Julia Pettersson

Idag har jag varit duktigt. Tvättat har jag gjort och mitt i tvätten var jag och Johanna ute och sprang i en halvtimme. Inigde mina nya träningsbyxor+jacka. Kändes skönt! Ska försöka smyga mig ner till gymmet imorgon. Hoppas att jag kan komma igång med träningen igen, fast på riktigt den här gången. Vore så otroligt skönt!
Efter duschen gick jag, sambo och Sofie till Ica och hemma blev det gröt till middag för mig och Sofie. Mums! Nu ska jag, vovven och våra koner ut för en kvällskiss samt rut-träning. Sen blir det sängen och bästa Grey’s! :D

jag hatar det här. att vara omgiven av folk och ändå känna mig så ensam.
det är den här jävla hösten.
depressions-hösten. det är fan som en timer.
hej höst!
hej depression!

på fredag kommer min andra halva.
men honom är jag aldrig ensam.

Nu är det höst igen och jag har för första gången på en evighet (känns det som) tagit med mig kameran ut för att fota annat än hundträning.
Det känns bra!

göteborg - lycka
vänner - lycka
håkan - lycka
helgen – lycka

20 juni 2007
det är över 2 år sen.
det är öven 1 år sen jag sist satt på din rygg.
Pepita Kavat, jag saknar dig fruktansvärt mycket.
älskade helvetes-ponny. <3

Pinne till stjärnan i helgen! :D Helt underbart lopp. Allt var perfekt! Film utlovas snarast möjligt.
Tränade lite rapport i skogen idag. kulkulkul tyckte både matte och Elvis.
Nu väntar sängen.
puss!

Brännö Serenad, text & musik: Håkan Hellström

Vad vet du om månljuset?
förrän du blivit sönderslagen under det.
Och vad vet du om gryningen?
Förrän du mött varje morgon, med sömnlösa ögon.

Vad vet du om solen?
Förrän nån släckt alla ljusen.
Och vad vet du om att inte vilja vakna längre?
Ni kommer få se er ungdom ruttna framför er.

Och vad vet du om kärleken?
Förrän du förgäves hatat den…
Och vad vet du om hur hjärtat kan bränna?
För kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva…

hon kommer aldrig tillbaka..

Det är mitt eget fel
Vad som än händer med mitt hjärta
För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna..
Jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan

Sprid ut bensinen över solnedgången.
Riv ner staden.
Häll ut havet ända bort till horisonten.
Tysta ner musiken,
hon kommer aldrig hit igen.

Det här är en av de finaste låtar som någonsin skrivits. Faktiskt. Den är inte mer än tre minuter men den rymmer så mycket. Så mycket som egentligen inte går att beskriva. Jag känner så många känslor. Så många stora, obeskrivbara känslor för mannen som kan sätta ord på känslor som jag knappt vet att jag känner. Det är underligt egentligen. Hur många gånger han räddat mig. Hur många gånger orden har prickat rätt. Exakt. På millimetern.

Om exakt en vecka är jag på Liseberg. Håkan också. Det finns ingen känsla som går att jämföra med att se Håkan live. Det är så stort. Sån lycka. Så många, många känslor jag känner. Som vi känner. Tillsammans. Jag, Håkan, resten av publiken.Så stort.

Stort. Större. Störst

Idag har jag, Veronica, Linnéa, Ellen & Marie med hundar varit vid Sörtjärn och spårat. Eller ja, jag och Veronica spårade. De andra var mest sällskap. :)

Spåret gick jättefint och jag börjar faktiskt känna mig ganska bekväm där i andra änden av linan, även om jag ännu är lite osäker på min hund. Men han är mycket duktigare än jag förstår och han spårade lika fint som han alltid gör. Dock hade jag glömt att ta med mig godis ut i spåret, en liten miss, men han höll fokus hela spåret igenom ändå. 3 pinnar och slut var det den här gången.
Tills nästa gång ska jag öva super-super mycket på pinn-intresse och så ska jag även försöka lägga längre än jag brukar och kanske till och med ha 5 pinnar+slut. Jag har känt att jag varit snål med längden på spåret så nästa gång försöker jag göra det längre, för det vet jag ju att han klarar. :)

När spåret låg roade jag mig med att ta kort på hundarna. Linnéas nytillskott Chili blev den som fastnade mest, men det förstår ni ju säkert eftersom han är så fruktansvärt söt!
Så fruktansvärt, olidligt massa-mega-super-söt!
Eller hur?

166,5 poäng, 1:a pris, 1:a placering