Har en sån där bottendag igen. Då jag absolut känner att jag måste blogga om det, för tydligen kan jag bara sprida negativ energi, inte positiv. Jaja. Ikväll borde jag egentligen lägga sista handen vid en sak som kommer avgöra min framtid. Men jag orkar inte. Det är över lag ganska energikrävande att förbereda inför en framtid av kreativitet under den perioden i livet under vilken ens största inspirationsbrist har infunnit sig. Men det kanske löser sig ändå. Det brukar ju liksom göra det. Jag får helt enkelt gå och lägga mig och hoppas att mitt ting blir färdigställt imorgon. & det lär det ju bli. Eftersom imorgon måste det bli klart. & det är ju tydligen så jag funkar.
god natt.
Det här med att (inte) döma hunden efter håren. Jag tror att världen skulle bli en mycket vänligare & gladare plats om alla i grunden skulle anta att alla människor de möter är goda människor. Om de inte lät kön, ålder, hudfärg, religion eller nationalitet spela in. Om man istället för att se en ”fundamentalistisk religiös”, ”kvinnomisshandlande turk”, ”gaggig gamling” eller ”okapabel kvinna” såg en människa. För vi är alla människor. Och det är våra handlingar som definierar den vi är. Inte vårt utseende, läggning, hudfärg, kön eller härstamning.
Så nästa gång du möter en främmande människa, som kanske inte ser ut eller tror på samma saker som du, anta direkt att det ändå är en god människa, och låt istället den personens handlingar tala om för dig om det stämmer eller inte. För en vän definieras av en person som möter dig med respekt, vänlighet & alltid vill ditt bästa. Och dom kommer i alla former, storlekar, kön & färger.
Kalla det inte för att ”göra saker i sista minuten”.
Kalla det för att ”vara spontan!”.
Om ni har en plan A som ni känner inte går riktigt som ni tänkt er, skaffa en plan B som är ännu bättre, för då vill ni nästan att plan A ska misslyckas, och blir garanterat inte ledsen om det gör det.
Det här med att alltid göra allting i sista minuten börjar bli lite jävla jobbigt alltså. Undrar när jag ska lära mig, men undrar samtidigt om jag verkligen vill lära mig. Jag kan ju aldrig ha förlorat något direkt betydelsefullt på det eftersom jag aldrig har lärt mig.
För det ordnar sig, det gör det alltid.
Jo, det löser sig, så brukar allt bli.
Det kommer fixa sig till slut.
Inget tvivel om det.
Och blir det inte som man först tänkte sig så är ju möjligheterna att göra något annat istället helt obegränsade.
Alltså. Det här med nyår. Att börja om. Starta på nytt. Löften om bättring. Jag har mina tankar om saker som ska bli annorlunda. Hur mycket bättre det här året ska bli. För ärligt talat så var 2011 över lag ganska jävla skitdåligt. Mycket var ganska jävla skitbra också. Men det är inget år jag kommer minnas som fantastiskt. Firade i alla fall in 2012 på allra bästa sätt. Har mått så otroligt bra inombords hela den här helgen. Tillsammans med världens finaste människor. Det är lite lätt ångestladdat att vara tillbaka i vardagen som ju faktiskt inte är fullt så fantastisk som en perfekt nyårshelg. För perfekt var den. På alla sätt. Och nu ska man alltså hitta ett sätt att göra 2012 perfekt. För det är väl det man strävar efter? Perfektion och lycka. Jag strävar efter att bli bättre på att göra mig själv lycklig. Att hitta lycka. I allt. I fantastiska helger med fantastiska människor, men även i den gråa vardagen. För nog måste det väl finnas lycka att hämta även där? Jag ska försöka bli bättre på det.
