Jag är kär! I den här killen!
Fyfan vad han är bra! Och så snygg. Typ *drool* framför TV-rutan. Jävla skit att han är med i Idol bara, han är aldeles för bra för det där jävla programmet… men åååh, vilken talangfull snubbe. Typ GE-MIG!!!
Jag är klar!
Jag är stolt!
Beröm mig!
Nyss blev jag äntligen klar med mitt koppel! Som jag kommit på idén till, designat, och sytt helt själv! Fattar ni hur skillad jag är eller? Nej, skämt å sido, men jag blev jävligt nöjd!
åååh vad bra den låten är!
Och ååh vad fett opepp jag är. Jag orkar inte med någonting. Jag har aldrig varit så omotiverad i hela mitt liv. Ha, vilket skämt. En liten stund där lyckades jag faktiskt övertala mig om att allt var bra och jag var över det. Seriöst, vad trodde jag egentligen? Jag mår fortfarande skit och allt jag har just nu är Elvis, min Ben&Jerrys och Coca-Cola.
Värdigt liv va? Alltså jag orkar inte. Jag är på botten. Gråten är min närmsta vän och ångesten min vapendragare. Jag är så arg. Så arg på världen för att detta hänt mig. Så arg på dig för att du gjort såhär mot mig. Så arg på mig själv för att jag låter detta dra ner mig i skiten och för att jag inte kan ta mig upp. För jag kan verkligen inte ta mig upp. Små korta stunder är jag uppe. Men de är få och jag faller ännu längre ner efter varje gång jag varit uppe. Jag orkar inte, jag orkar verkligen inte. Ge mig något att leva på.. för vet du? Jag orkar inte!!!
..längre än dit HÅKAN går!
Megamycket kärlek på den mannen!
Spelningen på Liseberg i Fredags var fett mys (jag pratar som Elias, vänj er). I början stod jag i mitten med Cilia och hennes kompisar, men sen gick jag tillbaka till mina bästa Elias och Malin och vi hade det sååå trevligt. Det var långt ifrån hans bästa spelning, men det var lätt den jag trivdes bäst på. Dock slår inget Way Out West!
Med risk för att bli tjatig; jag älskar Forshaga!
Jag och min prins har nyss varit ute på en långpromenad i skogen. Vi var ute i nästan 2 timmar och har gått säkert 6-7 km. Och gud vad mysig skogen här ovanför är. Jag har bara gått motionsspåret hittils men nu vågade jag mig ut på en stig som slingrade sig runt en sväng innan jag kom ut på motionsspåret igen. Vek av mot 5/10 km-spåret där jag heller aldrig gått innan och det är verkligen jättefint. Det enda minuset är att det går en riksväg rätt igenom skogen, som man alltså måste gå under/över när man går 5- eller 10-spåret.
(batterierna i kameran är döda, så det fick bli mobilen..
Lite synd det eftersom det är så himla fint ute)
Nu gick jag ju som sagt bara 5 kilometern och en slinga i skogen, men jag blev riktigt sugen på att prova 10 kilometern så jag får dra med mig Johanna på den någon helg ^^,
Nu är jag hemma. Hemma i underbara Forshaga. Fast Göteborg är också underbart. Och mojs vilken bäst helg jag har haft. Och jag har insett att så länge jag har Forshaga och alla bäst människor här spelar inget annat något roll. För det är här jag hör hemma och det är här jag har the time of my life.
värd helg! (och bättre ska det bli ^^)
det låter som
en kliché
och en lögn
en kärlekssång
nåt patetiskt
men jag vill bara har dig
Om 2 timmar drar vi till GÖTEBOOOOORG!!!
GISSA-OM-JAG-SKA-HAAA!!!
Haha, äntligen fick jag en kommentar om The sunrise sets. Jag har suttit och väntat på det. Dock var det anonym, men den avslutade med humhum så jag gissar Sara?
Anyway, vem det än var så hänvisar jag till "Pirates of the Caribbean – At worlds end", you’ll find all the answers there ;D
