Jag funderar lite över det här med livet. Fel. Jag funderar mycket. Det är i själva verket det enda jag funderar på. Tankar far in och ut ur mitt huvud, och känslor trycker på inifrån bröstet. Ja, det känns faktiskt så. Sen någon dag tillbaka har jag haft ett konstant tryck över bröstet. Det är den där känslan, som jag pratade om i ett tidigare inlägg. Jag undrar vad den vill. Om den någonsin kommer att försvinna. Jag är rädd att jag är en sån person som kommer vara ständigt sökande. Utan att veta vad jag själv söker och längtar efter. För jag vet att jag längtar efter något. Men jag vet inte vad. Om det är en plats, eller en person, om det är just han, eller om det kanske är en känsla, ett ännu okänt sätt att hitta den jag är. Jag undrar om jag egentligen vet vad jag söker, men bara inte haft chansen att hitta det än. Eller om chansen faktiskt är framför mig just nu, men jag bara är för rädd att ta den. Jag undrar vart min rädsla kommer ifrån. Om den alltid funnits där eller om den vuxit fram med tiden. Och vad är jag egentligen rädd för? Saker som bli sviken & inte bli älskad/omtyckt far förbi i tankarna, som svar på den frågan. Och det är nog sant. Är vi inte alla rädda att en dag stå där, ensamma, svikna? Skillnaden är väl bara hur stor den rädslan är. Och vad den grundar sig i. Jag vill se mig själv som stark, men undrar om det verkligen är så. Klarar jag verkligen vad som helst, som jag så länge intalat mig själv? Och hur är det egentligen med självkänslan? Den har nog aldrig varit så låg som i skrivande stund och jag är ganska säker på att rädslan är grunden. Tanken på att någon kanske skulle tycka om en trycks ner av tanken på att Nej, varför skulle han göra det? & rädslan att inte bli omtyckt för den jag är. Jag känner inte igen mig själv i dom känslorna. Det känns lite som Hassles ord i ”Standing where you left me”; This isn’t me, all this weakness, it makes me so sick. Men, än så länge finns inget hål som jag inte grävt mig upp ur. Dock lär jag nog ta ett sjujävla krafttag för att ta mig ur just det här hålet. Och, jävligt nog, tror jag att jag kommer behöva någon som hjälper mig upp.
Har sån lust att skriva något flummigt, men ändå välformulerat. Någonting, om ingenting. Men jag har inget ingenting att skriva om.
Attans bananer!
Jag har en konstig känsla inom mig. Den påminner om längtan. Men jag kan inte sätta fingret på exakt vad, eller vem, det är jag längtar efter. Eller för den delen, varför. Jag skulle behöva någon som kan sätta ord på min känsla. Någon som Håkan. Jag skulle vilja höra en fras som berättar att någon innan mig känt samma sak. Så att jag, genom det, vet vad det är jag känner. Nu virrar jag bort mig i mina egna ord igen, det blir lätt så. Jag vet inte vad jag ska tro eller tycka. Det enda jag vet är den där känslan. Som jag inte vet vad den är.
1. Grekisk sallad, vår basföda under veckan på Naxos. 2. Vy över byn Halki, som vi besökte under vår dagstur på moppen. 3. Vy över Chora, Naxos Town. 4. Vackra blommor på vår uteplats vid huset. 5. Olivkvist.
torsdag 6/1-11 13:40 -
- Kategori: Foto
Jag tror jag idésnattar min fina vän Veronica och gör en liten översikt över vårens alla äventyr som komma skall.
10/1 – Sista terminen på ForshagaAkademin börjar.
14/1 – Ungefär halva Akademin drar på krogen för att fira diverse småttingar som äntligen är 18! <3
28/1 – Oskar Linnros, Nöjesfabriken
25/2 - Studentfesten 100-dagarfesten, Nöjesfabriken
28/2 - Sportlov i en vecka.
11/4 – Påsklov i en vecka.
13/4 – Jag fyller den något värdelösa åldern 19 år.
18/4 – Praktik på Klickerklok med Emma i 3 veckor.
24/4 - Håkan Hellström på Åhaga i Borås.
8/5 – Praktik slut.
10/5 – Skolmästerskap agility, lydnad, freestyle.
20/5 – Emma & Veronicas bruksläger för klassen.
30/5 – STUDENTBALEN
1/6 – STUDENTEN
2/ 6 - Ja, vad fan händer nu?
Som ni ser kommer det bli en helt awesome vår, med massa party, massa hund & massor av kvalitetstid med dom bästa människorna i världen!
Let’s make these last months count! <3
Jag har 2 rena tävlingsmål för 2011;
- Bli uppflyttad till agilityklass III.
- Bli uppflyttad till elitklass spår.
Träningsmässigt har jag fler och mer omfattande mål. Det finns så mycket jag vill göra, och som jag tycker är fascinerande, men som jag inte gjort (shejpa trick, kroppskontroll t.ex.), för att jag fokuserat för mycket på tävlingsmoment. Därför håller jag tävlingsmålen realistiska & roliga och satsar istället mer på att bli en bättre, roligare & gladare hundtränare, genom att;
- Läsa igenom hela ”Lydnadsträning i teori & praktik”, och på allvar försöka praktisera både vad boken säger, men också allt jag lärt mig från alla duktiga hundmänniskor jag träffat genom åren.
- Hitta tillbaka till agilityglädjen, & träna agility. Säkra kommandon, öka förståelsen, tighta upp svängar, träna hoppteknik, öka farten, hitta rätt koncentration etc. Det finns så mycket som kan bli bättre!
- Ha kul! Träna mer trick. Utforska både min & Elvis kapacitet och inte bara träna på tävlingsmoment.
- Fysträna mer medvetet.
- Till 100 % använda mitt nya loggbokssystem, filma & analysera mera. Inte bara konstatera ”Det funkar inte, det går inte framåt”, utan ta reda på varför det inte funkar eller går framåt.
(Som den uppmärksamme säkert märkt så finns det inget mål om lydnad. Detta är för att jag bestämt mig för att helt sluta träna tävlingslydnad, på obestämd framtid. Jag har äntligen lyckats fatta att jag egentligen tycker att det är skittråkigt. Alltså är det ju väldigt korkat att träna det, när det finns så mycket annat som jag älskar att göra med min hund.)
