Hösten är här.
Det finns inte längre nåt tvivel.
Imorgon skall jag & pälset tävla Lägre spår. Det blir nog fint. Det skulle inte regna imorgon,
skönt! Det blir så mycket roligare utan regn. Har varit & tittat på Högrelydnaden idag.
Blev föga imponerad. Planerar därför att imponera betydligt mer imorgon. Får se hur
det går med det.
P.S Hösten är vacker! (fast det regnar)
Första bilden på Ellinore från fotograferingen. Hon sa att det var ett under om jag skulle lyckas få henne att bli bra på bild. Tycker ni att jag lyckats?
Jag har nyss kommit fram till att kärlek inte är något annat än en stor, fet, jävla lögn.
Vad är riktigt i att ena dagen planera resten av sitt liv runt en enda människa, för att nästa dag leva 2 helt separata liv? Det får kärleken att verka så falsk. Vad betyder egentligen ett löfte om evig kärlek när man vet att det ändå kan brytas när som helst? Dessutom är det omöjligt att lova evig kärlek. För du vet inte, du kanske växer ifrån din partner, han kanske snarkar för högt eller röstar på Moderaterna och då är ”vi för alltid” ungefär lika sant som tomtens julverkstad. Du kan ju inte direkt dumpa din mamma när hon blir jobbig och skaffa en ny. Vad är det som gör att den personen, som när den väl är där betyder mest av alla, kan bytas ut hit och dit? Varför är inte den kärleken mer värd att kämpa för? Och varför är den så uppenbart svår att hålla vid liv? Hur kommer det sig att vi binder våra liv runt pojkvännen, maken, pappan när det ändå är överhängande störst risk att han är den som inte står kvar i slutet?
jag förstår inte kärlek, inte det minsta
Har nyss bläddrat igenom Fredagens Fagersta Posten. Eftersom jag ju, som bekant, inte bor i Fagersta får jag den en dag senare än vanligt utdelningsdatum & Fredagens tidning får jag vänta på ända till måndagen. Men det var inte det jag skulle skriva om, utan om en liten, liten artikel som fångade mitt intresse.
Rubriken är ”S vinnare i Risbroskolans skolval”. Inget konstigt med det, way to go, Risbroskolan tänker jag. Men när jag, vid en närmare titt, upptäcker att andraplatsen upptas av SD sprider sig en obehagskänsla som inte riktigt vill gå bort. Sverigedemokraterna har alltså fått 50 av Risbroskolans 274 röster. Det är 18 %. Arton. Nästan en femtedel.
Obehag, som sagt.
En till bild på min vackra vän.
Idag har jag städat lite här hemma & svarat på lite biologifrågor samt engelska frågor. En tur till spårskogen har vi också hunnit med, med minst sagt blandat resultat, men jag har bestämt mig för att jag nog är nöjd med hur det gick ändå. Ska försöka hitta motivation till lite plugg nu, men det är ju så mycket roligare att redigera bilder. Vi får se hur pass stark självbehärskningen är ikväll.
Här är 3 smakprov från dagens fotosession med Veronica, Ellinore & Amanda. På bilderna ser vi Veronica & visst är hon väl himla skitsnygg? Fler bilder kommer, var så säker!
Min Pelvis är duktig. Väldigt duktig. Otroligt duktig. Han sviker aldrig och han kämpar alltid sitt yttersta för det där klicket. Om något inte går framåt i träningen är det alltid 100 % mitt fel för att jag inte fattar hur duktig han är & inte kan förstärka rätt. Mitt päls gör alltid rätt. Så förlåt hjärtat för att din matte ibland är lite korkad och säger att du är korkad. För det är du inte. Du är världens duktigaste! <3
Måste bara tillägna ett litet inlägg till min fina sambo & hennes Majkdjur.
Det är ett nöje att få dela varje dag med er kloka flickor. Pälset & jag behöver det!
<3
Har nyss varit ute & spårat med Elvis & Jennifer med hundar.
Och jag kunde inte vara mer nöjd över pälsets insats. Han spårade på riktigt, riktigt fint. Hittade rätt håll direkt i upptaget, även om han flummade runt lite väl mycket de första 50 metrarna kanske. Tog första vinkeln fint & strax därefter också första pinnen. ca 100-150 meter in i spåret kom, som väntat, ett tapp, men det skötte han ovanligt snyggt & hittade tillbaka väldigt snabbt. Vid andra pinnen var han så långt fram att jag inte såg att han plockade upp den så jag blev lite fundersam när jag såg att han var på väg tillbaka i spåret, men då jag såg att han hade med sig en pinne öste jag med beröm. Fint att få kvitto på att apporteringen funkar. I vanliga fall brukar jag vara med och berömma redan när han plockar upp den. Resten av spåret flöt på bra, med även tredje pinnen + slut in.
Det jag är särskilt nöjd med är det snabba upptaget efter tappet & att han samlade sig snabbare än vanligt. Han brukar annars kunna flumma på i flera hundra meter med väldigt slarvig, osäker spårning, men idag skärpte han sig mycket tidigare än han brukar. Ett steg i rätt riktning!
har du den där känslan?
vilken menar du?
jag menar den där känslan
av att någonting avgörande hände när jag var ouppmärksam
att någonting försvann
Verkligheten börjar komma ifatt mig. Sommaren har flugit förbi med jobb, vänner & roligheter. Allt har varit varmt, ljust & soligt. Men nu är hösten på ingång och trots att jag gör allt för att bekämpa kylan & mörkret så påverkar det mig, som det gör varje år. Men jag är starkare nu. Jag vet precis vart jag har mig själv & jag vet att jag klarar mig bra. Även om jag ibland saknar tryggheten i att ha någon som vet mig, hela mig. Allt det dåliga, & allt det bra. Men jag klarar mig. Fast jag är ju bara människa & människor faller ibland. Men det är okej, för jag tänker ställa mig igen, varje gång.
Där inget är sig likt Fast allt är likadant
