Julia Pettersson

Nu är det diskat, och undanplockat. 

Och om en timme kommer Johanna hem och vill förmodligen ha tillbaka sitt bredband. Det ska hon få. För nu ska jag ut och springa. Det bara kryper i kroppen på mig. Jag känner att jag bara behöver komma ut, springa av mig all skit och komma in redo att ta itu med de kommande två veckorna. 

Så nu gott folk slipper ni mig ett tag igen. Förmodligen kan jag komma och spöka för er igen redan imorgon kväll. Om inte telia bestämt sig för att verkligen reta upp mig, vill säga.

ciao!

Jag saknar min hund! Min söta, lurviga, tokglada, lilla pälsboll. Jag saknar honom. Jag vill ha honom här, hos mig, nu. Inte om en månad, nu. Jag har tråkigt och jag vill ha hit min Elvis. För med honom har man aldrig tråkigt. Eller bra mycket mindre tråkigt iaf. Jag skulle kunna gå hem till någon trevlig människa och umgås och därigenom ha mindre tråkigt. Men det vill jag inte, för hemma hos varenda människa på det här stället finns inte bara dom, utan även deras hundar. Och i och med att min hund inte är här och jag saknar honom så har jag ingen lust att gå hem till någon vars hund faktiskt är här.

Så jag stannar hemma, och har tråkigt. Ibland äre så å..

Kolla vad underbart söt och fin och vacker han är, min älskade lilla

pälsbolls-Pelle-Pelvis! Det här är en av mina absoluta favoritbilder 

på honom. Jag blir så glad och varm i hjärtat av att titta på den. Fotograf

är för en gångs skull inte jag utan världens bästa Alex<3 

Vad uppfriskande med någon som står upp för sin ras och

verkligen försvarar den utan att för den skull bli elak. 

Engelsk Springer Spaniel, för mig en av de absolut tråkigaste hundraserna som finns för att beskriva den med ett enda, övergripande ord. Dock finns det ju alltid individer som skiljer sig från mångfalden, men överlag väldigt tråkig, och alltså ingen ras för mig. Tur är det väl då att det finns så otroligt många raser att välja bland. Det är helt enkelt omöjligt att inte hitta en du älskar.

Själv är jag övertygad om att jag har hittat min favoritras i form av liten, lurvig, tokglad sheltie. 

(Tråkig skrev jag och det står jag för, men visst är hon väl bra vacker, Åsas fina tjej ovan?)

Dom har rätt!

 Precis varenda jävel som säger att kent är deppmusik har så sjukt rätt. 

Här har jag gått i månader och inte tyckt att en enda låt som inte spelats live varit bra. Och sen så plötsligt går man och mår lite skit sådär allmänt som man gör ibland och då tilltalar dom mig mer än någonsin!

Visst, kent må fan vara deppmusik. Men det är deppmusik som jag blir att må så sjukt mycket bättre av. Kent är komplicerat. När allt annat i livet är lätt blir kent svårt att förstå sig på. Men när livet är skit och jag inte förstår mig på någonting så är kent det enda jag förstår mig på. Inte så komplicerat egentligen. Utan faktiskt ganska enkelt.

(hur skulle jag kunna leva utan er?)

Tack! 

När jag tänker efter 

såhär långt efter

så kan jag se hur fel det blev

Det är nåt mellan oss

mellan oss och världen

för långsamt

för snabbt

men aldrig i takt

Idag har vi varit på loppmarknad! ^^

Varför kryllar hela det här stället av Springer spaniels? Helt allvarligt, vad ska man egentligen med en springer till? Om nån vet det, snälla ring!

Min kropp har en märklig förmånga att när den är hungrig först tjata som fan om det i några timmar och sen totalt glömma bort det. Resultatet av denna märkliga minnesförlust blir att jag inte ätit sen frukost. Annat än godis. (Hoppas inte päronen ser detta, för då får jag förmodligen lov att komma hem igen) 

Men nu har jag iaf. lyckats värma mig lite pizzarester, efter att noggrant ha plockat bort alla spår av lök och champinjoner ;) (Tips: låt aldrig någon annan beställa din pizza, såvida det inte är så att du faktiskt äter allt) Och då blir jag minsan hungrig. När jag börjar äta. Lite sista minuten för påminnelse då om man säger så.

Det är som min dator. Om jag har den i sängen eller nåt och inte har strömsladden i så  bara lägger den av när batteriet är slut. Och sen när man kopplar i strömsladden igen och sätter på datorn, då kommer det upp en varningsskylt om att batteriet snart är slut…  jo, jag hajade det nyss när datorn dog, liksom.. 

hmm, någon tror att jag känner mig ensam och undrar var jag har gjort av Alex.

Ett förslag är att skriva namn när man kommenterar, blir så mycket lättare att svara på frågor då;)  Men alltså, allvarligt talat! Bara för att jag råkade bli en gnutta överexalterad över att vara ensam hemma så tror folk att man bara försöker förneka att man egentligen inte alls vill vara ensam hemma. 

Jag vet inte om jag ens orkar käfta emot. Jag nöjer med med; Nej, jag känner mig inte ensam, jag älskar att ha en hel lägenhet för mig själv i någon/några dagar och Alex har jag inte gjort av någonstans, jag har bara flyttat och han har det inte. 

Nu har jag varit och handlat. Handlat för kvällen (måste dock ha gjort ett dåligt jobb, för nyss när jag höll på och packa upp konstaterade jag att jag inte visste vad jag ska äta idag, men jag kom på att det finns pizza-rester i kylskåpet så det löste sig). Så nu varken behöver, eller tänker jag gå utanför dörren mer ikväll. Utan jag ska bara ströva omkring här hemma  i mjukisbrallor med världens bästa Markus dundrandes ut ur högtalarna, för jag är nämligen ensam hemma!

Heeeelt ensam hemma. Ensam hemma, i mitt hem! Utan rumskompis! Det innebär att jag får göra vad jag vill! Jag får diska när jag vill, sova när jag vill, äta vad jag vill. (och ingen hund har jag att gå ut med heller, ;D) :D FAN, vad jag älskar det här!