans 274 röster. Det är 18 %. Arton. Nästan en femtedel.
Obehag, som sagt.

Jag ska börja blogga igen.. snart.

I bilen på väg till Västerååås.

Det var typ 3 mil långa bilköer när vi kom fram så jag & Elin hoppade ur bilen och gick bredvid ett tag. Bra för Elin som var röksugen och bra för oss båda som höll på att dö av värmeslag inne i bilen. Att det sen var kul också gjorde ju inte saken sämre!

Elin posar med raggare! Hon är tuff!

Efter dessa bilder dog min kamera, så jag har inga bilder från resten av dagen, men det kanske kommer fler. Det var en kille som tog kort med sin 30D. Har kikat på hans bilder & de är bra mycket grymmare än mina oseriösa kompakt-bilder, så jag hoppas verkligen att han kan skicka dom!